Nad Sylvan har nu släppt den tredje och sista delen i sin vampyrtrilogi under titeln ”The Regal Bastard”. Tidigare plattor var alltså ”Courting The Widow” (2015) och ”The Bride Said No” (2017). På denna platta förekommer i stort sett samma musikeruppsättning som på närmast föregående platta med bland andra Nick D’Virgilio (trummor), Jonas Reingold och Tony Levin (bas), Guthrie Gowan och Steve Hackett (gitarr) samt kvinnligt sångstöd från Jade Ell, Sheona Urquhart och Tania Doko. Nad har skrivit det mesta av materialet men två av låtarna (”I Am The Sea” och ”Diva Time”) har han skrivit tillsammans med producenten Anders Wollbeck som också hade en stor del i förra plattan. Vad jag förstår har Nad denna gång tagit en ännu större roll i själva produktionen och mixningen av plattan där han också bidrar med en hel del piano och keyboards plus lite gitarr. Intressant är att höra om själva arbetssättet. Nad beskriver hur han först skriver ett antal musikaliska idéer som han sen skickar ut till lämpliga musiker. Dessa har sen full frihet att utveckla dessa idéer vidare. Till slut så plockar Nad ur godbitarna som han sen fått sig tillskickade och bygger sedan albumet kring dessa element. På grund av flitigt turnerande och andra uppdrag har albumet fått växa till gradvis vilket enligt Nad enbart varit positivt. Dessa pauser i komponerandet har givit plats för nya idéer och förbättringar när arbetet sedan återupptagits.
Albumet innehåller nio låtar där de två sista är att betrakta som bonuslåtar och inte har någon direkt anknytning till vampyrtrilogin.
Jag måste säga att detta är ett imponerande verk och jag njöt verkligen av lyssnandet på samtliga spår. Låtarna är både varierande och välproducerade. Sen är jag själv väldigt förtjust i det närmast filmiska temat med vampyrer, pirater och medeltida ”sagor”. Melodiskt bygger musiken naturligtvis mycket på Nads sång men alla låtar har betydande instrumentella partier som känns väldigt spännande och njutbara. Utan att vara någon verklig virtuos bakom tangenterna tycker jag ändå Nad spelar väldigt bra. Jag gillar verkligen hans spel på piano, cembalo-liknande keyboards och de små trudelutterna på mini-moog (eller liknande). Man anar absolut inflytande från musiker som exempelvis Tony Banks.
Jag kan tänka mig att Nad lade mer mest jobb på den långa titellåten ”The Regal Bastard” som i princip berättar en hel historia för sig själv om en kung och hans oäkta son som han fruktar skall komma tillbaka och kräva tronen. Nad sjunger här i jag-form på låten och jag tolkar det som att han ’spelar’ den äkta kungasonen som inte kan låta bli att fundera på sin halvbror ”the regal bastard”. Kanske misstolkar jag storyn här men texten är ändå fascinerande liksom de musikaliska arrangemangen.
Men min absoluta favoritlåt på plattan är ”Whoa (Always Been Without You)”. Den har en så otroligt skön takt rakt igenom (styrd med säker hand av Nick) och en fantastisk refräng som sätter sig i huvudet och som när den gjort det är rent omöjlig att bli av med. Detta sköna tema återanvänds senare i låten ”Honey I’m Home” där vi till slut får höra mästerliga gitarrtoner från Steve, delvis ackompanjerad av ett vattenfall. Andra fina gitarrtoner får vi även höra av Guthrie på både första spåret ”I Am The Sea” och ”Leave Me On These Waters”.
Det här är en av årets bästa svenska releaser. Rekommenderas varmt.
Nad Sylvan – The Regal Bastard
InsideOut Music
- I Am The Sea
- Oahu
- Whoa (Always Been Without You)
- Meet Your Maker
- The Regal Bastard
- Leave Me On These Waters
- Honey I’m Home
- Diva Time
- The Lake Isle of Innisfree
http://www.nadsylvan.com/
https://www.facebook.com/Nadsylvanartist
https://twitter.com/sylvanofficial
Betyg: 8/10
Karl-Göran Karlsson