De produktiva britterna i The Quireboys är återigen aktuella med ett nytt studioalbum och trots att de pumpar ur sig kvantitet så tummar de inte på kvalitét. Snarare tvärtom. Nya Amazing Disgrace kan nämligen vara bandets starkaste album i karriären. Hitsen från debuten A Bit of What You Fancy (1990) är svåra att toppa och rivet från tempostarka Twisted Love (2016) infinner sig inte riktigt men Amazing Disgrace är utan tvekan bandets mest varierade skiva hittills. Deras bredbenta brittiska pubrock är så klart intakt men nu kommer jag även att tänka på så väl den amerikanska södern som Motown-soul. Här finns stunder där de korsbefruktar sin boggierock med funk och adderandet av fiol för tankarna lite åt The Pogues. Någon låt blickar åt kraftfull Rollings Stones-rock medan en annan är så själfull att den påminner om något John Mellencamp hade kunnat knåpa ihop. Men mitt i virvelvinden av alla dessa intryck så är det ett som lyser starkast; det låter som The Quireboys och inget annat. Spikes hesa stämma skänker så klart musiken en personlig touch och bandet är numera så sammansvetsat så de skulle kunna lira polka och det hade ändå låtit som The Quireboys. Men framförallt så har de lyft sig ytterligare en nivå när det kommer till låtskrivandet och det är det som gör Amazing Disgrace till ett så vasst album. Kanske det vassaste de gjort.
The Quireboys – Amazing Disgrace
Off Yer Rocka Recordings
- Original Black Eyed Son
- Sinners Serenade
- Seven Deadly Sins
- Amazing Disgrace
- Eve of the Summertime
- California Blues
- This is it
- Feels Like a Long Time
- Slave #1
- Dancing in Paris
- Medusa My Girl
www.quireboys.com
www.facebook.com/quireboys
www.offyerrocka.com
Betyg: 8/10
Ulf Classon