Don Airey radar för tredje gången upp tangenterna för ett soloalbum parallellt med huvudsysslan som Deep Purples keyboardist. Och för tredje gången är det ett album som inte bara bevisar att han speltekniskt är rätt man för jobbet som Jon…
Francis Dunnery – Frankenstein Monster
Francis Dunnery har förutom en bakgrund som sångare och gitarrist i Brittiska progbandet It Bites, även en karriär som soloartist. Han valde efter att It Bites splittrats att helt lämna den progressiva musikscenen och han släppte under framför allt 90-talet…
RPWL – Wanted
En ny platta med tyska bandet RPWL känns alltid angelägen och brukar oftast väcka stor förväntan hos mig. Sedan bandet startade har en gedigen och regelbunden utgivning resulterat i studioalstren: God has failed (2000), Trying to kiss the sun (2002),…
Paul Rodgers – The Royal Sessions
Paul Rodgers är en hjälte sedan mina tonår då jag njöt och flöt med i Frees fridfulla, lite hippieaktiga tongångar. Det dröjde lite innan jag förstod hur viktiga även Paul Kossoff och Andy Fraser var för Frees sound. Tre gudabenådade…
Transport League – A diezel Smelling Aftershock
Ett par månader efter släppet av den fruktlöst svängiga Boogie from hell återkommer Göteborgsbandet Transport League med en EP kallad A diezel smelling aftershock. Plattan innehåller tre spår, och är liksom förstnämnda platta inspelade vid samma tillfälle i IF-studios med ljudekvilibristen…
Synaesthesia är ett nytt brittiskt band som beskriver sig själva som ett band som blandar traditionell prog med mer moderna syntbaserade tongångar. Drivande i bandet är 20-årige(!) multi-instrumentalisten Adam Warne som har sina främsta inspirationskällor i band som Frost, Porcupine Tree…
Mike Portnoy karaktäriserar i senaste numret av Classic Rock Transantlantic som ”proggens AC/DC” – man levererar vad som förväntas, och söker ständigt förfina sitt koncept så den senaste plattan är den bästa man gjort hittills. Med 10 inspelningsdagar och en…
Steve Overland har rösten i behåll och det finns alltid några låtar på varje album som motsvarar förväntningarna. I mitt fall är de som minner om de fantastiska två skivor FM släppte på 1980-talet som är min mall. Melodisk rock…
Neoklassisk progmetal är fanan som detta band går under. Visst låter det mycket som en soloplatta av Yngwie Malmsteen. Inte riktigt samma gitarrexcesser kanske men annars så. Detta är en platta som behöver några lyssningar för att ta fäste. Dels…
Frequency Drift känns igen framförallt på den fantastiskt fina rösten hos Isa Fallenbacher men även för det flitiga bruket av klassiska instrument som harpa (Nerissa Schwarz), stråkinstrument (Sibylle Friz, Ulrike Reichel) och diverse blåsinstrument (Jasper Jöris) som extra krydda till…