Plenty är Tim Bowness senaste projekt efter den fina plattan ”Lost In The Ghost Light” från förra året. Det är ett ganska märkligt verk som inte påminner så värst mycket om det han gjort tidigare mer än att man naturligtvis känner igen den typiska sångrösten. Det här är faktiskt en riktig retroplatta men inte så mycket inom Prog-gebitet utan i stället inom Synt- och Elektro-popen. Den för tankarna till 80-talet och band som exempelvis Ultravox, the Human League, the Blue Nile och kanske Prefab Sprout. Ganska avskalade verk med mestadels synt-trummor och diverse keyboards, en och annan gitarr och så då Tim Bowness på sång. Det var i själva verket så här som Tim började sin musikerkarriär på 80-talet tillsammans med kollegorna Brian Hulse och David K Jones. Men det blev aldrig av att man släppte något fullängdsalbum. Av någon anledning så tyckte de tre att det faktiskt var dags att nu, 27 år senare, samla ihop deras låtar i ett nytt album (med en nyskriven låt i ”The Good Man”). Kanske var det här inspirerat av den senaste vågen av ny modern elektro-pop från artister som Lady Gaga och några till?
Albumet börjar med en riktigt saftig kultur-krock, nämligen Rolling Stones låt ”As Tears Go By” i elektro-pop tappning. Intressant men kanske ändå inte det mest intressanta på plattan. Covers kan bli bra men jag tände inte riktigt på just detta försök till nytolkning av en låt. Då tyckte jag bättre om låtarna ”Broken Nights” och den avslutande titellåten ”It Could Be Home”. Gemensamt för de båda låtarna är en distinkt takt och svepande sköna keyboard-toner som passar bra till sången. Titellåten är enligt min mening den allra bästa låten på plattan. Den inleds med ett alldeles oemotståndligt tema spelat på mellotron-flöjt med en mycket tydlig och makerad takt. Riktigt, riktigt skönt! Andra halvan av låten tappar lite i intensitet och kör kanske lite för många upprepningar. Men ändå, det här var en riktigt bra låt även för en som inte riktigt tagit till sig elektro-pop genren förut.
Resten av låtarna på albumet känns bra ojämna och inte alltid så lyckade. Vissa låtar är faktiskt bra sega och på gränsen till tråkiga. Sen må herr Bowness ha en gyllene röst men, som sagt, är inte låtarna bra nog så hjälper det inte. Låten ”Strange Gods” bör dock nämnas som ett av de bättre spåren. Här får man till en spännande atmosfär i refrängpartierna.
Ett trevligt album med några höjdpunkter men tyvärr inget som kommer att läggas till favoriterna.
Plenty – It Could Be Home
Karisma Records
1. As Tears Go By
2. Hide
3. Never Needing
4. Broken Nights
5. Foolish Waking
6. Strange Gods
7. Every Stranger’s Voice
8. Climb
9. The Good Man
10. It Could Be Home
Betyg: 6.5/10
Karl-Göran Karlsson