Italiensk prog är ju känd för sin höga kvalitet och det nya alstret från Karmamoi är verkligen inget undantag. Albumet med titeln ”ROOM 101” är bandets femte studioalbum och är inspirerad av några partier ur Gerge Orwells berömda framtidsvision och dystopi i boken ”1984” (utgiven redan 1949). Inte nu igen, tänker någon! Det finns ju många i branschen (t ex Rick Wakeman och Anthony Phillips) som släppt album byggda på samma tema och det kanske räcker nu? Men Karmamoi tyckte att temat för boken faktiskt är mer aktuellt än någonsin och att det går att översätta väldigt mycket till nutidens förhållanden (inte minns det moderna kameraövervakningssamhället och kraften hos populistisk propaganda). Det är inte utan att jag håller med.
Karmamoi består av Daniele Giovannoni (trummor, keyboards och bakgrundssång), Alex Massari (gitarrer) och Alessandro Cefali (bas). Daniele skriver det mesta av sångerna och texterna och han har också producerat albumet. En del prominenta gästartister bidrar också, bland annat Adam Holzman och Steve Unruh. Men den allra viktigaste gästartisten är sångerskan Sara Rinaldi som står för den huvudsakliga sången på låtarna. Och det gör hon verkligen med bravur. Härligt med en sångerska inom den progressiva rocken som verkligen tar plats! Sara är relativt ny för Karmamoi men hon deltog även på den förra plattan ”The Day Is Gone” som släpptes 2018.
Jag har med stort nöje lyssnat igenom detta alster och jag är imponerad av den höga klassen, både instrumentalt och sångmässigt. Absoluta favoritlåten är den långa och ganska lugna låten ”Drop By Drop” där Sara verkligen sjunger fantastiskt. Både i de låga och höga registren och i körarrangemang. Sen är själva det instrumentella arrangemanget verkligen läckert med en närmast otäckt kuslig ljudbild (närmast domedagskänslor). Synnerligen läckert även med violinpartierna. Sen är själva slutpartiet (efter gitarrsolot) i låten rena uppvisningen i välljudande sång från Sara på närmast operamaner.
Ett annat mycket starkt spår är låten närmast därefter med titeln ”Dark City”. Mycket vackert instrumentellt och med Saras sång, särskilt i partiet där hon sjunger tillsammans med en mansröst (Danieles?). Låten tuffar till sig efterhand med tunga trummor, bas och gitarrer. Väldigt läckert. För att sedan återgå i det inledande temat med mer skönsång.
Bland alla starka spår vill jag också nämna låten ”Zealous Man” som i vissa delar närmast är att likna vid en lätt jazzballad. Skön lugn takt och sång, förutom i refrängpartiet där trummor och gitarrer för större utrymme. Till sist måste man naturligtvis också nämna titellåten där återigen stämningarna är både kusliga och läckra. Det här är kanske också den rockigaste låten med ett bra driv på trummorna. Här hör vi också den berömda frasen ”Freedom is slavery, war is peace” från boken. Kort sagt, det här är ett imponerande album som vittnar om ett gediget arbete med arrangemang, kompositioner och texter. Rekommenderas varmt!
Karmamoi – ROOM 101
Egenproducerad (kommer även släppas som vinyl)
1.Memory Holes
2.Drop By Drop
3.Dark City
4.Zealous Man
5.Newspeak
6.Room 101
7.The New World
Betyg: 8/10
Karl-Göran Karlsson