När Julian Lennon skivdebuterade med singeln ”Too late for goodbyes” och albumet ”Valotte” hösten 1984, skedde detta under pappa Johns skugga. Det spelade ingen roll hur bra låtarna var (flera var utmärkta); jämförelserna med den hädangångne superstjärnefarsan stod som spön i backen. Julians röst var snarlik; så även kompositionerna. Därefter följde en minst sagt ryckig karriär, med synnerligen ojämnt utgivna skivor. Förra ”Everything changes” gavs ut 2011, och när den numera 59-årige Lennon kommer med uppföljaren gör han klokt i att inte härma pappa alltför mycket. Jovisst finns ett 60-talsdoftande stick i ”Every little moment”, och nog doftar ”Not one night” både en och flera smulor Beatles. Men ”Jude” är ett modernt ljudande, melodiöst album byggd på egen erfarenhet snarare än ett försök att härmas. Ska jag försöka hitta en parallell, blir det Tears For Fears. Det eleganta vemodet finns där, och det gör även den fast markerade rytmen. Just vemodet är något som följer skivan så gott som hela vägen. Vare sig det handlar om den ärliga piano- och stråkballaden ”Love never dies”, den smått dansanta ”Lucky ones” eller den David Bowie-aktigt andäktiga ”Stay”, är det en tämligen ledsen artist vi hör. Och just det – titeln ”Jude” anspelar på klassikern ”Hey Jude”, vilken Paul McCartney en gång skrev för att skänka Julian tröst.
Sista hyllningen går till ljudbilden. Sofistikerad elegans och medkännande värme, sida vid sida.
Julian Lennon – Jude
BMG
Save Me
Freedom
Every Little Moment
Not One Night
Love Don’t Let Me Down
Round and Round Again
Love Never Dies
Breathe
Lucky Ones
Stay
Gaia ft. Paul Buchanan & Elissa Lauper
https://www.facebook.com/julianlennonofficial
Betyg: 7/10
Daniel Reichberg