-
Steve Rothery Band – The Ghosts of Pripyat
Så kom den då till slut, nya soloplattan från Marillion-gitarristen Steve Rothery. En platta som till stor del finansierats via en rekordlyckosam s k Kickstarter-insamling. Trots en lång karriär och flera propåer om att göra en soloplatta blev det alltså inte av förrän nu.
Men faktum är att jag redan har skrivit om låtarna på nya plattan. Märkligt nog spelade Steve Rothery och hans band in en live-platta från Rom förra året där man körde i princip hela den nya plattan. Ni som läst min recension av denna platta vet att jag tyckte mycket bra om den och att den till och med hamnade på min tio-bästa lista på plattor från förra året. Då undrar man alltså nu om studio-plattan slår live-plattan? Nja, jag tror faktiskt inte det. Men den är självklart inte mycket sämre heller!
Studioplattan har naturligtvis en mer perfektionistisk touch och soundet är mer jämnt och balanserat. Men Rom-konserten var ändå förvånansvärt bra rent tekniskt och det höjde naturligtvis upplevelsen att få höra Steve i mellansnacken där han introducerade låtarna och deras innehåll. Det är alltså hugget som stucket vilken av plattorna ni skall köpa men vad ni än väljer så blir ni nog inte besvikna.
Plattan innehåller sju helt instrumentella (naturligtvis) låtar som i huvudsak genomsyras av rätt så lågmält och harmoniskt gitarrspel. Bara då och då ryter det till lite mer med lite hårdare tongångar. Steve har bra stöd av sina medmusikanter, precis som under Rom-konserten, och då särskilt av gitarristen Dave Foster. Så egentligen bör man understryka att det är Steve Rothery Band vi hör och därför inte riktigt vad man brukar kalla en soloplatta. Men man känner givetvis igen stilen från Steves alla år med Marillion i många av låtarna.
Jag skall inte gå in på detaljer om låtarna utan det kan ni läsa om i min tidigare recension. De låtar jag gillar bäst är de lite lågmälda låtarna där Steve samspelar fint med gitarristen Dave Foster och de andra i bandet. Det gäller då främst inledningsspåret ”Morpheus”, ”The Old Man of the Sea”, ”White pass” och avslutande ”The Ghost of Pripyat”. Sen gillar jag den lite mer taktfasta låten ”Kendris” som kanske är den låt som höjt sig mest på studioversionen. Underbara gitarrtoner genom hela låten.
Till sist, man kan faktiskt säga att det vimlar av Steve-gitarrister på denna platta! Förutom Steve Rothery som mästare på plattan så gästspelar även Steve Hackett på “Morpheus” och på ”Old man and the sea”. Det är svårt att höra hans bidrag på den förstnämnda låten men på den andra är Steves spelstil mycket mera tydlig. På den sistnämnda medverkar även Steven Wilson men jag har faktiskt svårt att identifiera exakt vilka delar här som kommer från Stevens gitarr. Men det spelar ingen roll, alla gitarrsolon här är fina. Det är naturligtvis kul att höra andra gitarr-giganter bidra men jag börjar faktiskt höja lite på ögonbrynen åt alla dessa gästspel av Steve Hackett på diverse plattor från andra artister/band. Man kan börja fundera på om inte han kramar ur väl mycket av berömmelsen han skapat genom åren utan att för den skull höja särskilt mycket på den musikaliska kvaliteten på de plattor han medverkar i. Nej, Mr Hackett – nu vill jag höra skapelser under eget namn (sån tur då att nya plattan ”Wolflight” är på gång!).
Naturligtvis är den här plattan (eller live-plattan) ett måste för alla Marillion-fans men jag tror även att många gitarr-intresserade kan tänkas uppskatta verket. Steve och hans band har nu avslutat sin turné under hösten 2014 (där bland annat Västerås konserthus gästades 6 oktober). En liten personlig spekulation är ifall Steve och hans band möjligen dyker upp i sommarens 10-årsjubilerande Night of the Prog festival (eftersom Marillion var där förra året och knappast lär återkomma i år). Vi får väl se.
Steve Rothery Band – The Ghosts of Pripyat
InsideOut Music
1. Morpheus
2. Kendris
3. The Old Man Of The Sea
4. White Pass
5. Yesterday’s End
6. Summer’s End
7. The Ghosts Of Pripyat
Betyg: 8/10
Karl-Göran Karlsson