Frågor till Thomas Thielen (alias ”t”) efter release av nya albumet ”Pareidoliving”

Som i tidigare album är dina låtar långa och med mycket text (som långa monologer) på den nya plattan. Att det handlar om relationer är klart men man undrar om det finns något mer genomtänkt budskap än så bakom alla orden?

Tyvärr, jag kan självklart inte gå in på meningen av sångtexterna. Det här är ingen akademisk avhandling utan bör betraktas som konst eller poesi. Precis som när det gäller annan konst så är det i detta fall helt upp till lyssnaren att själv bilda sig en uppfattning. Är inte konsten just en spegling av gapet mellan vad som sägs och vad som det möjligen kan betyda? Inte förklarar den målande konstnären exakt vad han menar med sina verk? Det är likadant i det här fallet. Den som lyssnar måste åtminstone göra ett försök att göra sin egen tolkning utan särskilda instruktioner.

Är texterna sekundära (som i många andra fall inom progrocken) eller lägger du ner mycket möda på dem?

Texterna är lika viktiga som det instrumentella. Och jag tror att du rejält underskattar betydelsen av texter för andra musiker och deras musik. De flesta lägger ner ett enormt arbete med sångtexterna som oftast är mer genomtänkta än du tror. Det finns mycket tanke bakom mina texter och jag kan säga att jag influerats av författare som James Joyce, Samuel Beckett och E E Cummings. Jag vill ha flera lager eller dimensioner på texterna, ofta med länkar till andra fält (t ex astrofysik, biologi och psykologi). Den intresserade lyssnaren kan nog finna nöje att nysta sig in i dessa lager som en detektiv. Alternativt, så går det naturligtvis också att bara att lyssna utan att bry sig om detta.

Hur är det med titeln på albumet – ”Pareidoliving”? Finns där också en betydelse som ligger dold? Jag antar att det finns en teknik bakom här för tidigare album har också underliga titlar där man undrar vad som ligger bakom.

Här finns absolut en mening om man orkar gräva lite i det. Om man Googlar på ”Pareido” så betyder det ungefär den mänskliga egenskapen att försöka tolka in saker som uppenbara från enbart några svaga antydningar eller företeelser som man möter i livet. Exempelvis moln kan se ut som djur men det som formar moln är ju saker som absolut inte har med djur att göra. Alltså, termen ”Pareidoliving” indikerar alltså att det kan finnas människor som ofta gör såna här feltolkningar i livet. Du kan ju tänka dig vad det här kan göra inom ett äktenskap eller andra relationer. Det är väl det närmaste jag kan komma att förklara vad sångtexterna handlar om utan att gå in på detaljer.  

Har du gjort allt själv på detta album? Jag har redan förstått att du är en otroligt mångsidig och duktig musiker som kan spela i princip varje instrument.

Ja, jag har skrivit musik och text, spelat alla instrument, mixat och spelat in, inklusive gjort all mastering. Dock vet jag inte om jag egentligen har särskild multi-talang när det gäller själva spelandet. Min basist som spelar med mig live spelar allt mycket bättre än mig och han är bara 24 år (tusan också!).

Ja, jag såg att du har börjat turnera också. Du dök upp på Night of the Prog 2019.

Jo, jag gjorde 21 konserter före pandemin började år 2020. Vi hade också planer på att turnera vidare med Chandelier som vi stötte på under Night of the Prog 2019. Mitt liveband består av några duktiga musiker jag kände till och som utan problem kunde sätta sig in i min musik och framföra den plus lägga till lite egna saker till musiken.

Tänker du fortsätta med turnerandet efter pandemin är över?

Självklart! Jag spelar på ProgDreams (Zoetermer, Nederländerna) i mars månad och kommer att vara gäst hos Steve Rothery (Dortmund, 17 april). Sen blir det fyra konserter i Tyskland senare i höst.

Förutom din solokarriär så har jag sett att du även spelar i ett band som kallar sig Clouds Can. Vad är detta?

Jo, det var ett försök för några år sen att försöka göra något som man skulle kunna kalla progressive popmusik. Det var jag och min musikerkollega Dominik som startade detta på 90-talet och vi har släppt några plattor, den senaste 2017. Men jag tror knappast det kommer att bli någon fortsättning här. Låten ”A change of heart” som finns på Youtube är ett bra exempel där vi försöker oss på att vara progrockens Take That (ha ha).  

Tillbaka till ditt nya album: Det var tre år sedan förra albumet. Har du arbetat med det nya albumet ända sedan dess.

Det tog tre år, ja, men jag har ju gjort en massa annat under tiden också. Inte minst alla förberedelser och genomförandet av spelningarna live.

