- Black Stone Cherry – Kentucky
Med sin självbetitlade debut från 2006 så gick Kentucky-kvartetten Black Stone Cherry på knock direkt. Med ett kraftfullt riffande och maffiga refränger så ingöt de nytt blod i sydstatsrocken på ett ungt och piggt sätt. Med uppföljaren Folklore and Superstition (2008) så tog de sin musik till nya höjder då de tog allt det bästa från debuten och adderade känsla, smärta, djup och personlighet. Detta andra album är fortfarande bandet starkaste stund för de två efterföljande albumen har inte imponerat på samma sätt. Bandet har snarare rasat i kvalité då enbart en handfull spår från dessa två skivor når upp till ett godkänt betyg. Så här i efterhand har jag förstått att denna nedgång bland annat berodde på påtryckningar från dåvarande skivbolag som ville ha mer radiovänliga låtar. Resultatet av dessa påtryckningar gjorde att de lät mer som Nickelback än sydstatsrockens nya kronprinsar. Därför känns det nu spännande när de skrivit på för ett annat skivbolag samt återvänt hem till samma studio där de spelade in debuten. Valet att producera själva går att diskutera men känslan av att de njuter av friheten är påtaglig när senaste given, lämpligt nog döpt till Kentucky, snurrar på. Vi översköljs av en kraftfull energi när de massiva riffen rullar över oss och spelglädjen går nästan att ta på. För en riffnörd som mig själv så är detta en riktig glädjefest emellanåt men tyvärr blir helhetsintrycket aningen återhållsamt. Dynamiken de hade på Folklore and Superstition infinner sig aldrig och sydstatsrocken som de sägs skall rädda får stå tillbaka en aning för ett mer rakare och råare rocksound. Mycket av det jag hoppades på att bandet skulle återinföra och utveckla när tyglarna släppts dränks tyvärr i en massiv ljudvägg. Soundet är blytungt och mastigt vilket ibland dränker både melodier, nyanser och mig själv som lyssnare. Istället för att släppa in lite luft mellan instrumenten och få till en mer lättlyssnad och underhållande ljudbild så lägger de istället lager på lager med gitarrer. Ibland funkar det bra och ibland blir det nästan Black Label Society av det hela. Men med det sagt så är inte detta ett olyssningsbart album, tvärtom, här finns en hel del godis att smaka på. Shakin’ My Cage, Hangman och Feelin’ Fuzzy får mig alla på gott humör och den akustiska avslutningen med The Rambler visar att sångaren Chris Robertson fortfarande har både känsla och nerv kvar i rösten. Därför hoppas jag att de nu har fått ur sig all frustration de förmodligen suttit inne med och till nästa album istället anlitar en välrenommerad producent. En producent som hjälper de att få fram den enorma potential som de besitter. Men tills dess går jag en omgång till mot Kentucky och dess muskulösa sound.
Black Stone Cherry – Kentucky
Mascot Label Group
1. The Way of the Future
2. In Our Dreams
3. Shakin’ My Cage
4. Soul Machine
5. Long Ride
6. War
7. Hangman
8. Cheaper to Drink Alone
9. Rescue Me
10. Feelin’ Fuzzy
11. Darkest Secret
12. Born to Die
13. The Rambler
www.facebook.com/blackstonecherry
Betyg: 7/10
Ulf Classon