A Secret River - A secret river (EP)

A Secret River består av Andreas Ålöv (sång/bas/gitarr/keyboards) och John Bergstrand (trummor och percussion). De båda musikerna träffades 1995 och fann att de delade fascinationen av den progressiva rocken. Från och till spelade de gamla klassiker och även eget material under de kommande åren. Från början kom den mesta inspirationen från band som Dream Theater och Symphony X men efterhand har man dragit sig mer mot det melodiska hållet genom influenser från Anathema, Blackfield och Von Hertzen Brothers. Under hela tiden har det funnits en vilja att hitta en egen stil och därmed kunna koncentrera sig mer på musiken med egna plattor och konserter.

En EP med tre låtar har nu släppts men enligt uppgift finns ett flertal andra låtar färdiga och hoppet är att en fullängdare skall kunna släppas så småningom.

De tre låtarna (”Blinding light”, ”Starbomb” och ”Are you coming with me?”) är rätt lika till sin natur och om jag skall försöka beskriva stilen så tycker jag kanske svenska Moon Safari ligger rätt nära. Det vill säga, vi har ett varmt sound, med mycket melodi och en hel del stämsång (även om det är en bra bit kvar till det som Moon Safari presenterar). Här finns en lite jazzig ton också som jag uppskattar. Kanske är låtarna på gränsen till för snälla för att riktigt gripa tag i en. Fast undantaget är nog ”Are you coming with me?” som jag tycker har många spännande instrumentala strukturer, inte minst taktmässigt. Det här är definitivt min favoritlåt på plattan.

Jag hoppas verkligen att Andreas och John orkar fortsätta på det här spåret och kanske få in lite mer musiker för att även kunna spela live. Bandet har intentioner i musiken som jag verkligen gillar. Möjligen är sången lite svag utan att för den skull vara dålig. Kanske det går att hitta en mer utpräglad sångare som kan stärka soundet ytterligare.

Något betyg vill jag inte ge på en platta med enbart tre låtar men jag önskar verkligen bandet all framgång. Det här lät riktigt lovande.

www.myspace.com/asecretriver

Karl-Göran Karlsson

Ottilia Säll - The Machinery of Night (6-spårs EP)

1 Me You Us Them
2 Confusing
3 Embraced By the Sea
4 My Friend
5 Do It Again
6 Awakening (Intrumental)

Norden verkar sprudla av talangfulla tjejer i singer-songwriter genren, här kommer ytterligare en fast med betoning på en mer elektronisk variant. Experimentell, mystiskt och på samma gång vackert och utan att hålla sig till mallen är detta helt klart radiovänliga låtar med sina sköna melodier. Ett smörgåsbord med en blandning av popig Björk, arenarockande Radiohead och Marina and the Diamonds är kanske inte en helt rätt beskrivning men i alla fall en vägledning. Att jag fattat tycke för Ottilia Säll och hennes låtsnickeri har ni säkert redan förstått. Med rätt uppbackning kommer vi helt klart får höra mer av denna norrlandstjej i framtida media.

www.myspace.com/pettyong

Conny Myrberg

Mother Dirt - Show Me Some Skin – EP (Självfinanserad)

1. Show Me Some Skin
2. (My My) Magical Woman
3. Countryside
4. Some Other Day
 

Retrorockvågen fortsätter att skölja över vårat avlånga land och jag är först i ledet att lapa i mig av godheterna. Göteborgska Mother Dirt är en ny bekantskap för mig och om jag fattar det rätt så har dom redan lyckats kränga ut tre utgåvor innan denna fyrspårs-EP.
Som många andra band i genren så sväller musiken över av referenser till andra band men en sak slår mig under lyssningens gång och det är att dessa grabbar verkar ha förbannat kul när dom lirar! De flesta band i genren lirar grymt trevlig musik och har säkert skitskoj när dom gör det men få band lyckas förmedla den glädjen även på skiva. Det lyckas definitivt Mother Dirt med på denna platta. Inledande ”Show Me Some Skin” ståtar med ett skönt The Black Crowes-sväng som smittats av Rolling Stones riffgung och efterföljande ”(My My) Magical Woman” svänger finfint den också och skulle kunna ha ingått på valfri Kiss-platta från deras tidiga era då rock’n’roll stod på menyn. The Black Crowes och Rolling Stones-influenserna går igen även i de avslutande två spåren ”Countryside” och ”Some Other Day” och nyttjandet av mer än en sångare gör att Kiss-känslan aldrig är långt borta.

Att man blir jämförd med andra akter är som sagt något man får ta när man lirar sjuttiotalsinspirerad rock’n’roll och även om även denna trio visar upp sina influenser tydligt så lyckas dom ändå skapa någon form av egen identitet. Sånginsatsen är inte hundraprocentigt, även om jag uppmuntrar den delade sången, men ändå känns det lite som att bandets charm ligger i just sången.

Detta alldeles för korta smakprov var mycket underhållande och en oerhört trevlig upptäckt för min del och är du som jag ett fan av den redan nämnda retrorocken så finns det stor chans att även du kan gilla detta! Jag vill ha mer – nu!

www.myspace.com/motherdirtmusic

http://web.comhem.se/motherdirt

Ulf Classon

Black Bay – Feeding It…  (4-spårs demo)

Forgot myself
Feeding
Tom apart
Devour of souls
 

Låt oss åter presentera ett metalband från Sunsvall som från starten 2004 gjort ett 50-tal gig samt 5 demos. Musiken kretsar en hel del runt trenden radiometal vilken blivit så populär i etern och således även hos skivbolagen. En del mer invecklad progressiv metal samt mörkare goth ala Paradise Lost är andra infallsvinklar. Potential finns här om ännu ej fullt utvecklat, skulle helst vilja se ännu ett snäpp åt det mörkare och ledstjärnan som nämnda Paradise Lost känns helt rätt. Okej instrumentalt och även sång där gruppens skriksång är ett gott komplement som dock bör var just det. Tempoväxlingar som finns till en viss del är också ett som gruppen bör trycka på så blir det bara bäst J.

Av det jag hört kan jag mycket väl tänka mig att här finns både driv och kraft på scen. Snäppet bättre har det blivit sedan senaste demon men nu gäller det att sticka ut så gräv djupare in i mörkrets domänen och profilera er som bara den och enveten vinner.

Många bra intuitioner som kan vidareutvecklas till något riktigt tungt och bra .

www.blackbay.se

www.myspace.com/blackbay

Conny Myrberg

Fanclub 5-spår

1. Go Down
2. Black
3. Leave him
4. Lullabies
5. Tequila

Här får vi de nya demospåren från fyra killar vilka alla flyttat till Göteborg och som bestämde sig för att starta ett band. Arbetsnamnet blev Fanclub vilket fick kvarstå när denna demo kom till dager och endast med en mikrofon samt dator plus lite hjälp med mixning av Patrik Stacke anlände första smakprovet till oss s.k. tyckare.

Med två gitarrer, bas samt sång presenteras ett knippe angenäma tillika stämningsfyllda alster och tankarna går till något svenskt morgonprogram där en ny stjärna uppträder i ett akustiskt set med sin senaste hit. Jo här finns det potential vill ja mena, låtarna har överlag en riktigt bra grund att stå ut i mängden. Speciellt gillar jag (ett ord som man ju inte bör ha med i recensioner men vad tusan.) sången vilken har en rätt så säregen karaktär. Alla spåren med möjligen reservation för något håller ens intresse på topp, dessutom med ett förvånansvärt bra ljud/produktion med tanke på de enkla medlen. Här får vi ett band som med rätt resurser kan lyckas i den hårda konkurrensen bland ”singer songwriter” eller möjligen melodiska rockgenren. Som min tränare brukar säga i dojon efter passet, bra jobbat!

www.myspace.com/fanclubmf

Conny Myrberg

Fille Ulvesson Project - Ego Trip

1 With My Kind
2 Even Trough
3 Goodbye For Now
4 At The Moment
5 Orden du sa
 

Här kommer en 23 åring från Sundsvall som numer fokuserar sin tid på egna kompositioner. Musiken kretsar kring den akustiska stilen med gitarr som huvudinstrument. En viss vemodighet kan höras i både text , musik och stämma. Erik som han egentligen heter får både till det och inte. På With My Kind visas prov på en rätt så genomarbetad sida med stämmor och diverse pålägg, ger vissa vibbar till The Cure. Even Trough har en hygglig inledning fast känns efter ett tag något statiskt trots sin korta speltid på 2:37. Goodbye For Now vars tragiska handlin kretsar kring en broders bortgång har jag tyvärr lite svårt för, inte texten eller melodin utan ekot som är flera gånger mer tilltaget än vad de svenska dansbanden brukar använda sig av.