Du har väl, liksom de flesta musiker, påverkats negativt av den pågående pandemin. Hur har du klarat av detta?

Faktum är att jag inte kan säga att jag påverkats särskilt mycket av pandemin, mer än några inställda och uppskjutna spelningar. Jag lever ju inte på min musik utan har ju lyckligtvis bara musiken som något jag gör vid sidan.

Jag har en doktorsexamen i Klassisk Filologi, d v s studiet av de klassiska språken, klassisk grekiska och latin, och deras litteratur. Men jag arbetar som lärare i psykologi och har under många år rest runt I Tyskland och föreläst under titeln ”Thinking without accidents” (”Unfallfreies Denken” på tyska). Jag har givit mer än 200 föreläsningar där jag nått mer än 6000 studenter, andra lärare, journalister. Så jag har klarat mig förhållandevis bra. Men musiken går inte att leva på, den ser jag mer som ett intressant sidointresse.

Imponerande! Då tror jag faktiskt att jag förstår lite bättre var inspirationen till dina sångtextresonemang kommer ifrån. Du använder uppenbarligen referenser både från humaniora, klassiska språk, psykologi och naturvetenskap. Jag måste säga att det gör dig ganska speciell som rockmusiker. Där finns kanske inte så många med akademisk bakgrund och som också låter det påverka deras musik. Ett exempel skulle väl i så fall vara Genesis (jag menar, Peter Gabriels texter på ”The Lamb”-plattan har ju synnerligen många bottnar).

Du nämnde att du skall spela med Steve Rothery. Har du någon speciell relation till honom och Marillion?

Jag gillar Marillion men inte allt som de har gjort. Jag kan exempelvis kanske vara ensam om att tycka att FEAR är en av de svagaste plattor de någonsin gjort. Det finns ingen struktur eller logik i musiken vilket det annars brukar göra på Marillion-plattor. Det kändes som om de fuskade på något sätt eller som att de inte riktigt visste vad de skulle göra. 

När det gäller Steve så är bakgrunden den att jag blev helt betagen av Marillions live-platta ”The Thieving Magpie” från 1988 när jag hörde den första gången som ung. Särskilt ”Sugar Mice” imponerande på mig med sitt sound och Steves gitarrspel. Efter det har jag alltid beundrat Steves gitarrspelande. Jag känner mig därför mycket hedrad att nu få spela med honom.     

Jag håller med dig om att FEAR inte är bland deras bästa plattor. Jag blev dock mer förvånad över den skarpt politiska, ja nästan vänster-extrema texten i titellåten i beskrivningen av kapitalet och bankvärlden.

Jo, men här är jag rädd för att du gör misstaget att likställa det som sjungs med Steve Hogarts personliga åsikt. Kom ihåg att detta bara är en sångtext och inte nödvändigtvis ett försök att agitera för en viss sak. Du måste studera texten och sammanhanget lite bättre innan du drar för långtgående slutsatser. Det här har vi redan pratat om.

Till sist skulle det vara intressant att se hur du ser på utvecklingen av progressiv rock framöver. Jag tycker mig själv se oroande tecken till stagnation och att genren tappat en del mark på sistone. Jag har i alla fall svårt att lika lätt som tidigare hitta ny musik som engagerar. Samtidigt har artister som man tidigare gillat skarpt slagit in på vägar som inte längre känns så intressanta. Ett bra exempel är Steven Wilsons senaste platta som jag tycker är förvånansvärt ointressant även om jag medger att den har en del bra låtar.  

Men här blandar du nog ihop beskrivning och normativt tänkande. Steven Wilsons musik är inte generellt tråkig, den är bara det just för dig denna gång. Musiken är experimentell precis som på tidigare plattor men det är bara det att det denna gång handlar om experiment med pop och dansmusik, musik som just du kanske helt enkelt inte gillar. Man kan dra paralleller till Genesis utveckling efter 70-talet. Även de drog iväg från den ”typiska” progen men de stannade i alla fall inte upp utan utvecklades. Det är bara för dig att acceptera. Det var DERAS val och det måste man respektera precis som du måste respektera Steven Wilsons val. Du får i alla fall hålla med om att utveckling är bättre än att stanna kvar i någonting. Även om det då avviker från det som du själv gillar bäst.

Men visst tror jag det finns hopp om musikens utveckling. Och jag ber dig att inte sluta leta. Gör inte felet som många gör att stanna kvar bland sina favoriter och sluta leta efter ny musik. Du kommer att bli förvånad vad mycket bra musik det finns, även utanför den progressiva rockgenren.

Tack för intressanta synpunkter och lycka till med kommande spelningar och studioarbete!

Karl-Göran Karlsson

13 februari 2022