Thomas Thielen har en lång bakgrund inom tysk progressive rock där han är mer känd under artistnamnet t. Han är multi-instrumentalist och dessutom en riktigt skaplig sångare, inte alltför olik Peter Hamill i både röst och sångsätt. Han har släppt ett antal soloplattor de senaste 15 åren och de blir (enligt min mening) bara bättre och bättre. Förrförra årets release ”Epistrophobia” är tveklöst hans bästa album hittills men det nådde tyvärr knappast något större uppmärksamhet i Sverige.
Nu är Thomas på gång igen med ett nytt album tillsammans med Dominik Huttermann (med artistnamnet ”Human”). Redan 1995 gjorde de båda ett album betitlat ”Moon” som följdes av ”Per Aspera” 1998 under bandnamnet Clouds Can. Efter en nästan 20 år lång paus är det alltså nu dags för deras tredje album tillsammans. De spelar och arrangerar allt tillsammans men Thomas står för sången. Redan från början var de inne på att skapa lite lättsammare men ändå ambitiös musik som de kallade ”Progressive Pop”, d v s enklare melodiska låtar men med komp och influenser från mer klassisk progressiv rock. Det här ligger ju bra i tiden med tanke på andra inom den progressiva rocken som numera gör likadant (t ex Steven Wilson).
Nya skivan med titeln ”Leave” är verkligen lättlyssnad och lätt att ta till sig tämligen direkt. Här finns 8 låtar på drygt 50 minuter som ändå är hyfsat variationsrika och som innehåller tillräckligt med prog-influenser för att åtminstone inte jag skall bli uttråkad (jag blir lätt det av alltför banal populärmusik). Textmässigt rör sig låtarna kring klassiska relationsproblem mellan man och kvinna och särskilt smärtsamma uppbrott (vilket förklarar titeln på plattan). Den mest tydliga låten i det avseendet är den balladliknande ”On The Day You Leave”. En fin låt men kanske på gränsen till det jag skulle kalla ”smörig”.
De mest lyckade progpop-låten är nog inledande ”This Dream of Me”. Snyggt arrangerad och med en tydlig refräng som sätter sig i skallen, härligt kompat av mellotronmattor. Men det finns ändå två låtar som är mer tydligt proggiga och som jag gillar allra bäst på plattan, nämligen låtarna ”Like Any Angel” och ”Insomnia”. Den förstnämnda bjuder på ett mycket spännande arrangemang med fina klangbilder och lite mystiska röster och ljud i bakgrunden. I den andra är det de läckra vandringarna mellan gitarrackorden som gör låten intressant liksom att den efter ett tag oväntat fläskar på med riktigt tunga gitarrer kompat av spännande mellotronkörer i bakgrunden. Plötsligt får jag också återigen vibbar av Peter Hamill när det gäller Thomas sång. Fans av Peter bör nog ta en titt på Thomas Thielen och hans alster.
Clouds Can – Leave
Progressive Promotion Records
1. This Dream Of Me
2. All We Are I Am Not
3. Life Is Strange
4. On The Day You Leave
5. Like Any Angel
6. A Change Of Heart
7. Insomnia
8. Always Forever
https://dhuettermann.wixsite.com/cloudscan
https://www.facebook.com/cloudscanband/
Betyg: 7.5/10
Karl-Göran Karlsson