(Intro) och sista spåret Orden du sa tar vid, nu verkar Erik hitta något. Här visas en mer uppkäftig sida med attityd fram och Thåström är kanske en favorit som satt sina spår. Lite mindre eko även här och bygg vidare på konceptet är mitt recept eller tyckande om man så vill.

www.myspace.com/FuProject

Conny Myrberg

Ki - Long lost but beloved 

Intro/ Still try to reach you
Please accept my soul
Within you or without
Fragile angel
Seasons change Part 1
Seasons change Part 2 The missing of you
 
Erik "EZ" Blomqvist Bas & sång
Jonas Nööjd Trummor
Markus Svensson Gitarr & Sång
Per Hägglund Keyboard
 

Ki såg dagen ljus 2009 men killarna har ändå spelat ihop under lite drygt fyra år och samtliga medlemmar huserar i den södra delen av Sverige. Ett lite annorlunda upplägg är att badet har två ”leadsångare” med Erik och Markus (Erik har föresten tidigare sjungit i det ypperliga men tyvärr vad det verkar insomnade bandet Platitude). Faktum att de har 2 sångare gör att bandet/musiken kan få ganska olika kontraster.

Detta är en riktigt trevlig bekantskap och produktionen är lysande. Inte konstigt det med Fredrik Nordström (studio Fredman) bakom spakarna och Dragan på Bohus Sound. Jag är verkligt svag för Fredman`s tyngd i produktionerna och så även i detta fall. Ki`s musik med nämnda tyngd som bas blandas med progressiva inslag och en touch av 70 talets underbara ådra, på toppen av detta så ligger en traditionell slinga av den hederliga metallen. Samtliga spår håller hög klass, enda ”felet” är väl att skivan är på TOK för kort. "Long lost but beloved" är ingen turbo skiva på något sätt utan snarare tvärtom, den har en tendens att flyta på likt vattnet på ett tämligen underbart sätt.

Plattan har snurrat på ett ganska stort antal gånger här hemma och samtliga familjemedlemmar gillar den, ett bevis på dess allsidighet. Exempelvis säger vår snart fyraåriga son, pappa MER musik (vilket innebär att jag skall höja haha).

Uppskattar här också att de byter huvudperson vid micken samt backar upp varandra fantastiskt bra. Är fruktansvärt svag för den något lugnare "Within you" som Erik verkligen lyfter upp till skyarna, en underbar låt. En annan som jag tycker bandet gör snyggt är den lite ”Nightwishiga” ”fragile angel”, en refrängstark och pompös historia. Vad ki vill trycka på textmässigt är saknad . Alla har vi väl saknat eller saknar någon i livet?

Sammanfattningsvis tycker jag att är Ki är ett band med stor potential och har alla förutsättningar att komma långt i den hårda konkurrensen. Killarna framför verkligen ”Long lost but beloved” till en mycket njutningsfull lyssning samt levererar med kunnande, stil och finess

Skivbolag vad väntar ni på?

www.myspace.com/kisweden

Niklas Johansson

Porcelain - "...as it were. Here and there" (2009)

Mathias Björk: elgitarr och 12-strängad gitarr
Niklas Harju: elgitarr
Markus Kankkonen: bas och percussion
Charlotta Kerbs: sång
Pia Kurtén: violin, piano och synthesizer
Tony Nyström: Hammondorgel och andra keyboards
Tom Simell: trummor
 

Porcelain är ett ungt finskt band med tydliga 70-talsinfluenser. Musiken är svår att placera i någon speciell genre, då den spretar ganska mycket åt olika håll på deras debutalbum. Det är lite folkrock, lite spacerock, lite jazzkänsla och en rejäl dos prog-rock eller kanske snarare prog-pop. De olika låtarna har sinsemellan väldigt olika karaktär, det som håller samman plattan är främst det mycket 70-talsdoftande soundet. 

Spår 1 "Lost in haze" öppnar riktigt rockigt med fläskiga gitarrer, trummor och Hammondorgel. Här finns också några luftigare partier med nästan lite space-jazz-känsla. Skönt sväng och utmärkt sång av Charlotta Krebs. Spår 2 "Parts" är en lugn och lite suggestiv låt som huvudsakligen bygger på några få ackord. Charlotta Krebs röst svävar som en fågel över gitarr- och syntmattorna. Spår 3 "Caught in a dream" är en lugn, ganska enkel men ändå vacker ballad. Spår 4 "Rainbow" har mycket folkpop-känsla, speciellt i slutet där violinen och den ordlösa sången ger associationer till keltisk musik. Spår 5 "Someone and love" har jag lite blandade känslor inför. Det är plattans längsta spår med sina 8:18 minuter. Här balanserar man stundtals på gränsen till det banala både textmässigt och musikaliskt, men musiken tar oväntade vändningar och stundtals låter det riktigt intressant. Texten är huvudsakligen talad (ett oväntat drag i den här typen av musik!) men ordlös sång med ordentligt klös förekommer också. Spår 6 "Markens gröde" är ett lugnt stycke som huvudsakligen bygger på en trumrytm och en enkel tonfigur som upprepas hela låten igenom. Enkla improvisationer görs över denna. Sången framförs halvviskande. Den övergår direkt i Spår 7 "Vinden" - sista låten på skivan, och den enda med text på svenska. Här blandas visjazz à la Monica Zetterlund med lite rockigare instrumentala partier. De snabba växlingarna mellan dur och moll för återigen tankarna till folkmusik, denna gång nordisk.

Som helhet är det här en trevlig debut, om än lite spretig stilmässigt. Charlotta Krebs har en klar, uttryckfull röst som stundtals ger associationer till Geddy Lee(!) och kanske även till Gwen Stefani när hon är som bäst (dvs under tiden med No Doubt). Musiken är lättillgänglig, stundtals på gränsen till lättviktig. Men den känns genuin och vänlig, det svänger gott mellan varven och det finns en del progressiva ansatser. Betoningen ligger på samspel snarare än på individuella soloprestationer. Det är absolut inte överproducerat, snarare får man en live-känsla. Porcelain är ett band med utvecklingspotential. Det vore kul att höra dem live, gärna i Slottsskogen, eller varför inte på någon obskyr hippie- eller spacerockfestival? 

www.myspace.com/porcelainprog

http://porcelainmusic.net

Gunilla Härefelt

Saffire - (demo 5-spår)

Modus Vivendi
Say Goodbye
End of the world
What if?
Street Racer

Skörden förfrågningar från nya lovande band kommer med en jämn ström och här är ett vilka kan gå hela vägen. Som på många andra demos presenteras ett flertal musikstilar eller inriktningar. Fem spår där stilar som hårdare metal med driv, tyngre progressive art där det melodiska tar stor plats ala Cloudscape. Mer melakoniskt och symfoniskt som svenska Wolverine och i sista låten klarare retrorock där Abramis Brama kan nämnas som ett av kännetecknen.

Och hur skall nu bandet fortsätta sin utveckling till ett utöver mängden band? I det tekniska utförandet liksom produktionsmässiga har Saffire kommit en bra bit på väg, nu gäller det att bara att bestämma sig inom vilken stil som bäst passar och som förespråkare inom det mer progressiva eller kanske ett bättre uttryck framåtskrivande musik med många influenser måste jag tillstå låtarna ”What If?” och den tunga ”Say Goodbye”, två helt olika genre där vokalisten behärskar hela registret och med en stämma som denna sticker bandet definitivt ut från mängden.

Väntar med spänning på framtida framsteg.

www.myspace.com/saffire

Conny Myrberg

Kaoz - Live at Road house 07

Silverstripes & pink polkadots
Purple Mind
Evil green
 

Vid året upplaga av Slottskogen Goes Progressive snackades det men en del folk om både det ena och det andra som exempelvis vad man pysslar med på fritiden. I mitt fall nästan enbart musik i alla dess former, lyssna/recensera och utöva. När recensera kom på tal fick jag detta trespårs exemplar i handen och tog gladeligen hand om cd`n.

