Kino – Radio Voltaire

Kino är tillbaka igen med ett nytt album. Det är 13 år sen debuten med den utmärkta plattan ”Picture”. Efter så lång tid började man undra ifall sångaren och gitarristen John Mitchell och hans kollegor faktiskt skulle göra någonting mer tillsammans. Men som den arbetsnarkoman han är (inblandad i flera band och projekt som Lonely Robot, Frost och It Bites) så lyckades John pressa in ett nytt album efter att ha fått grönt ljus för medverkan av bandkompisen och Marillion-basisten Pete Trewavas (en annan arbetsnarkoman) i samband med Marillions konsert i Royal Albert Hall förra året. Det var egentligen tänkt att John skulle jobba med en tredje fullängdare i hans Lonely Robot-projekt men han ändrade sig efter viss påtryckning från skivbolaget. 

Viss ändring i bandkonstellationen jämfört med debutplattan kan dock noteras. Ny trummis är Craig Blundell (turnerar sen ett tag med Steven Wilson, annars även aktiv i Lonely Robot) sedan Chris Maitland gått vidare till andra projekt. På keyboards hör vi fortfarande John Beck (spelar även i It Bites) på flera låtar men han betraktas mer som en gästmusiker på den här plattan till skillnad från debuten där han deltog mycket mer i låtskrivandet.

Något jag slås av då jag lyssnar på plattan är att stilarna på låtarna varierar och knappast någon av dem kan sägas vara särskilt representativ för genren Progressive Rock. På det sättet skiljer sig detta verk en del från debuten. Det här är snarare finurlig och skickligt genomförd pop och rock med bra melodier och fina arrangemang. Visst finns här grannlåt som gränsar till det lite mer ambitiösa men det är tydligt att John och de andra den här gången ville spela lite mer direkt lättillgänglig musik. För oss krävande musiklyssnare kanske det låter lite oroväckande men jag ser egentligen inget större problem här. Fortfarande gäller ju att John är en alldeles utomordentlig sångare och låtskrivare samt även duktig på gitarren. Det blir alltså högkvalitativt i alla fall!  

Bäst på plattan är de tre låtarna ”Idlewild”, ”I Won’t Break So Easily Anymore” och avslutande ”The Silent Fighter Pilot”. Första nämnda låt här är rena Melodifestival-låten, (jo, allvarligt (!) – låten har till och med tonartshöjning på slutet!). En mycket vacker melodi med fint pianokomp som för tankarna till några av Steven Wilsons lugnare låtar. På denna låt passar Johns känslosamma och småhesa röst otroligt bra. Låten handlar om smärtsamma avsked på flygplatser där titeln ”Idlewild” faktiskt är det ursprungliga namnet på John F Kennedy-flygplatsen i New York. Låt nummer två i bästa-listan är den låt som svänger mest på plattan. Ett finurligt bakgrundskomp på keyboards och en otrolig svängig refräng som är rent omöjlig att värja sig mot. Låten har även ett fint Manfred Mann-inspirerat keyboardsolo i mitten. Den tredje nämnda låten (Johns favorit enligt egen uppgift) är kanske den allvarligaste av låtarna på plattan och handlar om alla dem som rycks bort för tidigt från livet p g a orsaker som är utanför deras kontroll. Det är här exemplifierat av en stridspilot sekunderna före han blir nedskjuten. Låten har en mycket dramatisk och olycksbådande inledning som just kommer från ett störtande stridsflygplan (Spitfire). Mycket stämningsfullt kompat på piano och bra sång återigen. En låt som faktiskt ger lite rysningar.

Övriga låtar är överlag bra men det finns några stycken (bland annat ”I Don’t Know Why”) som känns som man har hört 100 gånger förut. Så talet om nyskapande och gränsöverskridande i förhandsinformationen ekar trots allt lite ihåligt. Men lite kul grepp här och där märker man, exempelvis i låten ”The Dead Club” där keyboardisten John Beck bidrar med lite kul Haken-inspirerade sekvenser. Även låten ”Grey Shades On Concrete Fields”, med en ganska knasig men ändå häftig taktmarkering, kan nämnas här. Sen måste jag väl också säga att de bästa låtarna kommer från John medan däremot de som i huvudsak skrivits av Pete är (för mig) mindre intressanta. Fast ett coolt bas-solo får vi höra i låten ”Out Of Time”. Pete står även för sköna bastoner i avslutande hälften av titellåten. Hårt slående trummisen Craig gör som vanligt det han skall med precision och utan större krusiduller.

