Den svenska sidan för artrock
Äntligen! Remastring och återutgivning av två av den svenska progressiva rockens mest betydelsefulla plattor från Kaipa – Sveriges svar på Genesis, Yes eller varför inte Camel under 1970-talet. Och det känns faktiskt inte det minsta mossigt eller gammalmodigt. Alltså –…
Peter Dahlberg ÅRETS FYND: Jim Stapley Medan originalet Paul Rodgers försvann i något slags soul-träsk så passade Jim Stapley på att göra årets bästa hyllning. Lyssna bara på underbara, underbara ”Out of sight”. ÅRETS HÅRDROCK: Utan tvekan AC/DC. Shit vad…
Andy Flash ÅRETS ALBUM 2013 1. BILLY IDOL:KINGS & QUEENS OF THE UNDERGROUND 2. NIGHT RANGER:HIGH ROAD 3. TEN:ALBION 4. H.E.A.T.:TEARING DOWN THE WALLS 5. MAGNUM:ESCAPE FROM THE SHADOW GARDEN 6. JUDAS PRIEST:REEDEMER OF SOULS 7. HOUSE OF LORDS:PRECIOUS METAL…
Daniel Reichberg Årets bästa konsert: Transatlantic på Sweden Rock Festival. Som de magiker de är, förvandlade dessa de stora uttryckens mästare en futtig liten timme till episk, mastodontisk progextas. Årets upptäckt: Bend Sinister. ”Vad kan det vara för ett förband…
Jukka Paananen När jag begrundar musikolympiaden 2014 och de album jag lyssnat på finner jag få mästerverk men desto fler som befäster en redan etablerad ställning. Strömmen av projekt och nybildade grupper är alltjämt strid vilket bidrar till att artister…
Karl-Göran Karlsson KGs topplista 2014 1. Gazpacho: ”Demon” Efter många fina plattor genom åren krönte norska Gazpacho sin karriär med den i min mening bästa plattan hittills. Långa fina kompositioner med en utsökt blandning av rockgenrens alla attribut men också…
Staffan Vässmar Årets bästa plattor!! 2014 är ett år som på många sätt varit mycket givande musikaliskt. Massor av nya grymma plattor, dvd:er och inte minst konserter/festivaler gör 2014 till ett ytterst minnesvärt musikår. 1: A.C.T: “Circus Pandemonium” Efter att…
Ulf Classon Det är bara att erkänna. Jag är en enormt stor listnörd. Jag älskar inte bara att rangordna årets bästa musikalbum år ut och år in utan slukar även andras listor med stor aptit. Varje år våndas jag över…
The Kinks brukar ofta puttas åt sidan som ”det fjärde” av sextiotalsbanden med Beatles, Rolling Stones och The Who på medaljplatserna. Detta är rätt så orättvist, med tanke på vad norra Londons största rocksöner faktiskt har uträttat. Först slog man igenom med singlarna You Really Got Me och All Day And All of the Night, sedan blev man ett mer betraktande, lyriskt betagande band med låtar som Dead End Streets, Sunny Afternoon och i synnerhet den undersköna megaklassikern Waterloo Sunset, därefter gjordes en rad konceptalbum med tillhörande teatrala scenshower…
Då kör vi ett gäng plattor som försvunnit i musikhistoriens gigantiska arkiv, denna gång från 1984.