Ett band som huserar inom genren bland band som Kuyss och Abramis Brama så vill det till att inte vara för lamt och riskeras att falla i glömska. Men jag tycker att Kaoz lyckas vara ganska övertygande. Redan vid första lyssningen börjar jag snabbt att digga med högerfoten och ju mer jag lyssnat på denna trespårs cd desto mer föll den mig i smaken och högerfoten har nu övergått till ett mer ihärdigt stampande.

Här finns det grejer att åtnjuta för den ”svängsugne” rockaren. Låtar med attityd och sjysta gitarriff med tillhörande solon och härliga effekter på dito. Dessutom så lyckas Patrik övertyga med sin lite bubblande stämma.

Detta var en trevlig bekantskap om än alldeles för kort, musiken känns som den bör åtnjutas på dom lite högre volymerna men framför allt så skulle man vilja se dom live. Även att få bevittna musiken i en mer professionell produktion med lite mer uns i instrumenten, men i brist på det så duger detta utan vidare klagomål.

www.myspace.com/kaoz2000

Niklas Johansson

Stone Carpet - EEE  (Gourmé! Records)

When this is over
A brave new world
Connect
EEE
Daylight fades

Stone Carpet  körde igång för tre år sedan och året därpå hade dom sin första demo-Ep klar. Denna trio bestående av Magnus Stenbäcken, Mattias Andersson och basisten Jörgen Eriksson som de funnit efter en tids sökande är nu reda att erövra musikvärlden.

Stone Carpet beskriver musiken som atmosfärisk med melodi rytm dynamik och det kan jag delvis hålla med om. Jag skulle även vilja likna bandets inriktning med bl.a. Tool, Alien Ant Farm och Bush med inslag av Coheed And Cambria. 

Detta är en femspårs EP som börjar ganska angenämt men jag känner ändå att något saknas för att den där riktiga ”feelingen” skall infinna sig. På det stora hela finns det en hel del lovande element som gruppen kan bygga vidare på vilket speciellt titellåten ”EEE” visar.

Var inne och lyssnade lite på deras myspace och deras tidigare alster har även de en klar potential, kanske till och med att jag väljer dessa till fördel för det nya då dessa känns något mer originella? Det är inte lätt att finna sin egen stil men som de flesta ”grunge” rockband bör Stone Carpet åtnjutas live och jag är övertygad att dessa tre herrar rockar ”fett” som det heter.

www.myspace.com/stonecarpet

Niklas Johansson

SAME OLD STORY (demo 4-spår)

44 Fun
Waste Of Time
Plastic Boobs Are Oldschool
Missambition

Amerikansk tonårspunk ala Green Day och Blink 182 mm ifrån Karlskoga.

Japp redan med den meningen så kommer nästan tårarna och efter refrängen i Waste Of Time  kommer syndafloden och den blandas med skratt. Tar man bort alla fuck i låtarna så är detta låtar till Disney’s Hanna Montana eller liknande…Det enda positiva mer än en hyfsad produktion är att efter 11 minuter så är det slut och man kan sätta på …ja vad som helst för detta var gav inte mycket.

Det lär behövas betydligt mer för ens vara nära ett kontrakt, Sorry!

http://www.myspace.com/sameoldstorysweden

Kouzin Bedlam (demo)

01.Writing
02.No such thing as honesty
03.Three men revolution
04.Oxygen
05.A.L.I.V.E
06.Crash test
07.Intermission
08.Everything is not alright
09.Scream
10.Justin Case
11.Deny
 

Från Södra Österbotten i Finland kommer Kouzin Bedlam och som bandnamnet antyder är medlemmarna släkt med varandra. Det är bröderna Stefan (sång) och Christian (gitarr/bas) Nyman, samt deras kusin Sebastian Teir (keyboards samt mixning och mastring), som utgör den egentliga gruppen. Liveuppsättningen av bandet inkluderar också en trummis och en basist.

Musikaliskt är denna deras första demo, utgiven i samband med debutgigget juldagen 2008, en smältdegel av olika åttiotalsinfluenser. De spänner sina vingar över allt möjligt melodiskt och känns för det mesta bekväma i vad de ger sig i kast med. Det är egentligen bara när de söker ett tyngre anslag än Lordi som de tar på sig för stora skor. Däremot klär arenarocken dem väl.

Mest behållning har jag emellertid av deras funkiga inslag. I de bästa spåren påminns jag nämligen om artister som Prince, Terence Trent D'Arby och Extreme. Det osar rent av syntpop om ”Intermission” och ”Deny”, men numren håller sig hela tiden på rätt sida om tramsträsket, mycket tack vare kapellmästare Teirs goda smak när det gäller val av ljud och klangfärg på sina klaviaturer. I ”Everything is not alright” möter Extreme Doobie Brothers populära hit ”Without love”, vilket inte är enda gången funkmetallarna från Boston avspeglas. De återkommer även i spår som “No such thing as honesty” och “Justin Case”.

Överhuvudtaget är skivan väl genomarbetad. Teir har inte slarvat med någonting när han mixat låtarna vilket som sagt hörs på hans keyboards, men även när det kommer till gitarrerna. Fingerfärdige Christian Nyman får lägga shreddiga solon och avlägsna bakgrunder och mycket mer däremellan, utan att det någonsin låter illa.

En riktigt snärtig rytmsektion och lite mer fokus i låtskrivandet så bör skivkontraktet vara i hamn.

www.myspace.com/kouzinbedlam

Jukka Paananen

1G3B – Saninjen, Gåss (demo)

01. Korvin Ruular
02. Dödshöve
03. Trindbuss spelar Snooker
04. I.F.I.F.å.M.
05. Mett Flesk
06. The Ballad of Hatefolk
07. Bo Löthman sälja armin åt Jevulin
08. Råtton i nesta liiv
09. Saturnus
10. Eppel
11. Dryömin om e silverfärga Euphonium
12. Toåran fö Edwin 

Tänk dig Killinggänget i Rammsteins replokal med Babben Larsson som sångcoach. Där har du min bild av finska musikaliska vildarna i 1G3B. Egentligen trotsar deras approach all beskrivning. Ta bara deras egen formulering, ”… progressiv charleston med ett uns spillning i fogarna”, och du förstår att det handlar om ett koncept som i själva verket är kommersiellt självförintande. Ingen stor överraskning således att de uppmanar till flitig nedladdning från sin hemsida. Hemsidan ja, den är värd en längre text i sig, men låt mig kortfattat beskriva den som en virtuell anslagstavla för humor med stark underskruv. Kolla själv, jag lovar att du inte ångrar dig, och kom ihåg att rösta på vilken korv som rular mest.

Musiken är tyngre, slamrande industrimetall av högst medelmåttig kvalitet, men ändå medryckande och med tillräckliga doser välbekanta riff för att man ska låta skivan snurra vidare. Det mest intresseväckande är i stället texterna. De är underhållande skrönor, halvsanningar och kraftiga överdrifter skrivna och sjungna på österbottniska, vilket är en finlandssvensk dialekt som påminner en del om gutmål. Pluspoäng således för en kulturgärning mitt i all kulturtrots.

Nästa gång jag spelar skivan kommer att vara för att göra mina vänner uppmärksamma på dessa tokiga finnar, inte för att det är bra, utan för att det är underhållande. Och får jag tillfälle att se Dönitz Schnaabel, Francis Ford Kokkola, Båbb Stroganoff, Aaltonen och Böhlhammer Ollonmark live tillsammans med sin kvartett dansande munkar, så tar jag den.

www.myspace.com/dyngmetal  

www.1g3b.com

Jukka Paananen

Terraex – Somnia

Denna norska rockgrupp startade som ett soloprojekt 2007 av Carlos Sanchez, snart blev det en duo med Maria Toresen vid mikrofonen och året därpå blev den fullskaliga bandstyrkan klar. 11 spår presenteras med en hel rad olika musikaliska inriktningar som också infolappen deklarerar. Hittar tyvärr inga låttitlar men rekat lite på myspace där några finns.

