-
Mariusz Duda + Steven Wilson – The Old Peace
Ibland är tillvaron bara för grym och sorglig. Mitt i alla livsglädje och eufori över allt det fantastiska i tillvaron kan ibland en bomb slå ned: Allvarlig sjukdom som leder till döden. Precis så var det för en av de allra hängivnaste fansen till dagens progressiva rockmusik – Alec Wildey. Han var en särskilt stor fan av Porcupine Tree och Riverside och började redan som 17-åring att organisera diverse fan-aktiviteter i samband med konserterna med dessa band. Alec var känd som en mycket intelligent ung man med stor kärlek för musik och film. Han skrev också poesi och ansågs ha framtiden för sig även inom denna svåra bransch. Men plötsligt under julen 2013 drabbades han av lymfkörtelcancer som efterhand även utvecklades till obotlig levercancer. Då han ungefär ett halvår senare förstod att han inte skulle leva mycket längre bad han sina två stora idoler inom den progressiva rocken – Mariusz Duda (Riverside, Lunatic Soul) och Steven Wilson (Porcupine Tree) att tonsätta ett av hans poem med titeln ”The Old Peace”. De accepterade förfrågan och började genast jobba med uppdraget med hoppet att de skulle hinna slutföra verket innan Alec dog. Tyvärr lyckades de inte med detta. Alec dog bara några veckor senare (25 augusti 2014) utan att få ha hört slutresultatet.
Mariusz och Steven beslutade sig för att slutföra arbetet och ge ut låten som ett välgörenhetsprojekt där alla inkomna pengar skulle gå till cancerforskningen.
Då jag själv, precis som Alec, är en hängiven fan av allt som Steven och Mariusz företar sig var det ju helt enkelt nödvändigt att skaffa denna låt. Jag hade precis som Alec hoppats att detta skulle hända någon dag – ett samarbete mellan Steven och Mariusz. Dessa båda musiker är för mig tämligen unika i att de gör musik som verkligen tränger in på ett djupare plan. De är musiker som även vågar vara allvarliga i sin musik och inte undviker ämnen som är smärtsamma men djupt mänskliga. Det uppskattar jag. Och precis så är det även i denna låt även om den är förvånansvärt positiv och förtröstansfull i sin utformning. Alecs poem är inte helt lätt att ta till sig och det finns säkert en djupare mening än vad jag kan tolka ut av sången. Men den absolut sista strofen i dikten griper mig: ….”but nothing is more perfect than the smell of harmony”. Är det något som kännetecknar herrar Duda och Wilson är det den sällsamma förmågan att hitta musikaliska harmonier. Och det här verket är verkligen inget undantag. Sången är en uppvisning i harmonier av flera olika slag – från den spröda akustiska gitarren, till den underbara stämsången och avslutningens massiva mellotronstråkar och mellotronkörer. Efter att först ha tyckt att låten var rätt så enkel och trivial har den nu växt till att vara en av de underbaraste sånger jag hört i år. Inte minst den instrumentala avslutningen får mig att rysa av välbehag. Dessa är ack så välbekanta tongångar inom den progressiva musiken men ingen gör de så bra som dessa två musiker. Jag anar Steven Wilsons handlag bakom mellotronarrangemangen men vad jag förstår så ligger Mariusz Duda bakom själva tonsättningen och jag tror också att han står för de akustiska gitarrerna som följer med igenom hela låten.
Det här är 6 minuter musikalisk harmoni i den högre skolan. Långt från tung hård rock och befriad från volymtunga kaskader av elgitarrer och trummor. En fantastiskt värdig hyllning till Alec Wildey. Det är bara så smärtsamt sorgligt att han aldrig fick höra detta. Men jag är säker på att han hade älskat detta.
Mariusz Duda + Steven Wilson – The Old Peace
Kscope
https://www.facebook.com/StevenWilsonHQ
https://www.facebook.com/marivsz.duda?fref=ts
Karl-Göran Karlsson