- Year of the Goat – Unspeakable
Jag skall vara helt ärlig och medge att jag inte gav Year of the Goats debut Angels Necropolis (2012) någon större uppmärksamhet. Jag lyssnade, gillade vad jag hörde men var inte speciellt imponerad och skivan föll i glömska. När nu uppföljaren Unspeakable är här så kan jag med glädje meddela att den kommer inte gå samma öde till mötes. De har lyckas vässa till sin ockulta sjuttiotalsrock så den numera talar direkt till mig istället för att försöka fånga min uppmärksamhet från bakgrunden. Dock förstår jag inte tanken med att lägga det massiva trettonminuterseposet All He Has Read som inledningsspår. Denna snyggt omvälvande progressiva låt påminner mig i vissa stunder om Coheed & Cambria och visar upp en helt annan sida av bandet än vad som komma skall. Efter denna episka inledning så får vi nämligen ta del av svängig retorrock, progressiva tongångar, mer ödesmättade melankoliska stunder och lite gothromantik i snärtigare och mer greppbara låtar. Allt tonsatt med Year of the Goats luftiga sound som draperats i en ockult skrud. Allt är oerhört snyggt, det är väldigt mörkt men ändå med en strimma hopp i kanten och de tillåter sig själva att svänga men tänker också på att utmana lyssnaren. Hade de placerat öppningsspåret som avslutare så hade skivan känns mer solid för den låten summerar perfekt vad hela albumet precis har bjudit på. Dock påverkar det inte betyget. Det hade dock påverkat upplevelsen att lyssna på skivan för nu slutar det lite snöpligt trots att avslutande Riders of Vultures är både mullrande och pampig. Oavsett så har Year of the Goat lyckas snickra ihop ett fantastiskt snyggt album fyllt till bredden med symbolik, ockulta förtecken och skönt svängig småprogressiv sjuttiotalsrock. Kanske dags för mig att ge debuten en ny chans?
Year of the Goat – Unspeakable
Napalm Records/Border Music
1. All He Has Read
2. Pillars of the South
3. The Emma
4. Vermin
5. World of Wonders
6. The Wind
7. Black Sunlight
8. The Sermon
9. Riders of Vultures
www.facebook.com/yearofthegoat
Betyg: 8/10
Ulf Classon