Maria har en rätt så spröd röst och på de inledande mer raka rockspåren får man en del Pat Benatar vibbar om än lite krystat. Dessa alster ger tyvärr också ett rätt så händelsefattigt intryck.

Spår fyra ”In Chains” en vacker sång där Maria`s röst helt kommer till sin rätt, också en favorit. Spår sju ”Honesty” och nu händer det grejer, låten är variationsrik med tempoväxlingar och intressanta vinklingar vilket värmer både mitt symfoniska och progressiva hjärta. Nästa ett lågtempo, pianoslingan ger mig här bara så goa 10 CC vibbar. Funkigare takter inleder nästa intrycksförhöjare och låt nummer 10, här ligger också variationen på en bra nivå och melodin sitter rätt omgående. Sist ut ”Dark” en lugn sak där jag kommer att tänka på Nina Person i ”A Camp” vilket inte är fy skam.

Är lite splittrad som också demoskivans låtval. Skulle jag skicka demon till ett skivbolag vore 4-5 att föredra och mina personliga val skulle bli 4,7,8,10,11 och helhetsintrycket går från ordinärt till klart intressant.

www.myspace.com/terraexmusic

www.terraex.net

Black Bay 6- spår

Ett ungt band från Sundsvall presenterar här ett rätt så tungt framförande i metal-musikens tecken. Den nu alltmer framåtskridande radiovänliga metalstilen med en melodiös inriktning får också en stor dos i produktionen, vilket här inte är något negativt. Lägg där till en mera extrem hårdhet samt up-tempospår där det vokala samt growl genererar ett naturligt flöde i nämnda radiostil. Här levereras också ett riktigt tungt instrumentalt pumpande som får de där håren at resa sig.

Styrkan vare sig man gillar genren eller inte är ändå de återkommande medryckande melodiska slingorna om än radiovänliga.

http://www.blackbay.se

www.myspace.com/blackbay

Conny Myrberg

Moshpit Marshals – Done Deal  5-spår

This Demon
The Sewer
2 By 2
Blame It On Me
Crucifixion

För ovanlighetens skull ges här ett instrumentalt inledande spår i en annars helt vokal rockplatta med betoning på just rock. Här ges en genuin känsla från rötterna av genren, om man så vill lite retro men som av andra utvecklats till arena rock ala Motörhead. Smutsigt, skitigt och allmänt gött röj får man ändå allt medge att här levereras. Någon skönsångare kan man inte anklaga herr Jon för men ändamålet helgar ju som det heter ändamålet. Känslan hamnar någonstans mellan nämnda Motörhead, Black Sabbath och Metallica dock är det en bit kvar till dessa stilbildare. Live funkar det helt absolut men för skivkontrakt behövs nog ytterligare en profilering.

Inledande ”This Demon” med vokala insatser känns som en bra start.

www.myspace.com/moshpitmarshals

Conny Myrberg

The Goddamned - Head First 3-spår

Be that as I may
The other guy
Head first

Oj oj oj!!!! Illa trevlig bekantskap. Här dras man tillbaka några år och det svänger rejält. Killarna har spelat tillsammans med bland annat ”Svarte Pan” Och ”Abramis Brama” och dom befinner sig inom samma underbara svängiga genre. Även ”Mustach” Likheter finnes att höra.

Denna tre spårs demo har vid detta laget snurrat ett ganska stort antal varv och det enda jag egentligen har att klaga på är att den är alldeles för kort. Hoppas att man kan komma över en fullängdare, det skulle vara riktigt kul. Detta blir bättre hela tiden och volymen på stereon bör hålla sig på dom övre regionerna då blir det ännu strået vassare.

Låtarna håller hög standard och produktionen låter precis som jag tycker att den skall för genren som den tillhör.

Gött mos grabbar!!!

www.thegoddamned.com

www.myspace.com/thegoddamned

Niklas Johansson

X Point Enemy - Ballet on the brinks 4-spår

Six wise confessions
Park bench stories
Stoked up
Barbwire gentlemen

Vet inte så mycket om detta band mer än att dom släppt med detta senaste 4 demos och att dom huserar i södra Sverige.

Genremässigt så kan jag finna likheter med bland annat ”Backyard babies” och ”Hardcore superstar” Musiken är för mig helt okej och den innersta av mig spritter till då jag gladerligen åtnjuter en dos av gladpunks drag. Jag blev genast sugen på att bli arton igen och balja en kassa fesljumna folkisar i replokalenJ

Party känslan innfinner sig å det grövsta. Kul musik både att utöva och att lyssna på. Jag önskar dessa killar lycka till med karriären och hoppas att vägarna korsas fler gånger då det skulle vara kul att se hur det är live.

www.xpointenemy.com

www.myspace.com/xpointenemy

Corrosive Sweden - From this day to eternity (Egen Utgåva)

Prelude 2008 (Part one)
Uprising
Wrong turn
Nightmare
Despise
Unsealed
Metal
Prelude 2008 (Part two)

Detta band är bildat för lite drygt tio år sen och har fram till dags dato spelat in fyra demos och en cd som släpptes 2006 och bar namnet ”Wanted”. Nu kommer nästa skiva ” From this day to eternity” vilket innehåller sex angenäma alster.

Första spåret ”Prelude 2008 (part one)” förmedlar en ganska omedelbar känsla av det tidigare Metallica med plockandet på gitarrerna. Dessa influenser tycker jag förövrigt att man kan känna mer eller mindre genom hela skivan, och för tydlighetens skull mest då från albumen ”Killém all” till ”And Justice for all” (när dom var som bäst enligt undertecknad).

Influenserna känns över lag vara baserade i 90 talets metal/trash era. Och absolut inte mig emot. Sångarrangemangen funderade jag länge på vart sjutton jag känner igen det ifrån och så  kom jag på det, ”Madrigal” vilka var förband till Evergrey för några år sen och vars album jag då införskaffade. Det är också sången som ger Corrosive Sweden en egen lite egen dimension bland mängden.

Så fans av den alltid lika trevliga genren 90 talets metal/trash och som gillar  exempelvis Metallica och Xentrix bör rikta sina örontrattar åt detta håll. Corrosive Sweden fick i alla fall mig på gott humör :)

www.corrosivesweden.se

www.myspace.com/httpwwwmyspacecomcorrosivesweden

Fictional Me 7-spår

01 - The Wound 
02 - Easy
03 - Sorry
04 - Constructive Destruction
05 - Betrayed
06 - Watching You
07 - Snow

Gruppen startades så sent som oktober 2007 och har redan fått ihop ett imponerande hop låtar. Musiken kan beskrivas att gå i Porcupine Tree och Riverside anda fast då stundtals dra åt band som exempelvis Blackfield. Får även en del vibbar från ett annat  potentiellt ungt band nämligen Pure Reason Revolution. De fyra killarna pluggar alla på Örebro universitet men som dom spelar har de helt klart även en framtid i den hårda musikbranschen. De har hittat ett koncept som säkert går hem både bland de progressiva kretsarna och fans av den mera mainstream-baserade musiken. I hårdaste alstret ”Constructive Destruction” får även vänner av progressive metal sitt lystmäte mättat.

Måste erkänna att detta känns redan så gott som flygfärdigt, möjligen skulle de behöva profilera sig något mera på ett par av låtarna för att få skivbolagens stora intresse. Detta känns ändå som ett band vilka helt klart har framtiden för sig och demoplattan har avnjutits med fullt behag från första lyssningen. Musiken skulle definitivt passa in på bolaget Superball Music (sidogren till InsideOut Music) så varför inte skicka demon dit?

Hela demon finns att ladda ner på hemsidan http://www.fictionalme.se/

Tony Lindgren - sång, gitarr, keyboard 
Jakob Linnér - gitarr, sång
Joakim Hallström - bas
Alex Durand - trummor

www.myspace.com/fictionalme

Conny Myrberg

Some Kind Of Rubus  3-spår

MicrophoneMotherHippo

Stockhomsbaserade folkrockgruppen Kind Of Rubus vars medlemmar har medverkat med band/artister som Robert Wells, The Ark, Therion och Nerved ger här prov på musik i glädjens tecken. Har du någon gång varit på en pub typ Dubliner så hamnar vi rätt nära känslan. Brittisk folkmusik med rockkomp där vad jag förstår den Irländska ligger närmast om hjärtat är det som bjuds. Ep`n består av tre spår där den fyndiga titeln innehåller alla tre låtnamnen Microphone, Mother och Hippo. 

