Perfect Beings är ett amerikanskt progressivt rockband som bildades i Los Angeles 2012. Nu släpps deras tredje album sen starten med namnet ”Vier”. De tidigare två fullängdarna bjöd på spännande ny musik men med mycket tydliga influenser från 70-talets storheter som exempelvis Yes. Förra plattan ”Perfect Beings II” tyckte jag faktiskt var en av de mest spännande plattorna under 2015.
På den nya plattan är det tydligt att bandet ger sig av i en rätt så annorlunda riktning jämfört med tidigare. Det förklaras till en del av att bandets förra trummis hoppat av och nu ersatts av Ben Levin. Efter att i samband med avhoppet faktiskt ha övervägt att helt lägga av beslöt sig ändå sångaren Ryan Hurtgen, keyboardisten Jesse Nason och gitarristen tillika producenten Johannes Luley att fortsätta men, som sagt, med en helt ny inriktning på musiken. Man har avlägsnat sig ganska rejält från 70-talsrötterna och spelar nu med ett modernare sound samtidigt som man har närmat sig jazzen men framför allt den klassiska musiken. Nya skapelsen är indelad i fyra delar (därav namnet på plattan) där varje del i princip är tänkt kunna stå för sig själv och kunna rymmas på en sida av en vinylskiva. Vem hade kunnat tro det, d v s att den nygamla vinylvågen faktiskt även har börjat styra hur skivsläppen utformas?
OK, det här låter ju väldigt ambitiöst och spännande. Men hur lyckat blev det? Tyvärr får jag säga att hos mig lyckas den nya skivan inte riktigt fånga mitt intresse fullt ut. Den känns faktiskt alldeles för lång. Onödigt lång. Det är alldeles för många långa transportsträckor i musiken där det inte händer särskilt mycket. Bäst lyckas ”sida 3” med namnet ”Vibrational” där framförallt den lugna sköna låten ”Mysteries, not answers” är det som sätter sig. Mycket behaglig sång av Ryan kompat väldigt fint på diverse keyboards. Sen måste man nämna den sista låten på denna sida under namnet ”Insomnia”. Även det en lugn skön låt som är rena avslappningsmusiken (vilket titeln också antyder).
Även sida 2 ”The Golden Arc” måste omnämnas då de olika klassiska influenserna är omfattande här. Nog känner man inspiration från klassiska verk som Ravel’s ”Bolero” och även lite nordiska kompositörer, t ex Grieg, plus några mer moderna kompositörer. Det gäller speciellt det första stycket här betecknat ”The Persimon Tree”. Här är vi ganska långt från rockmusik, måste man säga. Det framgår inte vilken klassisk orkester man har samarbetat med men helt klart är att det här är specialskrivet för symfoniorkester. Bitvis riktigt fint faktiskt.
Men, som sagt, det här räcker inte för att lyfta hela verket till verkligt högt betyg i min bedömning. Avsaknaden av lite mer fart i musiken är tydlig och gör det faktiskt svårt att karakterisera det här som en rockplatta. Men för den som inte i första hand är ute efter tung rockmusik med puls kan verket säkert locka till mer lyssning än vad jag själv till slut mäktade med.
Perfect Beings – Vier
InsideOutMusic
1. Guedra 00:18:23
– A New Pyramid
– The Blue Lake of Understanding
– Patience
– Enter the Center
2. The Golden Arc 00:16:47
– The Persimon Tree
– Turn The World Off
– America
– For a Pound of Flesh
3. Vibrational 00:18:17
– The System and Beyond
– Mysteries, Not Answers
– Altars of the Gods
– Everywhere At Once
– Insomnia
4. Anunnaki 00:18:42
– Lord Wind
– Patterns of Light
– A Compromise
– Hissing the Wave of the Dragon
– Everything’s Falling Apart
www.perfectbeingsband.com/
www.facebook.com/perfectbeingsband/
Betyg: 6.5/10
Karl-Göran Karlsson