Schizofrantik – Ripping Heartaches

Satan and Death Separated by Sin, skivans första spår är en tung och ångestfylld instrumental inledning. Känslan av att vara inspärrad på mentalsjukhus i sällskap med tunga tankar och mardrömmar om en mörk värld kommer över en. Tretton minuter teknisk progg med taktbyten och smått galna, maniska syntar och gitarrer, en låt som dock växer mycket med några genomlyssningar men som är smått jobbig första gången man hör den.

Bandnamnet karaktäriserar ganska väl hur de låter på de mer galna låtarna. Ett av spåren på den förra plattan The Knight on the Shark heter till exempel Nazis on LSD, svårt att inte bli lite glad över ett sånt låtnamn!

Skivan lugnar dock ner sig och blir ganska harmonisk i A New Day som ger ett välkommet andrum till det mörka – lite hopp om framtiden finns kanske? Sen brakar ångesten loss igen i Personal Hell och det mörka synes ta över själen, instrumentalt med en känsla av hjälplöshet och sårbarhet som finns i musiken. Är det någon som lyssnar då orden inte finns…?

I Hungry Ghosts sjunger Mayrhofer om människans girighet och dumhet som leder till att man återföds som ett ”hungrigt spöke”. Här dominerar de tunga gitarrerna á la Porcupine Tree. Det finns mycket existentiella frågor och tänkvärda texter som i Why is my mind? och instrumentella Children stopped crying in Aleppo som ger en påminnelse om det pågående avskyvärda kriget i Syrien.

Sista låten Infinity – oändlighet – ger i allt det mörka ändå en känsla av att trots allt elände i nuet så är vi små atomer i världsalltet och ondskan finns men även godheten och även om mänskligheten en dag försvinner så går världen och universum vidare utan oss.

Shizofrantik är en tysk grupp som tidigare har släppt två skivor, The Night on the Shark som kom 2013 och Oddities från 2011. Bandet består idag av Martin Mayrhofer på sång och gitarr och som skrivit alla låtarna på skivan förutom Hungry Ghost där även trummisen Andy Lind medverkar, samt Henning Lübben på keyboards. Om man ska försöka sig på en jämförande beskrivning från något annat band så kan man emellanåt få en känsla från Haaken i musiken.

En lite spretig skiva kanske som kräver en del av dig och som behöver några aktiva genomlyssningar för att sedan bli riktigt bra!

Schizofrantik – Ripping Heartaches
Gentle Art of Music

1. Satan and Death Separated by Sin
2. A New Day
3. Personal Hell
4. Hungry Ghosts
5. Why is my Mind
6. Children Stopped Crying in Aleppo
7. Infinity

http://www.schizofrantik.de

https://www.facebook.com/Schizofrantik/

 

Betyg: 7/10

Helena Kernell

 

Wobbler – From Silence to Somewhere

Wobbler är ett norskt band som spelar symfonisk rock, starkt influerade av den gamla klassiska progressiva rocken. From Silence to Somewhere är bandets fjärde platta, utgiven på Karisma Records och består av fyra låtar.

Helhetskänslan är att plattan är ett måste för den som gillar symfonisk och progressive rock, jag fastnade redan vid första genomlyssningen och skivan blir bara bättre för varje lyssning. Fick även lust att sätta på Van der Graaf Generators mästerverk ”The Least We Can Do Is Wave To Each Other” från 1970, inte för att de är särskilt lika men för att Wobbler har lyckats fånga den genuina 70-talskänslan på nya skivan.

Något mer som uppskattades mycket var de grymma partierna med hammondorgel och chamberlin, ni vet klaviaturinstrumentet som betjänten Lurch i den gamla tv-serien ”Familjen Addams” från 60-talet spelar på.

Första låten, skivans titelspår är knappt 21 minuter lång. En bra längd för ett spår med många varierande partier. Det växlar mellan lugna delar och ösiga partier och tankarna går musikaliskt bland annat till Yes – sångarens ton har även viss likhet med Jon Anderssons sång – King Crimson och Genesis. I vissa delar av denna mångfasetterade låt finns renässansinfluenser och i andra delar infinner sig även en Kaipa-känsla. Det förekommer skönt flöjtspel och grymma partier med rikligt med mellotron och hammondorgel. Ett riktigt bra alster som inte låter sig beskrivas särskilt enkelt!

Andra låten ”Rendered in Shades of Green” är bara drygt två minuter lång, en lugn – lite ödesmättad – instrumental låt. Den känns dock mer som en övergång till ”Fermented Hours”, vilken klockar in på dryga tio minuter.

Fermentet Hours” är en ösig låt med fyllig ljudbild och proggiga taktväxlingar med skön basgång. Elgitarrerna känns inspirerade av 70-talsklassiker. En del av sången är på italienska, kanske för att förstärka renässanskänslan som återkommer i olika avsnitt på albumet.

Fjärde låten, ”Foxlight”, är dryga 13 minuter lång och börjar med ett drömlikt ljudlandskap med drillande flöjtspel och stämsång – tänk dig en grönskande solig sommaräng i den norska fjällen…. Sköna inslag av glockenspiel och percussion förstärker den drömlika känslan. Spåret övergår i tyngre partier efter en stund med blandat chamberlin ihop med flöjt och akustiska flamecogitarrer. På slutet går renässansinfluenserna igen och blandas med sång på kanon. Här kommer även bland annat chamberlinspelet åter, det funkar fantastiskt bra.

 

Bandet bildades i Hønefoss 1999 och består av medlemmarna:
Lars Fredrik Frøislie på keyboards
Kristian Karl Hultgren på bas, klarinett
Martin Nordrum Kneppen på trummor, percussion
Andreas Wettergreen Strømman Prestmo på sång, gitarr, glockenspiel och percussion
Geir Marius Bergom Halleland på gitarr

Wobbler – From Silence to Somewhere
Karisma Records

1. From Silence to Somewhere
2. Rendered in Shades of Green
3. Fermented Hours
4. Foxlight

www.facebook.com/wobblerofficial

Betyg: 9 av 10

Helena Kernell

.