- Haken – Affinity
Efter tre makalösa plattor med stegrande kvalitet fram till mästerverket ”The Mountain” (2013) och därefter ett klart godkänt EP-släpp (”Restoration”, 2014) är det så äntligen dags för nästa fullängdare med titeln ”Affinity”. Får erkänna att mina förväntningar var skyhöga efter den monumentala (!) ”The Mountain” som var den stora överraskningen för mig inom den progressiva rocken år 2013. Deras flört med 70-talsfenomenet Gentle Giant på denna platta inom ramen för metalgenren var nästan häpnadsväckande lyckad. Så frågan var nu: Kunde vi vänta oss liknande tongångar även på den nya plattan? Svaret är entydigt: Nej!
Gitarristen Charlie Griffits förklarar att bandet denna gång ville göra något helt annat och att man nu vänt blickarna till 80-talet och 80-talssounden som lanserades av band som Toto men även av nyinkarnationer av Yes och King Crimson. Det gällde nya rytminstrument (t ex synt-trummor) och nya keyboards. Uppenbarligen finns det en fascination för dessa 80-talssound hos många medlemmar av bandet. Dessutom har man valt ett annat sätt att komponera och arrangera denna gång. Istället för att utgå från demos (ofta från Griffits själv) så blev det nu deltagande från scratch av alla bandmedlemmar i hela skapelseprocessen. Alltså, nya plattan är verkligen annorlunda än tidigare plattor.
Emellertid, det är bara att erkänna att undertecknad efter denna information fick en växande känsla av skepsis inför själva lyssnandet. Orsak: För mig var 70-talet så mycket mer inspirerande musikmässigt än vad 80-talet var. Det kändes som skillnad mellan natt och dag med bara ett fåtal undantag. Men visst, jag gillade Yes-plattan ”90125” och även bitar av Toto och ’nya’ King Crimson så helt nattsvart kunde det väl inte bli, inbillade jag mig. Dessutom fanns det ju nya moderna kvaliteter inom Prog-metalgenren som bandet definitivt borde ha med på ett eller flera hörn.
Jo, det blev som jag misstänkte ömsom vin och ömsom vatten som serveras på nya plattan. Här finns låtar som jag tycker mycket bra om. Exempelvis inledningslåten ”Initiate” där jag tycker speciellt mycket om sången av Ross Jennings. Rena och klara, ofta höga toner på sångskalan. Det är nästan så man får lite sakral stämning i ’refräng’-partierna. Mycket vackert och perfekt inklämt mellan lite hårdare tongångar i övrigt. Jag gillar också den nästan 16 minuter långa ”The Architect” som i sin komposition ändå visar att Haken inte på något sätt tänker överge eller lämna den progressiva rockgenren. Det här är en låt som innehåller flera ansikten och faktiskt en del överraskningar. Efter en lite mystisk inledning tar de Dream Theater-inspirerade tongångarna över med med ett harp-liknande ljud effektfullt insprängt. Kan inte undgå att tycka att man här bitvis har lite Zappa-influenser i gitarrsekvenserna. Det är på något sätt lika halsbrytande upp- och nedgångar genom skalorna på gitarrerna som Zappa en gång introducerade (inte enbart på gitarr men även på instrument som xylofon). Sen tar även sången vid och refrängen sitter fint med ett tungt gitarr- och keyboardsound som backup. Därefter följer helt nya partier med mer avspända keyboards och diverse knäppa ljud. Sen tar plötsligt King Crimson-liknade gitarrer vid kompade av diverse synttrummor. Faktiskt ganska effektfullt. Sen kommer den stora överraskningen: Haken growlar! Eller, det visar sig att det (förmodligen?) är den inlånade Leprous-sångaren Ejnar Solberg (möjligen tillsammans med Ross Jennings) som står för detta. Lite oväntat och kanske inte helt lyckat (enligt min mening – det finns bättre growlare). Efter detta oväntade inslag följer sedan kanske det mest inspirerande instrumentala partiet på hela platta. Det fullkomligt sprudlar av spelglädje under några minuter i slutet av låten. Här visar bandet sin klass!
Men – sen tvingas jag konstatera att resten av låtarna inte alls är lika övertygande. Bitvis finns det faktiskt partier av de resterande låtarna som jag faktiskt rent av ogillar vilket känns nytt vad gäller Hakens musik. Och mycket riktigt – jag gillar helt enkelt inte alla dessa 80-talsinflueser. Värst (om jag vågar säga så) är låten ”1985” som verkligen låter (om jag vågar säga det) ”mossig”! Det kunde lika gärna vara en låt av Saga (som jag har en lite kluven inställning till) med några King Crimson-influenser. Jag hör samma sound som exempelvis Saga-låten ”On the loose” och ”Scratching the surface” från i början av 80-talet. Framförallt har jag svårt för synttrummorna här. Vad tusan är det för fel på vanliga trummor egentligen? Kan inte säga att de syntetiska trumljuden egentligen tillför någonting. På sin höjd kan jag acceptera de som tilläggseffekter så som exempelvis Pat Mastelotto använder dem. Fast jag får kanske erkänna att i låten ”Red Giant” skapas ett rätt så speciellt sound som är mer tilltalande men det beror inte enbart på trummorna utan på det rätt så udda arrangemanget. Men det är i stort sett bara denna sistnämnda låt som jag vill lyfta fram förutom det två tidigare nämnda favoriterna. Övriga låtar står sig tyvärr rätt slätt.
Alltså, för min del blev det här tyvärr något av en besvikelse. Den över en timme långa plattan lyckas inte fånga mitt intresse mer än under några av de nämnda favoriterna. Det betyder att i princip halva plattan lämnar mig rätt så oberörd. Tyvärr. Men jag tvivlar egentligen inte på bandet som sådant. De kommer säkert tillbaka med nya överraskningar framöver.
Haken – Affinity
InsideOut Music
01. affinity.exe (01:26)
02. Initiate (04:16)
03. 1985 (09:08)
04. Lapse (04:44)
05. The Architect (15:40)
06. Earthrise (04:48)
07. Red Giant (06:06)
08. The Endless Knot (05:50)
09. Bound By Gravity (09:29)
Betyg: 7 av 10
Karl-Göran Karlsson
jag håller med. de har lyssnat alldeles för mycket på IQ och speciellt låten Road of bones utan att få till något som ens är en tiondel så bra. snygg produktion dock men svaga låtar som sagt!
förutom The Endless Knot ville jag bara tillägga! 🙂