-
Eyesberg – Blue
På slutet av 70-talet fanns ett gäng tyska musiker som kallade sig Eyesberg och som spelade musik inspirerad av de stora inom den symfoniska rocken på
den tiden. Men någon egentlig karriär blev det aldrig och man kom aldrig till skott med något skivsläpp. Flera av dessa gick dock vidare i andra konstellationer som spelar än i dag (t ex Thomas Klarmann i Argos och Superdrama). Men nu 30 år senare så har tre i det ursprungliga bandet (Georg Alfter på gitarr och bas, Norbert Podien på keyboards och Malcolm Shuttleworth på sång) på nytt tagit upp de gamla trådarna och satt ihop en
platta med 12 låtar. Som extra förstärkning använder man också Ulf Jacobs på trummor. Låtarna sägs vara baserade på det gamla materialet men omstöpta i mera modern form. Resultaten beskrivs som retro-prog eller neo-prog. Inspirationsmässigt tänker jag på band som Genesis, Grobschnitt, Camel och kanske tidiga Marillion.
OK, hur har då dessa gamla kompositioner klarat omstöpningen? Ja, jag får väl säga att vad som presenteras är ett rätt hyfsat hantverk men ändå känns
många av låtarna som lite väl mycket retro och, tyvärr, lite småtråkiga. Inga nya djärva grepp utan upprepningar av sådant vi hört förut och utan att
utveckla det så mycket vidare. Sen kan jag inte låta bli att tyvärr känna mig lite störd av alla möjligheter som ny teknik ger. Till exempel att på moderna keyboards lägga in ljud som efterliknar de för de symfoniska rockgrupperna så viktiga mellotron-ljuden. Jag får intrycket att resultaten varierar väldigt mycket beroende vilken utrustning (och programvara) man skaffar. I vilket fall så är jag inte riktigt nöjd med hur man hanterar detta på denna platta. Exempelvis används mellotron-flöjten flitigt men på ett sätt som inte alltid låter bra. Jag menar, att spela snabba melodisekvenser med mellotronflöjt fungerar inte (typexempel låten ”4-2-F”). Och det var något som man inte gjorde heller ”på den gamla goda tiden” eftersom mellotronen faktiskt inte tillät detta. Fast jag får medge att situationen är mycket bättre vad gäller stråkarna och körerna, här låter det som vi är vana att höra det.
Mitt favoritspår på plattan är helt klart låten ”Epitaph”. Här tror jag kanske (?) att man till del använder riktig flöjt i början eftersom det låter riktigt bra här. Stämningarna i denna låt är mycket fina och Genesis-vibbarna är många på ett positivt sätt. Mycket fina mellotron-stråkar och körer. Här har man förvaltat arvet från 70-talet på ett mycket fint sätt. Låten ”Inquisitive” är också fin med sina Camel-vibbar. Jag gillar dessutom flera av de instrumentala partierna i låten ”If I told you the truth” men sången är väl lite sisådär. Slutlåten ”Detachment and replacement” har på samma sätt återigen väldigt fina instrumental passager, även i kompet till refrängen.
Som sagt, ett hyfsat hantverk med ett och annat riktigt lyckat spår. Men mycket på skivan känns (om jag vågar säga det) lite omodernt och passé. Sen har jag lite svårt för sångaren som inte övertygar på något sätt. Lite slarv instrumentalt kan jag också notera då exempelvis partierna med (tror jag) 12-strängad gitarr känns bra ostämda – till exempel i låten ”Faces on my wall”. Men klaviaturerna låter i allmänhet bra, dock med de invändningar som jag redan nämnt.
Eyesberg – Blue
Progressive Promotion Records
01: Child’s Play
02: Epitath
03: Closed until resurrection
04: Winter gone
05: Inqusitive
06: Feed yourself
07: 4-2-F
08: Faces on my wall
09: Porcelain
10: If I told you the truth
11: SII
12: Detachment and replacement
https://www.facebook.com/EYESBERG.PROG
Betyg: 6 av 10
Karl-Göran Karlsson