Kommer ni  ihåg melodifestival låten Cotton Eye Joe med Rednex så hamnar vi rätt nära både gällande musikglädjen och tempo. Musikstilen skulle lika gärna kunnat kallas festrock istället för folkrock och med ett par bägare i hand blir stämningen inte desto mindre på topp :)

www.myspace.com/somekindofrubus

Conny Myrberg

Stone Carpet – Silence! 5-spår

The Crying
Tell
Still I am Mine
Realize

Västgötska Stone Carpet består för närvarande av Magnus Stenbäcken och Mattias Andersson. De båda har skrivit, arrangerat och framfört, samt spelat in och mixat denna femspårs-EP på egen hand.

Stone Carpet spelar en tung form av alternativ-rock med inslag av såväl ett rockigare Radiohead som Pearl Jam. Det hörs att grabbarna lagt ner mycket tid på att få en välbalanserad ljudbild. Det låter faktiskt riktigt vällagrat emellanåt: snärtigt och drivet trumspel och smakfulla gitarrharmonier som skapar en vackert klämtande fond åt den melankoliska sången. Dock tycker jag att melodierna och refrängerna borde kunna framträda tydligare. De ligger oftast inbäddade i längre sekvenser, vilket gör låtarna svåra att minnas efter att de tagit slut.

Som bäst låter det i avslutande ”The Crying”, vilken tack vare ett melodiöst basspel och sitt äventyrliga arrangemang i kombination med bandets övriga kvalitéer skvallrar om Stone Carpets potential.

Hör själv på: http://www.myspace.com/stonecarpet

Av Jukka Paananen

Soma Cruz -I Just Hate Anxeity 4-spårs

The Road Down Anxeity Lane
Soma Rock N Cruz
Déjà vu
Backstabbing Backstabbers

I Just Hate Anxiety är Malmöbandet Soma Cruz andra demo och jag måste säga att det låter mycket bra för att komma från ett band som endast spelat ihop i två år. Redan nu låter det mycket bra och det är väldigt välproducerat med bra ljud och mixning. Bandet spelar en musik som lutar åt rock/hårdrocks hållet och det hela är väldigt lättlyssnat. Man lyssnar lätt igenom hela demon och får mersmak, bara en gång till liksom.

Det som talar emot ett band som Soma Cruz är att det inte är så mycket som skiljer bandet från valfritt annat band inom samma genre. Därför är det tur att detta är så välgjort och att det är så hög kvalitet på låtarna. The Road Down Anxeity Lane är absolut demons bästa spår med sitt rockiga sound och är ett mycket bra första spår som inleder det hela. Det är som att varje låt blir lite intensivare och det svänger lite mer för varje spår. Tyvärr så leder detta fram till skivans sista spår Backstabbing Backstabbers som är det svagaste spåret på skivan. Låten börjar lite enformigt för att sedan lyfta mot slutet men känns ändå rätt anonym gentemot de andra låtarna.

Soma Cruz låter mycket bra redan nu och jag är väldigt intresserad av att se hur det låter när killarna har spelat ihop längre än två år och har lite fler låtar. Därför blir jag glad när jag läser att bandet har fler låtar på gång och jag hoppas på att en ny demo är på väg snart.

www.myspace.com/somacruzmusic

Peder Granefelt

Disdain - Leave This World 3-spårs demo

Leave This World
You And I
Left Hand Path

Om man gillar heavy metal i samma stuk som Iron Maiden eller andra band med röststarka sångare och inte har något emot syntar i sin metal så gillar man nog Disdain från Göteborg.  Bandet spelar en melodiös metal med en del progressiva inslag som får mig att tänka på Dance of death med Iron Maiden.

Demon är mycket kompetent gjord och väldigt välproducerad rakt igenom och inga av de vanliga problemen med dåligt ljud eller mixning förekommer. Allt håller en hög kvalitet men jag måste framförallt berömma Christian Börjesson då denna sortens musik ofta står och faller med en mindre begåvad sångare. Detta betyder inte att resten av bandet håller en lägre klass men eftersom sången är en så stor del av musiken är hans kvalitéer det första man tänker på.

Nu till det stora felet med Disdains demo och det är texterna. Det är ganska mycket krånglig engelska och lustiga meningar. Detta är ett vanligt problem med svensk heavy metal och det samma gäller Disdain, det behöver inte alltid rimma för att det ska låta bra och bandet skulle kanske lägga lite mer tanke på att få meningarna att låta bättre på engelska. Dessutom tycker jag det är lite synd att sista låten är instrumental då jag gärna hade hört en låt till med sång.

Däremot tycker jag att detta är så bra gjort att jag tycker att de som är anhängare av genren och kan ha överseende med texterna ska kolla upp Disdain. De är mycket bra live och deras demo är snygg och har färgtryck både på skivan och omslaget.

www.disdain.se

http://www.myspace.com/disdainsweden

Peder Granefelt

Children of Loafallet 3-spårs Demo

Silent Night, Bodom Night
Angels Don’t Kill
Downfall

Children of Loafallet är ett cover band som framför covers på Children of Bodom låtar. Nu har jag personligen aldrig fastnat för Children of Bodom men eftersom jag är svag för melodisk dödsmetal tycker jag att Loafallet valt ett bra band att ta inspiration av.

Musikaliskt sett saknas dock en del av de kvalitéer som originalet har, ljudet är väldigt obalanserat och obearbetat. Nu är det ju faktiskt så att Children of Bodom ofta låter så här rått själva men när det gäller Loafallet så tror jag att detta är oavsiktligt. De gör dock ett gediget jobb med att framföra låtarna på ett sätt så man känner igen dem. Det känns som om bandet tar det på allvar när de spelar och avslutande Downfall är det helt okej kvalitet på och ett bra drag igenom hela låten. Nu är det ju naturligtvis ett litet problem med ljudmässiga men det är alltid svårt att veta hur mycket det ska spela in på en demo.

Nu hoppas jag bara på att bandet börjar skriva lite eget material för det vore trevligt att kunna recensera något som bandet gjort helt själva. De har bara en Myspace-sida och där är informationen väldigt knapphändig men låtarna från skivan finns att lyssna på. Så om du gillar Children of Bodom och skulle vilja se dem någonstans i närheten av Växjö kolla in deras Myspace-sida.

www.myspace.com/childrenofloafallet  

Chamber 4  4-spårs

Confession
My Fairytale Is Your Nightmare
Sweet Pain
Losing My Breath

Bandet kallar sin musik för metal/trash på sin Myspace sida vilket ligger rätt nära till hands. Det finns även inslag utav melodisk dödsmetal då de blandar ren sång med det för stilen typiska growlandet men personligen tycker jag att trashmetal eller amerikansk metal är en mer korrekt beskrivning av deras musik.

Ljudet är okej, inte det bästa ljudet jag har hört men det är heller inte det sämsta jag har hört på en demo. Det är lite osynkat ibland framförallt i första låten men det är inte värre än att man kan acceptera det på en fyra spårs skiva. Det som sänker Chamber 4: s demo ett snäpp är när sångaren ska försöka sjunga rent, det saknas nämligen en del i sångregistret, detta är inget som stör han sjunger mörkt men blir tydligt i flertalet refränger. Ytterligare minus är att trummorna inte alltid komplimenterar resten av bandet så bra.

På hemsidan uppger bandet att man har bytt basist men jag har svårt att uttala mig om detta har gjort någon skillnad för bandets musik, däremot vet jag att detta är det enda band jag känner till där gitarristen sjunger bättre än sångaren.

Det är en helt okej demo som håller hög klass på presentationen då det till och med är tryck på skivan. På det hela har jag dock svårt att smälta den ibland undermåliga sången men kan tänka mig detta passar de som gillar det mer mainstream amerikanska soundet med band som Trivium och As I Lay Dying.

Bandet har skaffat en ny hemsida och håller på att uppdatera men är du intresserad kolla in Chamber 4: s Myspace där låtarna från demon ligger ute.

www.chamber4.com

www.myspace.com/chamber4

Peder Granefelt

THE SUBURBAN COWBOYS 6-spårs

Denna demo var en kul liten petitess. För säkerhets skull får jag klargöra att det inte finns ett spår av något progressivt i musiken, utan den som är ute efter det får prova någon annan skiva på denna sida.

