Bråvallafestivalen. Bråvalla dag 4 – 1 juli 2017

Dagen börjar bra med Miss Li som bjuder oss på en timmes glädjeinjektion. Hon har dessvärre drabbats av rejält hes röst men det gör faktiskt ingenting. Det är nästan så hennes låtar blir än mer själfyllda. Pugh Rogefelts gamla hit ”Här kommer natten” gör hon i en makalös version. Vilken match made in heaven den säsongen av Så Mycket Bättre var. Hennes egna hits är en lång parad av gladjazz med extra bounch i steget. Miss Li får 4 prickiga klänningar av 5 möjliga. Det är underhållande, njutbart och välspelat. Vilket härligt sväng!

Morgonen innebar annars veckans absoluta höjdpunkt. Att få packa ihop campet och inse att ikväll sover jag i egen säng och inte på luftmadrass i tält. Det är banne mig helgen höjdpunkt hur trivsamt det mesta ändå varit. Det stora skumpartyt med ”Europas största skummaskin” gick om intet på grund av ”logistiska problem”. Det förvånar mig inte speciellt mycket eftersom just logistik, märkligt nog, inte verkar vara det mest välutvecklade hos denna stora festivalarrangör. Exempelvis tvingas fortfarande press och annan media att köa tillsammans med alla fulla festivalbesökare för att komma in på festivalområdet. I alla fall vi som bor på festivalcampingarna. Möjligen finns det idag en ny ingång på baksidan av festivalområdet, men det är en tre kilometers promenad från campingen och den dagliga milen vi går tycker vi räcker till. Okej, det är ett lyxproblem och väldigt internt för oss som jobbar med det här, men det påverkar tyvärr helhetssynen på festivalen och det påverkar även arbetet.

Det märktes att nästa artist på Panorama scenen hade nåtts av nyheterna kring den våldtäkt som skedde på området igår kväll. Miriam Bryant uppmanade flera gånger publiken att tänka på säkerheten och att vara rädda om varandra. När konserten började hade vi nyss fått beskedet att FKP Scorpio ställer in nästa års festival. Det behövs ett rejält uppvaknande för alla de män, för det är bara män, som våldtar, ofredar och antastar kvinnor och flickor på festivaler runt om i landet. Att ställa in festivalen ett år är ett bra första steg. Nästa steg är svårare att utröna. Förbjuda män i grupp och köra helt nyktra festivaler är kanske ett annat steg? Jag vet inte men något måste göras för att få stopp på dessa barbarer som inte förmår uppföra sig humant mot sina systrar, sina döttrar och sina mammor.

Miriam Bryant förtjänar ett betyg också även om den här texten mer kom att handla om annat. 3 av 5 är rimligt för konserten.

 

Henrik Berggren har något av en mytomspunnen legendstatus. Broder Daniel var bandet som gav soundtrack till Lukas Moodyssons Fucking Åmål och fyllde en hel generation med vemodigt hopp i mörkret. De var bandet som förde fram Håkan Hellström till strålkastarskenet. En framväxande generation födda under tider av lågkonjunktur och svåra villkor på arbetsmarknaden tog till sig Henriks sorgfyllda person och gav och fick massor av kärlek. Det känns när han nu intar Bråvallas stora scen mitt på blanka eftermiddagen. Kärleken är det som ska övervinna det onda. Med mjuk framtoning och blekt puder bjuder han oss in till sitt inre. Han kallar publiken ”mina barn” och introducerar några låtar med att det är hans mammas favoritlåtar. Och han spelar Shoreline. Det är bra indepop när den är som skönast, som intimast. Henrik turnerar landet den här sommaren. Passa på att se honom. På Bråvalla får hans spelning 4 varma mammor av 5 möjliga.

The Killers och Prophets of rage avslutade festivalen sent i natt:

Så var det dags för två band som är för stora för sitt eget bästa. Alternativt utrustade med omdömeslösa manegements som försöker bygga myt istället för att ta vara på existerande varumärke. Jag talar om The Killlers och Prophets of Rage som förbjuder fotografer på sina spelningar. The Killers hade egen fotograf och vi ska få bilder i efterhand. Jag har inte haft tid att undersöka vart de bilderna finns för jag har ju ett vanligt jobb också. Om jag ids kanske det kommer någon auktoriserad bild med tiden. Eller inte.

Prophets of Rage skulle jaga fotografer ute i folkhavet om det var någon som vågade sig på att plåta utan tillstånds. Ja herregud var märkvärdiga de är.

Musikaliskt då?

The Killers är ett rockband av klassiskt snitt utan några minnesvärda eller livsavgörande passager. Trallvänligt och ofarligt på alla sätt. Det går inte att underkänna för man får ju vad man kan förvänta sig. 2 löslugg av 5 är nog rimligt att ge.

Prophets of Rage är ute på en lång turné med syfte att göra världen rasande igen. Som en reaktion på Donald Trumps seger i presidentvalet har de åkt över USA på temat Make America Rage Again. Nu är det dags för Europa. Profeterna består av tre klassiska akter; Cypress Hill, Public Enemy och Rage agains the Machine. Det är hårt och kraftfullt. Att någon lyckas dra ur sladden till publikljudet inte mindre än två gånger är klantigt och ska inte få hända. Att det tar tio minuter innan vi återfår ljudet är kanske symptomatiskt för en festival på dekis. Om vi får läsa att Bråvalla går i konkurs under de närmsta dagarna är jag faktiskt inte förvånad.

De arga profeterna gör sitt jobb och kämpar på mot alla de orättvisor de upplever och får därför 4 skarpa skott av 5 i betyg

Foto: Maria Laakso Åman
Text: Erik Laakso Åman

Kommentera