Nad Sylvan är numera en av de mest väletablerade svenska musikerna inom den progressiva rocken efter en närmast osannolik karriär under de senaste åren. Det är något som slår mig när jag lyssnar på hans fjärde fullängdare sen solodebuten 2015. Han har nu avslutat sin trilogi om ”vampiraten” och beger sig nu med självklar pondus in på en ny väg. Nad är ju känd för att omge sig av välrenommerade musiker på sina plattor men han står i regel för komponerandet helt själv. Men på nya albumet delar han istället på komponerandet och arrangerandet med den amerikanske låtskrivaren Andrew Laitres som han haft kontakt med ända sedan förra plattan The Regal Bastard från 2019. Andrew är en musiker med liknande bakgrund som Nad men utan att ha fått något egentligt musikaliskt genombrott inom genren. Men de beslöt att göra denna platta tillsammans med Nad som lead singer och med Andrews bidrag på sång här och där på låtarna. Andrews sångröst liknar Nad vid Roger Hodgson från Supertramp (och där är jag böjd att hålla med). De båda bor ju med Atlanten mellan sig så i dessa pandemitider så har de enbart kunnat jobba genom att skicka musik digitalt mellan varandra. Men detta hindrar ju idag inga talangfulla musiker från ett väldigt fruktbart samarbete och så är fallet även här.
Emellertid, liksom Nad är Andrew även en skicklig multi-instrumentalist och på detta album märks han kanske framförallt genom det mycket fina kompet på akustiska gitarrer på flera av låtarna. Det ger faktiskt detta album en rätt så annorlunda karaktär om man jämför med tidigare releaser från Nad. Jag kan inte undgå att tänka på musikaliska förebilder som Jetho Tull i flera av låtarna och kanske framförallt på låten ”Sailing to Byzantium”. Låtarna följer också på varandra i en rätt så luftig och avspänd atmosfär som gör verket väldigt njutbart och avstressande. Bäst blir det när de akustiska gitarrerna och Nads karakteristiska röst blandas med några utsökta orkestrationer i bakgrunden (som i det avslutande partiet av ”The Stolen Child”).
Det går alldeles utmärkt att lyssna sig igenom hela albumet från början till slut med god behållning men ifall jag skall plocka ut några favoritlåtar så får det bli den underbara ”The Stolen Child” och den lite mer hitbetonade ”The Fisherman”. Den förstnämnda här har absolut potentialen att bli en av Nads mest ihågkomna låtar framöver. Märker redan nu att den spelas flitigt i progkretsar och den kanske rentav aspirerar på titeln årets proglåt. Vem vet? Här är kompet från Andrew på gitarr alldeles underbart och jag gillar också det lite överraskande inhoppet på dragspel i slutpartit. Ett kvarvarande mysterium vad gäller denna låt är dock varför låten fått titeln ”The Stolen Child” när den genomgående refrängen är ”The Human Child” (en fras som hamrar sig fast i huvudet när man lyssnat några gånger)?
Albumets texter bygger till en del på poem från den irländske poeten William Butler Yeats och man kan även bitvis få lite irländsk känsla i musiken med diverse flöjter och vågskvalp (!).
Det skall bli intressant att se vad detta samarbete kan leda i framtiden. Helt klart har de båda musikerna här skapat något som är större än vad de gjort var och en förut. Jag hoppas att vi kommer att se en fortsättning.
Nad Sylvan – Spiritus Mundi
InsideOut Music
- The Second Coming
- Sailing to Byzantium
- Cap and Bells
- The Realists
- The Stolen Child
- To an Isle in the Water
- The Hawk
- The Witch and the Mermaid
- The Fisherman
www.facebook.com/Nadsylvanartist
Betyg: 8.5/10
Karl-Göran Karlsson