Slutomdömet blir i alla fall gott och åtminstone för er som inte är hardcore Prog-nördar utan lite mer av rockens allätare så kan nog denna platta passa perfekt. Jag njuter i alla fall av att återigen få höra en av de bästa rocksångarna just nu.

Kino – Radio Voltaire
InsideOut Music

1. Radio Voltaire
2. The Dead Club
3. Idlewild
4. I Don’t Know Why
5. I Won’t Break So Easily Any More
6. Temple Tudor
7. Out Of Time
8. Warmth Of The Sun
9. Grey Shades On Concrete Fields
10. Keep The Faith
11. The Silent Fighter Pilot

www.facebook.com/KINObandofficial

Betyg: 7.5/10 

Karl-Göran Karlsson

Ny samlingsbox från The Flower Kings.

Nya samlingsboxen A Kingdom of Colours 2 (2004 – 2013) med The Flower Kings släpps den 1:a juni 2018 via InsideOutMusic.

Adam & Eve

1 Love Supreme 19:50
2 Cosmic Circus 3:00
3 Babylon 2:41
4 A Vampires View 8:50
5 Days Gone By 1:10
6 Adam & Eve 7:50
7 Starlight Man 3:30
8 Timelines 7:40
9 Drivers Seat 18:22
10 The Blade of Cain 5:00

Paradox Hotel

CD1
1 Check In 1:37
2 Monsters & Men 21:21
3 Jealousy 3:22
4 Hit Me With a Hit 5:32
5 Pioneers of Aviation 7:49
6 Lucy Had a Dream 5:28
7 Bavarian Skies 6:34
8 Selfconsuming Fire 5:49
9 Mommy Leave the Light On 4:38
10 End on a High Note 10:43

CD2
1 Minor Giant Steps 12:13
2 Touch My Heaven 6:09
3 The Unorthodox Dancinglesson 5:23
4 Man of the World 5:59
5 Life Will Kill You 7:02
6 The Way the Waters Are Moving 3:11
7 What If God Is Alone 7:00
8 Paradox Hotel 6:30
9 Blue Planet 9:43

The Sum of No Evil

1 One More Time 13:04
2 Love Is the Only Answer 24:28
3 Trading My Soul 6:25
4 The Sum of No Reason 13:25
5 Flight 999 Brimstone Air 5:00
6 Life in Motion 12:34

Banks Of Eden

1 Numbers 25:20
2 For the Love of Gold 7:30
3 Pandemonium 6:05
4 For Those About to Drown 6:50
5 Rising the Imperial 7:40

Desolation Rose

1 Tower One 13:37
2 Sleeping Bones 4:16
3 Desolation Road 4:00
4 White Tuxedos 6:30
5 The Resurrected Judas 8:24
6 The Silent Masses 6:17
7 Last Carnivore 4:22
8 Dark Fascist Skies 6:05
9 Blood of Eden 3:12
10 Silent Graveyards 2:52

Bonus Disc 1

1 Kite 07:32
2 Buffalo Man 05:28
3 The Flower King (re-recording 1998) 11:46
4 Stardust We Are (re-recording 1998) 08:57
5 Last Exit 09:17
6 Brazilian Woman 04:18
7 Dexter Frank Jr. 02:24
8 Agent Supreme 02:34
9 Space Traveller 13:10

Bonus Disc 2

1 Petit Heritage 02:02
2 A Good Heart 05:21
3 The Crown and The Cross 04:54
4 King of Grief 03:51
5 She Carved Me a Wooden Heart 05:59
6 Space Revolver 07:33
7 Jupiter Backwards 06:25
8 The River 05:43
9 Turn The Stone 05:07
10 Regal Divers 06:01

Bonus Disc 3

1 Illuminati 06:20
2 Fireghosts 05:50
3 Going Up 05:10
4 LoLines 04:40
5 Runaway Train 04:41
6 Interstellar Visitations 08:24
7 Lazy Monkey 02:25
8 Psalm 2013 02:10
9 The Wailing Wall 03:18
10 Badbeats 05:24
11 Burning Spears 03:15
12 The Final Era 02:57

Kino – släpper nytt album efter tretton år.

Kino släpper andra fullängdaren efter debuten som anlände för tretton år sedan.  John Mitchell (It Bites, Lonely Robot) & Pete Trewavas (Marillion) och Craig Blundell (Steven Wilson) har release på nya plattan Radio Voltaire den 23:e mars via InsideOutMusic.  John Beck (It Bites) gästar på albumet.
 

