Thomas Thielen – alias “t” – är en verkligt produktiv tysk artist inom den progressiva rocken där han skaffat sig en alldeles egen stil. För det första spelar han alla instrument och dessutom sjunger han på sitt alldeles speciella sätt. En röst med vissa likheter med Peter Hamill och med ett egenartat vibrato som kanske en del ryggar för men jag har lärt mig uppskatta den genom åren. Hans plattor berättar mer eller mindre sammanhängande historier, därav namn som ”Chapter Seven” eller liknande, som han då uppenbarligen sprider ut över flera album och jag tror inte detta album är den sista i serien. Jag har inte lyckats förstå hela hans repertoar (från många tidigare plattor) men musikaliskt har jag haft stort utbyte av hans musik som jag tycker bara blir bättre med åren. Förra releasen ”Epistrophobia” var ju riktigt bra och då speciellt låten ”Chapter six: The Place Beyond The Skies – A Mask Behind The Mask”. Den nya plattan – återigen given en svårtydbar titel – är också ett mycket ambitiöst verk med hela 73 minuters speltid.
Jag varnar redan här för att musik av den här kalibern kräver mycket av lyssnaren. Jag är nämligen rädd för att de flesta som börjar lyssna på en sånt här album ryggradsmässigt och reflexartat lägger ifrån sig den nästan direkt eftersom det verkar knepigt och svårt. Musiken är komplicerad och ryckig och sätter sig inte förrän efter ganska många genomlyssningar. Men är man road av att tränga in i musik som inte låter som det mesta och som bjuder på den ena överraskningen efter den andra så skall du definitivt göra ett försök. Dessutom, mitt i allt det konstiga kommer partier som låter riktigt, riktigt bra och som uppenbart inspirerats av många andra storheter inom den progressiva rocken. Framför allt gillar jag hans sätt att kombinera gitarr och keyboards och sen måste man påpeka att han är en riktigt bra trummis. Sen är det uppfriskande att höra alla vilda pålägg som exempelvis gamla telefonsignaler, skrivmaskiner, porslinskrossning och ljud från diverse elektriska mekaniska maskiner! Sen använder han också mycket röster i bakgrunden som man med nöd och näppe kan höra vad de säger. Vill man få ett bra smakprov kan man att börja med spår nummer 4 ”Lifescopy” som jag tycker visar hans musikaliska kvaliteter på ett bra sätt. Även spår 2 ”The end where we begin – that thought you lost at home” är lite mer lättlyssnad och lättillgänglig. Men mitt favoritspår på plattan är den 12 minuter långa ”The Trauma of Happiness: Laughter’s Cold Remains”. Särskilt gillar jag partierna där han snyggt kombinerar keyboards och gitarr efter två minuter och några minuter framåt i denna låt. Riktigt njutbart, även med sången! Ett annat lika välljudande parti finner man efter cirka 6 minuter in i låten ”When we were us”. Vansinnigt vackert med piano, trummor, gitarr och sång under några minuter. Men när man sen kommer till slutlåten ”Beyond The Dark” finner man något som börjar som snäll och välljudande musikalmusik men som sen slutar i något som liknar värsta skräckfilmen. Avslutningen är bland det ruskigaste jag hört med monsterlika skrik som för tankarna till dementorerna i Harry Potter-filmerna eller nasgulerna i Sagan om Ringen. Inget för nervsvaga.
Men till sist – det här är en väldigt annorlunda platta som kan sysselsätta den lyssnarhungrige i många dagar. Man kan likna den vid en tegelstenstjock roman som man efter viss tvekan efterhand ändå vill sträckläsa. Ett mastodontverk av Thomas Thielen som måste ha tagit väldigt lång tid att spela in. Ni som åker till Night of The Prog i sommar lär dessutom få se Mr. ”t” uppträda live vilket inte inträffar ofta. Ni är bara att lyckönska.
t – Solipsystemology
GEP
– Chapter Seven – The End Where We Begin:
1. The End of Always
2. That Thought You Lost at Home
– Chapter Eight – The Trauma of Happiness:
3. A Haunted Ghost
4. Lifeoscopy
5. Laughter’s Cold Remains
– Chapter Nine – Solipsists:
6. When We Were Us
7. Beyond the Dark
https://thomasthielen.wixsite.com/t-homeland
https://www.facebook.com/ThomasThielenT/
Betyg: 8/10
Karl-Göran Karlsson