Giancarlo Erra och hans kollegor i italienska Nosound släpper i höst sitt nionde album med titeln ”Allow yourself” sen debuten 2005. Bandet har ett säreget sound med influenser från både typisk prog som Pink Floyd men också från ambient (Brian Eno) och mer moderna ambitiösa rockband som Radiohead och Sigur Roos. Men framförallt är det Giancarlos sångröst som är det som sätter prägel på musiken. Han är (om man skall vara ärlig) ingen vidare sångare men är ändå mästerlig på melankoliska och varma lågmälda sånger kompade med många atmosfäriska keyboards, piano och stråkar. Förra plattan ”Scintilla (2016)” tyckte jag rent av var en av de bästa releaserna det året.
Den nya plattan är väldigt annorlunda mot ”Scintilla”. Den känns mycket mer experimentell och innehåller betydligt mer av diverse elektroniska ljudeffekter. Mer rebellisk och utforskande på ett sätt som jag tycker är mer avlägsen från vad vi normalt kallar progressiv rock. Definitivt inspirerad av band som North Atlantic Oscillation men kanske framför allt isländska Sigur Roos. Det jag skriver är ju lite av en motsägelse vilket också på nytt kastar frågetecken på vad vi egentligen med progressiv rock.
Något som stör mig med denna release är att jag tycker att Giancarlo slarvar lite med sången. Hans stora styrka tycker jag ligger i de partier när han sjunger någonstans i mellanregistren utan att ta i för kung och fosterland. Men på denna platta ger han sig ut på stora eskapader i de högre registren i flera låtar och det passar honom inte enligt min åsikt. Det här drar ner betyget för mig och särskilt gentemot föregångaren ”Scintilla” där hans sång var väldigt bra. Sen är jag själv inte alltför lockad av de lite halvpunkiga och stökiga tendenserna i vissa låtar med överdissade trummor och lite för mycket repetitiva partier.
Men här finns ändå tillräckligt många låtar som har det där sköna melankoliska anslaget med mycket keyboards och stråkar som jag gillar så mycket från Nosound. Plus de sköna pianotonerna som kommer lite här och där. Exempelvis låtarna ”At peace”, ”Growing in me (Steven Wilson-känsla, dock även ett exempel på låt där hans sångförmåga sätts på svåra prov), ”Weights” (kanske bästa låten på plattan), ”This Night” och ”Shelter”.
Nosound – Allow yourself
Kscope
- Ego Drip
- Shelter
- Don’t You Dare
- My Drug
- Miracle
- This Night
- At Peace
- Growing In Me
- Saviour
- Weights
- Defy
http://nosound.net
http://www.kscopemusic.com/no
https://www.facebook.com/nosoundnet
Betyg: 7/10
Karl-Göran Karlsson