Kino – Radio Voltaire
01. Radio Voltaire
02. The Dead Club
03. Idlewild
04. I Don’t Know Why
05. I Won’t Break So Easily Any More
06. Temple Tudor
07. Out of Time
08. Warmth of the Sun
09. Grey Shapes on Concrete Fields
10. Keep The Faith
11. The Silent Fighter Pilot
Bonus Tracks
12. Temple Tudor (Piano Mix)
13. The Dead Club (Berlin Headquarter Mix)
14. Keep The Faith (Orchestral Mix)
15. The Kino Funfair
 
 

www.kinomusic.com
www.facebook.com/KINObandofficial/

 

Perfect Beings – Vier

Perfect Beings är ett amerikanskt progressivt rockband som bildades i Los Angeles 2012. Nu släpps deras tredje album sen starten med namnet ”Vier”. De tidigare två fullängdarna bjöd på spännande ny musik men med mycket tydliga influenser från 70-talets storheter som exempelvis Yes.  Förra plattan ”Perfect Beings II” tyckte jag faktiskt var en av de mest spännande plattorna under 2015.

På den nya plattan är det tydligt att bandet ger sig av i en rätt så annorlunda riktning jämfört med tidigare. Det förklaras till en del av att bandets förra trummis hoppat av och nu ersatts av Ben Levin. Efter att i samband med avhoppet faktiskt ha övervägt att helt lägga av beslöt sig ändå sångaren Ryan Hurtgen, keyboardisten Jesse Nason och gitarristen tillika producenten Johannes Luley att fortsätta men, som sagt, med en helt ny inriktning på musiken. Man har avlägsnat sig ganska rejält från 70-talsrötterna och spelar nu med ett modernare sound samtidigt som man har närmat sig jazzen men framför allt den klassiska musiken. Nya skapelsen är indelad i fyra delar (därav namnet på plattan) där varje del i princip är tänkt kunna stå för sig själv och kunna rymmas på en sida av en vinylskiva. Vem hade kunnat tro det, d v s att den nygamla vinylvågen faktiskt även har börjat styra hur skivsläppen utformas?

OK, det här låter ju väldigt ambitiöst och spännande. Men hur lyckat blev det? Tyvärr får jag säga att hos mig lyckas den nya skivan inte riktigt fånga mitt intresse fullt ut. Den känns faktiskt alldeles för lång. Onödigt lång. Det är alldeles för många långa transportsträckor i musiken där det inte händer särskilt mycket. Bäst lyckas ”sida 3” med namnet ”Vibrational” där framförallt den lugna sköna låten ”Mysteries, not answers” är det som sätter sig. Mycket behaglig sång av Ryan kompat väldigt fint på diverse keyboards. Sen måste man nämna den sista låten på denna sida under namnet ”Insomnia”. Även det en lugn skön låt som är rena avslappningsmusiken (vilket titeln också antyder).

Även sida 2 ”The Golden Arc” måste omnämnas då de olika klassiska influenserna är omfattande här. Nog känner man inspiration från klassiska verk som Ravel’s ”Bolero” och även lite nordiska kompositörer, t ex Grieg, plus några mer moderna kompositörer. Det gäller speciellt det första stycket här betecknat ”The Persimon Tree”. Här är vi ganska långt från rockmusik, måste man säga. Det framgår inte vilken klassisk orkester man har samarbetat med men helt klart är att det här är specialskrivet för symfoniorkester. Bitvis riktigt fint faktiskt.

Men, som sagt, det här räcker inte för att lyfta hela verket till verkligt högt betyg i min bedömning. Avsaknaden av lite mer fart i musiken är tydlig och gör det faktiskt svårt att karakterisera det här som en rockplatta. Men för den som inte i första hand är ute efter tung rockmusik med puls kan verket säkert locka till mer lyssning än vad jag själv till slut mäktade med.

Perfect Beings – Vier
InsideOutMusic

1. Guedra 00:18:23
– A New Pyramid
– The Blue Lake of Understanding
– Patience
– Enter the Center
2. The Golden Arc 00:16:47
– The Persimon Tree
– Turn The World Off
– America
– For a Pound of Flesh
3. Vibrational 00:18:17
– The System and Beyond
– Mysteries, Not Answers
– Altars of the Gods
– Everywhere At Once
– Insomnia
4. Anunnaki 00:18:42
– Lord Wind
– Patterns of Light
– A Compromise
– Hissing the Wave of the Dragon
– Everything’s Falling Apart

www.perfectbeingsband.com/
www.facebook.com/perfectbeingsband/

Betyg: 6.5/10 

Karl-Göran Karlsson