Tim Bowness är känd som ena halvan av duon No-Man där den andra halvan är Steven Wilson. Faktum är att nya plattan ”Flowers At The Scene” nära nog kan betraktas som det första No-Man albumet på ett helt decennium eftersom Steven har producerat plattan och deltar på en av låtarna (”It’s The World”). Men visst ligger det närmare till hands att se den som ännu en i raden av mycket framgångsrika plattor från Tim under de senaste åren. Föregångaren ”Lost In The Ghost Light” från 2017 ser jag fortfarande som en av de bästa releaserna inom progrocken under det året.
Nya plattan innehåller 11 låtar med lite olika karaktär men här saknas tyvärr de lite längre låtarna från föregångaren som jag tyckte var särskilt bra. Här är snarare en samling kortare låtar i behändigt radioformat, ungefär som vi brukar höra från Steven’s tid i Blackfield. Några kända gästmusiker dyker upp i flera av låtarna, bland annat Jim Matheos (Fates Warning), Peter Hamill (Van der Graaf Generator), David Longdon (Big Big Train) och ingen mindre än Kevin Godley från 10cc i den avslutande låten ”What Lies Here”. Men skall sanningen fram så är dessa bidrag från andra tämligen blygsamma och närmast diskreta.
Jag har alltid gillat Tims mjuka röst och hans märkliga sångsätt där han ofta markerar allra sista ordet i varje sjungen strof med eftertryck. Musiken på nya albumet är överlag mycket njutbar och välproducerad. Det märks verkligen att Steven Wilson har haft sin hand i det hela. Det finns några låtar som sticker ut och den allra vackraste låten bland dem alla är nog ”Rainmark”. Väldigt enkel i sin struktur men med ett helt oemotståndligt komp av både elektroniska och akustiska instrument. Sen älskar jag kompet från trumpeten på denna låt spelad av Ian Dixon. Den sistnämnde medverkar också på flera andra låtar (t ex ”It’s the World” och ”Borderline”) och jag måste säga att hans insatser verkligen lyfter känslan i dessa låtar märkbart.
Många av låtarna har texter som är hämtade från det grå vardagslivet och ofta långt ifrån glamouren. Bäst representant här är låten ”Not Married Anymore” som skildrar tomheten efter en skilsmässa. Men det här är rätt typiskt för Tim. Väldigt personliga texter om livets olika skeden och problem. En av dessa låtar är en annan av mina favoriter på plattan: ”The War On Me”. Den handlar om känslan när man inte tycker man räcker till längre och man bara vill så att säga ”checka ut”. Det här händer nog de flesta människor så det är inte utan att man tänker till lite när man lyssnar på texten. Sen är själva kompet i låten så extremt snyggt. Där finns också fina smådetaljer, t ex kompet från ståbasen.
En annan fin låt är ”Killing To Survive” där Peter Hamill är med på ett hörn med bakgrundssång. Väldigt fint komp från piano och diverse gitarrer. Och sen har vi den märkliga slutlåten ”What Lies Here” där Kevin Godley bidrar med lite bakgrundssång. Denna låt har ett märkligt komp som låter som om man skramlar med glasflaskor i en säck på ett rytmiskt sätt!
Ja, trots att låtskatten på denna platta inte är särskilt avancerad eller framstående så är det ändå ett mycket njutbart verk som jag tror passar utmärkt som nedvarvning en sen kväll efter en stökig dag. Rekommenderas varmt!
Tim Bowness – Flowers At The Scene
InsideOut Music
- I Go Deeper
- The Train That Pulled Away
- Rainmark (feat. Jim Matheos)
- Not Married Anymore (feat. Dylan Howe)
- Flowers At The Scene (feat. Jim Matheos)
- It’s The World( feat. Peter Hammill, Jim Matheos and Steven Wilson)
- Borderline (feat. Dylan Howe and David Longdon)
- Ghostlike
- The War On Me
- Killing To Survive (feat. Peter Hammill)
- What Lies Here (feat. Kevin Godley and Andy Partridge)
www.facebook.com/timbownesshttps://www.facebook.com/timbowness//
Betyg: 8.0/10
Karl-Göran Karlsson