Mina tankar när jag hörde demon var annars positiva. Hade bandet bemödat sig med att skriva ut några låttitlar på omslaget så hade jag kunnat säga något om dem. Demon innehåller i alla fall 6 låtar som alla är bra eller någorlunda bra. Troligen är det samma 6 låtar som finns under sektionen ”Media” på deras hemsida. Om låtordningen där är densamma som på demon framgår ej.

Ljudkvaliteten är bra. Skall jag kalla musikstilen för något, får det bli soft southern rock i Tom Petty & The Heartbreakers anda, så som de lät på sina tidiga skivor. Även låttitlarna påminner om dem (till exempel ”Jamie´s last dance” kontra TP&TH´s ”Mary Jane´s last dance). Killarna verkar också ha roligt tillsammans. Och kan det bli annat när ett svenskt band tar artistnamn som Nyhlon Distortion (drums), Mike Montana (guitar, vocals) eller – håll i er nu – Juel High On Fuel (acoustic guitar)!?

Vill du själv kolla upp detta band lite, kanske lyssna på dem och t.o.m. ta reda på vad låtarna heter? Då rekommenderas ett besök på deras hemsida:

http://www.thesuburbancowboys.com

Johan Nielsen

The noble art of nothing 4-spårs

Har kollat om det gick få reda på nåt om bandet men förgäves, deras hemsida säger inget om hur bandet kom till eller så.  Det enda som går att komma fram till är att ”Balla” deras sångare är tillbaka, men det kunde ju vara lite kul att få reda på nåt mer än så.

Detta är hur som helst ganska sjysst för att vara en demo. Det ljudmässiga är helt ok, tycker dom fått till ett bra ljud på såväl trummor som gitarr och bas vilka harmonerar bra med varanda. Har dock personligen lite svårt för sångaren där en del likheter finns med det vokala i band som ”Hardcore Superstar” och ”Backyard Babies”. Musikmässigt känns det helt okej, jag är barnsligt förtjust i gladpunk och kan här finna likheter med detta, spåren är också tämligen partyvänligt och en eloge för det.

Sammafattat så är det då helt okej i musikaliskt framförande men skulle inte sitta fel med en tillfixning av hemsidan. För där går det inte att få reda på mycket….

www.myspace.com/nobleartofnothing

www.noblerock.se/

Niklas Johansson

Rejected Symmetry  5-spårs

My i
Oxygen christ
Empty eyes
Montage
Abused

Rejected Symmetry skapades 2006 när Patrick och Daniel som förövrigt är dom två gitarristerna av TRE i bandet och trummisen Linus lämnade sitt dåvarande band för att skapa lite ”Deathigare" musik. Bandet består också av Olof Stenlund (sång) Sebastian Fjordevik (bas) och Arvid Kongstad (gitarr) som också har lagt sång på denna demo.

Enligt dom själva så är influenserna bl.a. In Flames, Dark tranquillity, Arch Enemy, Soilwork osv... Det kan jag väl hålla med om. Men framför allt DT. Det är ett band som jag själv lyssnat mycket på och kan helt klart höra likheterna.

Jag tycker detta låter helt ok. jag vet inte var dom spelat in demon men här är trummornas pukljud inte direkt är till någon fördel då det låter lite släpigt och avdomnade för musikens annars ganska trevliga tempo. I övrigt så funkar det överlagt rätt så bra och ger en del nyfikenhet på hur gruppen skulle kunna få till en fullängdare i proffstudion. Här ger vi egentligen inga betyg men 5,5/ 10 ger kanske en klarare bild av prestationen.

www.myspace.com/rejectedsymmetryonline 

No Hawaii – Bruce Lee in your brain 3-spår

Första spåret börjar med ett avgrundsgrowl där sång med mörkare toner tar över. Ja här finns en hel del tidiga Opeth och deras blandning av stilar. Här känner vi även en del vibbar från Bigelf eller kanske snarare Black Sabbath.

Andra spåret har mer dominanta inslag av growl och ger också ett mörkare intryck, ja drar man på i högtalarna känns musiken komma från de där nedre varma regionen som luktar svavel. På sista låten känner vi igen konceptet med både growlsång kontra den vanliga, den mörka framtoningen fortskrider men på samma gång trollbinder. Tool möter Rammstein är kanske en annan jämförelse som man kan finna spår av.

Rena dödsgrowlen plattor igenom har aldrig varit min personliga favoritmusik, de flesta av dessa grupper har också mer och mer tagit in det mera melodiösa och blandat upp med vanlig sång. Killarna i No Hawaii har hittat en rätt så hyfsad nivå på growlandet som när det görs med rätt ”touch” är en förhöjande faktor. Låtarna har i allt det mörka en hel del av det där som trollbinder en att lyssna vidare. En bit kvar till Tool, Opeth och de andra etablerade men en god start.

Bra jobbat No Hawaii och fortsätt ha melodin i centrum och neandertalarsången som extra krydda och det blir bäst.

http://www.myspace.com/nohawaii

Conny Myrberg  

The Crystal Caravan 2-spår (2- data videos)

Umeå bandet representerar den nya vågen retroband som blir alltmer uppskattade då framförallt vid scenkanten. Jag tänker på svenska grupper som Abramis Brama och Magnolia. Influenserna härstammar från det goda 70-talet och musikinriktningen går åt band som The Doors och The Who, nog hör vi allt även en större dos Mike Jagger och hans Rolling Stones. De två spåren ”Down Under” och ”Dead Inside” ställer sig definitivt till begreppet partymusik med en del flummiga ingredienser. De två videospåren ”Tombsone Eyes” och ”Flying High” är också bara ett ”understatement” på The Crystal Caravan live potential.

Förmodligen inget band som gemene man sitter och kopplar av i hörlurarna, här gäller fullt ös på festen och underhållning på spelplatsen.

Down Under
Dead Inside
Tombsone Eyes
Flying High (Of So It Seems)

http://www.crystalcaravan.se/

http://myspace.com/crystalcaravan

Conny Myrberg

Wolverine var ett av banden som kändes mest intressant på 2007 års upplaga av Gothenburg Metal Festival, tyvärr fick bandet ställa in och som nytt öppningsband kom nu gruppen Miosis. En rätt så mörk progressive metal med en del vibbar från bl.a. Tool var första intrycket. 

De fyra låtarna från gruppens demoplatta har även vissa liknelser med just Wolverine och som ni nog redan förstått är detta helt min melodi :). Förutom den lite mörka framtoningen ligger en nästa industriellt monoton skugga över spåren som många av dagens nya våg av progressiva band också har. De små finurliga nyanserna med diverse tempoväxlingar är också här ett typiskt element liksom hos övriga grupper inom genren som Porcipine Tree, Riverside mm. 

Med ett kontrakt till ett större produktionsbolag är jag helt övertygat att dessa herrar skulle nå till den högsta divisionen inom genren. Live gjorde dom ett häpnadsväckande bra första intryck på både mig och andra som jag snackade efter giget med.

Skivbolag ett ämne att bita tänderna i !

Our floods
Flow
Without the scars
The lucid

Mikael Eliasson Project ”Nature Suite” 5-spår

På infolappen beskrivs musiken ha inspirerats av symfonisk rock liknande Genesis och Mike Oldfield och även klassisk musik. Och visst går det att skönja dessa musikaliteter. Med instrumenten gitarr och keyboard plus gästvokalisten Maria presenteras en rad stämningsfulla stycken.

1. Prelude: Vackert instrumentalt med klassiska drag i tappning typ inspirationskällan Oldfield.

 2. Watching Nature: Med Marias vackra stämma och akustiskt gitarrspel går tankarna till musik ala Blackmores Night.

3. Spring Sonata: Kortare stycke klassiskt som säkert Bellman skulle ha föredragit.

4. Nordic Nature Hymn: Symfonisk långsamt liknande Pink Floyd med ytterligare klassiska drag.

5. Under a Tree: Längsta också den mest varierande låten med tempoväxlingar och finurliga sammansättningar mellan keyboard påläggen och lite tyngre elgitarrer.  

