- Parzivals Eye – Defragments
Chris Postl, med bakgrund i RPWL (ja, P:et i bandets namn står fortfarande kvar för att markera hans medverkan), utkommer nu med sin andra soloskiva efter att han lämnade RPWL. Första skivan hette ”Fragments” och det är ju logiskt (?) att den andra plattan då heter ”Defragments”. RPWL började ju som ett tribute-band till Pink Floyd och jag förstår mer och mer att Chris kanske var den i bandet som betydde mest för bandets Floydianska sound i de första plattorna. Jag menar då den släpiga långsamma och stämningsfulla rocken med gott om keyboards och sugande gitarrsolon a la David Gilmour. Sen förstår jag också nu att Chris förmodligen var den som låg bakom bakgrundsljudet taget från skräckfilmen ”Alien 2” i den underbara titellåten i plattan ”God has failed”. För på den här plattan gör han om detta – d v s tar filmljud från någon film (jag vet inte vilken) och kör i bakgrunden till första låten ”Reach The Sky”. Det blir en dramatisk extrakrydda till en i övrigt mycket fin lång melodisk låt med många av de typiska prog-influenserna. Exempelvis hör vi en mycket inspirerande sekvens med keyboardsolo på mitten av låten där jag noterar att de faktiskt kopierat en liten del av Tony Banks mästerliga solo i Genesis-låten ”Riding The Scree” från ”The Lamp”-plattan. Gitarrsolot på slutet från Ian Bairnson är också mycket fint.
Följande låt ”Liar” är verkligen så mycket känsla från de tidiga Pink Floyd-åren att man verkligen hajar till. Ett tag undrade jag faktiskt om det var en Pink Floyd-cover men jag tror faktiskt att det är nyskrivet. Men det är en verkligt härlig låt inledningsvis som jag tror att alla gamla Floydare kommer att gilla. Lite skumma elektroniska ljud i början och slutet ger dock låten en rätt modern framtoning. Chris sångröst (som inte är så lite lik kollegan Yogi Langs röst) passar alldeles utomordentligt i denna låt. Tyvärr slutar låten lite avmätt med ett rätt så tråkigt keyboard-solo. Hade velat ha en bättre knorr här, faktiskt, för inledningen är så underbart skön.
Precis som på den första soloplattan så gästspelar (eller gästsjunger) Christina Booth från Magenta på denna platta där hon gör covers på den klassiska Yes-låten ”Long Distance” och Supertramp-låten ”Two Of Us”. Här är det speciellt den förstnämnda som fungerar bäst och där hennes röstläge också passar som handen i handsken. Tål att lyssnas på för varje sann Yes-vän.
Sen följer några lite mindre intressanta låtar, förvisso med en del välljudande partier men ändå rätt så slätstrukna. Dock får man nog nämna låten ”Walls in my mind” som på mitten har ett underbart instrumentalt parti. Låten inleds återigen med en massa ljud som skulle kunna vara från en film (eller från en kontorslokal?) och sen följer sång som låter så typiskt tyskt att man nästan skrattar lite grand. Refrängen ”Walls in my mind” låter ungefär som det man kan tänka sig sjungs i ett öltält under Oktoberfesten. Men – en bit in i låten kommer alltså det här underbara instrumentala partiet. Vi får höra mycket fina keyboardsolon, mellotronkörer och precis före textraden ” If you know my story now….” ett rytmiskt mycket elegant keyboardparti med flera teman. Men efter det kommer tyvärr öltältskänslan tillbaka.
Fast till slut kommer så en lång härlig låt i ”Hiding Out” och jag tycker nog att det här är det absolut bästa spåret på plattan. Återigen mycket Floydianskt – släpigt härligt med oerhört mycket harmonier och känsla. Här har vi återigen mycket fin sång av Chris och speciellt en refräng i det högre registret som faktiskt ger lite ståpälskänsla. Fina mellotronstråkar i kompet, snygga keyboardsolon och överhuvudtaget en mycket delikat komponerad anrättning. Låten har flera delpartier och på slutet kommer en stämningsfull avslutning med enbart sång och baskomp.
Jag tyckte mycket bra om den här plattan (speciellt de inledande och de avslutande låtarna) och plattan har snurrat på åtskilliga varv. Men det finns trots allt en hel del skavanker att peka på. Bland annat tyckte jag vissa låtar i mitten går lite på tomgång och delvis kändes lite oinspirerade. Sen finns det partier där man hör att Chris trots allt inte är någon van sångare. Det blir mer en sorts stötvis pratsjungning och ibland så är fraseringen inte alls i fas med musiken. Men i vilket fall – ni som gillade tidiga RPWL tycker säkert om denna platta. Faktum är att jag känner en viss saknad över att Chris inte längre är med i bandet. Han betydde nog mer för soundet än man kunde tro.
Parzivals Eye – Defragments
The Gentle Art Of Music
1. Reach The Sky (12:13)
2. Liar (4:37)
3. Out on the Street (5:37)
4. Long Distance (Yes Cover) (4:37)
5. Lift Me Up (3:54)
6. Journeys (4:13)
7. Walls In My Mind (9:37)
8. Two of Us (Supertramp Cover) (3:16)
9. No Belief (5:20)
10. Hiding Out (8:08)
www.parzivals-eye.com/index.html
Betyg: 7 av 10
Katl-Göran Karlsson