Det norska bandet Wobbler är kända för att ha anammat stilen från klassiska progressiva 70-talsband som Yes, King Crimson, Gentle Giant och Van der Graaf Generator i sin musik. Bandet använder tidstypiska instrument som Hammondorgel, Mellotron och ett framträdande bas-sound. De har så här långt producerat fem fullängdare sen debuten 2005. Visst känns det väldigt retro att lyssna på dem men man märker också att de utan tvekan även influerats av mer moderna band som Anekdoten, Glass Hammer och Änglagård. Att de har en sångare som Andreas Prestmo med ljus röst inte alltför olik Jon Anderson i Yes förstärker också den starka retrokänslan i musiken.
Den första låten ”By the Banks” är full av härliga passager på Hammond-orgel och det är inte utan att man kommer att tänka på Meerit Hemmingson och hennes tolkningar av svensk folkmusik. Jag gillar verkligen det virtuosa spelet av Lars Fredrik Fröislie. Den här låten är full av variation och är kanske den som sätter sig först av alla låtar på albumet (som totalt blott är fyra stycken så prognörden med faiblesse för långa låtar kommer nog att gilla det här).
Låt nummer två ”Five Rooms” utmärker sig främst för ett dynamiskt basspel av Kristian Hultgren och fart och fläkt i musiken, återigen med rejält med orgel och keyboards i kompet till Andreas sång.
Låt nummer tre ”Naiad Dreams” utmärker sig genom att vara kort (cirka 4 minuter) och väldigt avskalad. Inleds med enbart akustisk gitarr för att efterhand bygga på med sång och keyboardskomp. Väldigt vacker bitvis och jag gillar speciellt partiet med gitarr och mellotron efter cirka 1:50 in i låten (och även senare efter 3 minuter). Här får man rysningar på samma sätt som en del kompositioner man hört av Änglagård.
Plattan avslutas med den nästan 20 minuter långa ”Merry Macabre”, en låt med många olika ansikten. Ett dynamiskt orgelspel får vi höra inledningsvis vilket påminner lite grand om stilen hos Glass Hammer. Men efterhand inser man att det som driver låten är en basgång som återkommer gång på gång genom hela kompositionen. Vid 4:30 in i låten kommer så plötsligt ett vansinnigt vackert avbrott med stämningsfull sång och piano innan låten tar fart igen. Lite jazziga toner bjuds också men det bästa i låten kommer efter cirka 9 minuter där nya improvisationer runt det nämnda temat från basen tar vid. Oerhört vackert med jazzigt trumkomp, gitarr och mellotronflöjter som efterhand stegras i tempo och intensitet. Och så mellotronstråkar naturligtvis! Snyggaste partiet på hela plattan, tycker jag.
Fans av alla de band och artister som jag refererat till kommer naturligtvis att gilla denna platta och skall alltså definitivt köpa den. Dock stannade min entusiasm på en relativt måttlig nivå då jag nog tycker att verket är lite ojämnt. Sen är det något med ljudbilden som ibland stör mig (utan att jag kan peka på exakt vad det är). Att det låter retro behöver inte nödvändigtvis betyda att det alltid låter bra. Men insatserna från organisten Lars Fredrik Fröslie är briljanta och bara det är en tung anledning att lyssna på detta album.
Wobbler – Dwellers of the Deep
Karisma Records
- By the Banks
- Five Rooms
- Naiad Dreams
- Merry Macabre
www.facebook.com/wobblerofficial
Betyg: 7.5/10
Karl-Göran Karlsson