Här finns känsla för det finstämda och också talang, dock saknas en del originalitet som utmärker och definitivt för många lågtempospår för att vara en demopresentation. Som avkopplande musik passar denna ändå och sista spåret finns en del uppvaknande. Med fler musiker (Mikael spelar allt själv) och en taktsektion trummor/bas samt mer varierat med fler tyngre partier kan detta säkert bli ett intressant koncept framledes.

www.symfonirock.webs.com

Conny Myrberg 

Svenska bandet Closer med vad jag förstår det egenproducerande Ep släppet ”Tokpela” känns gå i tiden med band som Tool och Porcupine Tree, fast då med ett mera gitarrdominerat sound. Med sina hårdare inlägg kontra de mera melodiösa samt en rad goa gitarriffbetonade partierna blandas stilar och tempo som väl beskriver begreppet progressive musik.

Med en viss herr Thomas Eberger (Opeth) som mastrat ep`n bärgar det också för att den så svåra ballansgången mellan den över pretentiösa produktionen och den mera raka hamnar i ballans. Med blott dessa fyra låtarna bakom sig visar Closer att de mer än väl är värda ett större bolag som kan sprida deras musik. Ett modernt progressivt skivsläpp som höjer ribban till nästa vilken vi hoppas blir en fullängdare på ett stort bolag.
 

1.Open casket
2.Summon their cries
3.The Talker
4.Emergence

www.closersounds.com

Conny Myrberg
 

Rusty Cage ”Never Friend” 5-spår

Bandet spelar sk. grunge med en större dos rak hårdrock, även en hel del Seattle influenser ala Nirvana känns som ett slående inslag. Att sångaren Mike Emnert låter mer amerikans än svensk är ingen nackdel vid framförandet av denna typ av musik. Stundtals på spåret ”Hello” kan vi även höra några Metallica liknelser i sången. Fem spår presenteras som känns passa livescenen som handsken. Här får vi också en del nyanserad och lugnare alster bredvid de mera raka rockigare. Ja gruppen har lyckats riktigt bra med sin "svenska" variant av Creed, både gällande det musikaliska, det instrumentala samt sången. Finns det en marknad för grunge så är det heller ingen tvekan för skivbolagen att signera detta gäng, bra jobbat :)

1. Neverfriend 2:22
2. Hello 3:14
3. If Only 4:28
4. Under a spell 4:46
5. Another world 3:46
 

www.rustycage.se

Conny Myrberg

THE HURRICANEZ ”The Rock And Roll Army” (4-spår EP)

Ladies and Gentlemen, Hurricanez season is here!

Den här EP:n med fyra låtar låter inte alls som en demo från ett nytt band! Mera som ett smakprov från ett fullängdsalbum, vilket jag hoppas inte dröjer länge innan de åstadkommer. Hurricanez har otvivelaktigt allt som behövs för det om de så önskar!

Bandet består av, Hellvis-gitarr & sång, JJ Scat-Lead Guitar, Hank Hurricane-sång & bas och Slim Hotstix-trummor.

De har funnits sedan 2004 och började som ett sidoprojekt för Hellvis & Hank Hurricane medan de fortfarande spelade i bandet Boogieman. Slim Hotstix och JJ Scat tillkom dock rätt snart. Till en början kallade de sig Hellvis and The Hurricanez, men tyckte att det lät för mycket som om det rörde sej om ett soloprojekt, så då förkortade de till The Hurricanez istället.

Hellvis har en otroligt kaxig och kraftfull röst! I kombination med den härligt partygungande gitarrbaserade hårdrocken som bandet levererar är det helt omöjligt att inte börja gunga med i rytmen! Det här är härligt uppiggande musik som ska avnjutas på högsta volym!

Mer information om bandet och smakprov av låtarna från den här EP:n finns på: www.thehurricanez.com

Join the rock and roll army today!

Maria A.

The Deliverance "Traces"(3-spår)

Göteborgsbandet kallar sin musik för melodisk metal med ren sång, och nog stämmer den beskrivningen in rätt så väl på dessa spår.

Fragments of a broken dream:

Inleds lite med raka trash/punk takter och vemodig sång. Instrumentalt går låten mera åt renare metal där en del Growl inslag förgyller den kanske lite för entoniga sången. Den avslutande pianoslingan får en att tänka lite på Evergrey och deras ”Dilba” cover.

Fallen Angel:

De melodiska blandas här med det lite rockigare där twin gitarrer och gitarrslingan i stil med Billy Idols ”flesh for fantasy” sticker ut. Allt inpackat i tidstypiskt metalkomp.  

Traces:

Den lugnaste av de tre spåren men ändå tung. Här får vi lite mer variation på sånginsatsen och visst tar Oskar i lite hårdare på sina ställen. Även på detta spår känns det musikaliska riktigt bra.

Lite mer variation på sångläget med kanske några inslag av stämmor så har The Deliverance absolut en chans till skivkontrakt.

http://www.thedeliverance.se
 

Conny Myrberg

Jag gillar den gungande rytmen i "I Will Deceive You"! Sångarens röst blir
dock ganska tråkig att lyssna på efter ett tag.

Det blir ännu tydligare i
"And The Devil Inside Me Smiles", där det eviga uttdragandet på orden fort
blir tjatigt. Bästa delen av den låten är den instrumentala mitt i.

Jag tycker också de gott kunde låta bas och trummor få en mer framträdande roll. Nu
"småputtrar" de mest lite blygsamt i bakgrunden, vilket ger ett onödigt
mesigt intryck och blir rätt ointressant...

Maria

Blowback  5-spår

Fd detta T-Maze har under några varma junidagar i Truckfighter studio hos Oskar Cedermalm spelat in ett femspårs demoplatta. Om jag i förra släppet med T-Maze tyckte de var lovande så har Örebrograbbarna nu fått till det ännu ett snäpp.

Åter är det retro 70-tal som är huvudingrediensen med influenser från både Black Sabbath och Led Zepplin och den svenska gungrocken, Abramis Brama måste nämnas som en jämförelse för här spelas det på topp. Speciellt förtjust i sista spåret ”Insanity”, är tungt härligt och med ett släpande gitarrspel som de dåtida storheterna var så bra på.

Får ni till ett knippe fler låtar som sistnämnda hänger kontraktet inte långt borta.

Ett riktigt röj blir det med all säkerhet ändå när dessa riffrockare kliver på scenen.

 1. Screaming my name
2. Lady in black
3. I`ve lost my mind
4. Troll
5. Insanity
 

www.blowback.se

Profane Omen  2-spår

”Adrenaline” Finsk melodisk trash grupp som efter några år av egna produktioner, nu fått hjälp med produktionen av Panu William. Grunden är rak metal med growl som blandas med ordinär sång. ”Adrenaline” ett tungt spår som helt går i trashens tecken.

”Enemies” Här händer det något som sticker ut. Ett lugnare intro med gitarr och sång som övergår åt Metallica hållet, mörkt growl tar sedan vid. Sedan varieras både sång, growl och tempoväxlingarna avbyter varandra, även om det nu är det tunga som är det stående, avslutas sedan med ett nertonat "banjo" komp.

Om första spåret helt går i standardfållan så känns det andra helt rätt att bygga sin debutskiva på. Att dessa finländska herrar spelat ett antal år går inte att ta miste på, det kommer ändå att krävas både en ordinär prestation och variation för att lyckas, lite  som ”Enemies” visar prov på.

www.profaneomen.net

Project Voodoo 2-spår

“The Dead Breathes Again” (5.22)

Syntintro som övergår till råa härliga gitarriff, en sång i de högre regionerna som för tankarna till en viss präst, sången övergår sedan till tyngre mellanregister där den också imponerar, vokalisten heter Larsa Bertilsson. Musiken är både varierad i stil och takt och har en refräng som imponerar. Visst hörs det lite brister men med en bra producent blir detta bara så bra.

“My Arch Enemy Calls Again (The Wolf Inside)” (6.25)

Ett drygt 6 minuters spår med flera musikstilar, metal möter hårdrock blandat med growl.Growlet känns kanske inte klockrent till en början men blir klart bättre andra hälften av spåret. Även denna mörkare låt känns rätt, stark melodi även om den inte slår det imponerande första spåret.

