Lonely Robot – Under Stars

Mångsysslaren John Mitchell (med bakgrund i band som Arena, It Bites, Kino och Frost) släpper nu den avslutande delen i trilogin om Lonely Robot. Storyn bygger ursprungligen på iden att mänskligheten egentligen är utomjordisk och härstammar från en robot (eller robotar) som placerades på jorden för längesen. Det var i alla fall temat på den första plattan som släpptes 2015. Uppföljarna ”The Big Dream” från 2017 och den sista med titeln ”Under Stars” är lite mindre tydliga i sitt tema (flera låtar handlar om betydligt mer jordfasta ting) och John säger själv att denna sista platta är lite mer handfast och tar exempelvis upp funderingar kring Millennie-generationen och dess ungdomar som är så låsta vid sina smartphones att de inte har en aning om vad som pågår runt omkring dem i verkligheten. Det är verkligt oroande enligt John. Det här gäller speciellt låten med den talande titeln ” The Only Time I Don’t Belong Is Now” (på tal om frånvaro från verkligheten – by the way, den här låten har en otroligt fin refräng!).

Albumet tillkom under fem veckors intensivt musikskapande där John i princip helt isolerade sig från omvärlden. John spelar ju det mesta på skivan förutom trummor (Craig Blundell) och vissa inhopp på bas från Steve Vantsis. Jag är mycket imponerad över Johns musikskapande och hans mångsidiga kunskaper. Det är inte bara att han behärskar keyboards, sång, gitarr och bas utan det är själva produktionen som är så imponerande. Låtarna är fyllda med underbara harmonier som tyder på ett perfektionistiskt handlag. Lyssna exempelvis på ”Under Stars” och plattans kanske bästa spår ”How Bright Is The Sun?” (med underbara enkla piano-ackord). Något som också präglar verket är Craig Blundells distinkta trumspel. Jag har nog tidigare haft lite svårt för hans lite väl hårda spel utan alltför mycket finess men på den här plattan måste jag säga att hans spelstil passar John Mitchell musik alldeles ypperligt. Det funkar i alla fall alldeles utomordentligt i de lite mer fartfyllda spåren ”Ancient Ascendant” och ”Icarus”. Men även på de lite lugnare och mer melodiska spåren sköter han sig riktigt bra. Till sist, Science Fiction känslan, som var starkt närvarande på första plattan, finns med på flera låtar här också, t ex ”Icarus”, ”Under Stars”, ”The Signal” och naturligtvis slutlåten ”An Ending”.

Jag konstaterar att det inte finns ett enda svagt spår på plattan och det gör att jag nog tror att det här blir en av de starkare releaserna under 2019. Det är bara att gratulera alla Mitchell fans. Lonely Robot 3 är faktiskt den bästa i hela trilogin. 

 

Lonely Robot – Under Stars
InsideOut Music

1. Terminal Earth (1:56)
2. Ancient Ascendant (5:47)
3. Icarus (5:21)
4. Under Stars (5:16)
5. Authorship Of Our Lives (5:39)
6. The Signal (3:20)
7. The Only Time I Don’t Belong Is Now (5:16) * 8. When Gravity Fails (5:03)
8. How Bright Is The Sun? (6:03)
9. Inside This Machine (3:28)
10. An Ending (2:40)

www.johnmitchellhq.com
www.facebook.com/johnchristianmitchell
https://twitter.com/LordConnaught
https://www.facebook.com/LonelyRobotband/

Betyg: 9/10 

Karl-Göran Karlsson