Project Voodoo är ett projekt som kan sluta hur bra som helst, då med lite hjälp bakom mixerbordet som håller ihop alla trådar. Visionerna är stora med detta koncept som om det går vägen blir flera cd med många inblandade.

http://hem.passagen.se/projectvoodoo/

T-maze 2-spår

Ett Örebrogäng som säger sig spela 70-tals inspirerad rock.. Och här finns inget som säger emot detta påstående, två låtar som bara lyser 70-tal. Första spåret ”Black Rhino” känns väldigt mycket Black Sabbath, speciellt när sångare tar ton. Vet att många grupper av idag letar efter det enkla och raka som kanske karaktäriserade just nämnda årtionde. T-maze lyckas riktigt bra med detta.

Andra spåret ”Small Wounder” där var jag nästan säker på att det var vad som ibland beskrivs som Sveriges svar på Black Sabbath fast på svenska, nämligen Abramis Brama. Detta är så otroligt likt, låten har allt det där som den svenska 70-tals rocken hade. T-maze spelar detta alster lika bra som Abramis, enda skillnaden är att T-maze nu sjunger på engelska. Svarte Pan och Abramis Brama ni har fått en ny familjemedlem. Med fler låtar bakom sig tror jag säkert att dessa herrar också hittar sin egna speciella variant av denna rockstil.

Bra jobbat.

1.Black Rhino
2.Small Wounder
http://www.tmaze.com/

Insidiator ”Five Darkening Dimensions” 5-spår

Första tonerna på skivan känns som rena själavården, sedan kommer tyngden av dagens metal-musik. Ja den här gruppen blandar både det symfoniska med progressiv metal. Det är ändå harmonierna och melodierna som är det mest positiva med denna demo. Detta gäng killar med inlånad tjej visar här ett band med stor potentiell framtid, inte färdigutvecklade men på en god bit på väg.

Ibland kanske det känns som de inte riktigt vet vilket ben de skall stå på, samtidigt håller de på att lära sig behärska alla stilar som de förmedlar. Skulle vilja se ett bolag som ger denna grupp en ledsagare och utvecklar dem till något riktigt stort. Bara de nu inte har för bråttom, de flesta av dom är ju inte ens arton år fyllda. Jag är i alla fall riktigt imponerad.

1. Exordium
2. A Frightful Lament
3. Martin Gewgaw Carol
4. Departure
5. Final Conclusion

www.insidiator.com

This Haven "My Year Zero". 6-spår

Dan Swanö har denna gång ytterligare varit involverad i produktion och mixning, vilket gett en mera tyngd än på förra demoskivan. Att bandet har en stor förkärlek till metal, stoner och hardcore går inte att ta miste på, då speciellt på de så typiska metal gitarriffen. Det är kanske just det som gör att jag inte riktigt får det att gå ihop. Instrumentalt fungerar det mestadels riktigt bra, men sången hittar fortfarande inte alltid rätt i all metal. Inte att den är dålig tvärtom, där de mer melodiska partierna tar vid är den riktigt bra.

Flera av låtarna innehåller en del progressiva inslag, och det verkar vara rätt melodi. De fem första spåren har mycket av det där som tilltalar mig, men den där sista låten ”Lying” som tyvärr bara är två minuter lång är ju bara så rätt.

This Haven kanske inte riktigt håller med, för metal är det ju inte men riktigt grymt bra är detta lite flummiga stycke, både när det gäller sång, melodi och produktion. Hallå skivbolag, här finns det en gömd potentiell skatt att plocka ur.

1. The Itch!
2. Run Out of Tears
3. My Year Zero
4. The Following
5. Reduced Below Nothing
6. Lying

www.thishaven.com

Illusion Of Clarity  ”Ambivalent Existence”

Andra demon från denna grupp, känner här att detta kan bli något. Behöver kanske lite mer tyngd produktionsmässigt och möjligen en och annan keyboardslinga som inramande ljudmatta. Denna gång har IOC gått åt det mera progressiva och vågat ta ut svängarna inklusive längre låtar.

Inledande spår ”Faceless” är just en som skulle må bra av lite keyboards, annars med en bra melodi och en gitarrslinga som genomsyrar hela låten. Lite mer tyngd kommer med ”Beyond Borders of Logic”, här får vi både tempoväxlingar och en del 70-tals vibbar blandat med dagens metal. Ett helt klart moget och bra genomfört spår presenteras i låten “Legacy of a Cold Heart” känns också passa Patrics sång bäst. Kan inte riktigt ta till mig de höga tonerna då speciellt i ”Unconscious Minds”

Tror säkert att gruppen tar kritiken på rätt sett och fortsätter att slipa sitt material, för ”Illusion Of Clarity” har verkligen utvecklats i rätt riktning sedan förra demoplattan. 

1.Faceless
2.Beyond Borders of Logic
3. Legacy of a Cold Heart
4. Unconscious Minds

 www.illusionofclarity.com

Svenska death metal bandet har tidigare gjort diverse promo/demo skivor. År 2000 kom första albumet ”Verdict of posterity”. Nu med ny sångare (growl) presenteras tre spår med allt vad som sig bör inom Death metal. Attackerande dubbeltramp, ultrasnabbt brutalt gitarrspel och mörk growlsång. Inte direkt min musikstil men produktionsmässigt låter det helt okej. Skulle säkert gillas av publiken på årets stödgala  200 000 decibel. Gitarrsolot på ”Reverent One” går inte av för hackor och just detta spår får betecknas som det mest instrumentalt melodiösa.
 

1. Pestilent Illusion
2. Reverent One
3. No God Worth

www.loss.se

Angtoria

En ny högintressant grupp som leds av bröderna Tommy och Chris Rehn, tillsammans med sångerskan Sarah Jezebel Deva (bl.a. Therion ) bildas detta projekt vid namn Angtoria.

En demo på fem spår med mersmak. Musikaliskt finns en hel del vibbar från finska Nightwish, kanske kan beskrivas som pompös metal med influenser från filmens musikaliska värld. Sarah har dock inte Tarjas operaresurser, men alltjämnt en bra och klar röst. I låten ”  Six feet under`s not deep enough” kan man höra lite av Anneli Ryde`s speciella sångteknik.

Favoritspåren ”Deity Of Disgust” och “A child that walks in the path of a man” är två riktigt starka alster vilka säkert ger ekon bland skivbolagen

Skulle inte förvåna mig att inom en snar framtid ett skivkontrakt står klart.

1. Six feet under`s not deep enough
2. Confide In Me (Kylie Minogue cover)
3. Suicide On My Mind
4. Deity Of Disgust
5. A child that walks in the path of a man

www.angtoria.com/

Kryah /demo 3 spår

Ett engelskt band som bildades sommaren 2004, består av fem killar vars musikstil kan beskrivas som rak brittisk rock, även om det finns mycket känsla från irländska tongångar. Tre låtar Goin`Blind, Take Me As I Am och Burn Out, vilken Take Me.. är favoritspåret.

Ni som tycker om Manic Street Preacher`s album “This Is My Truth, Tell Me Yours” kommer att gilla det här.

Lyssnar kanske inte så mycket på just den här typen av musik men måste ändå medge att det här bandets tre spår satte sig direkt, känns som dom har det där som behövs för att lyckas. (kontrakt nästa)

www.kryah.co.uk

The Grand Trick ”The First Trick”

Fyra låtar som för tankarna direkt tillbaks till begynnelsen av rockens historia. 70-talets början är den raka rockens moder med gitarrslingor som den förgyllande faktorn, instrumentalt återfinns här alla kvalitéer från den tiden. Med alla de härliga gitarriffen känns det som tiden stått stilla, vi snackar flashbacks. Black Sabbath och Deep Purple måste vara några av inspirationskällorna. Är speciellt förtjust i de dubbla gitarrerna som kompletterar varandra på ett bra sätt, lite mera tyngd i sången och en fullängdare känns rätt.

Låttitlar:
Black Hills
Rollercoaster
The Grand Trick
Never Felt So Good

Med nutidens band kanske "The Grand Trick" kan  jämföras med Abramis Brama, eller ngt ditåt fast då på engelska. Detta rockar gottJ

www.thegrandtrick.com 

(Ep`n finns att köpa på www.recordheaven.net)

The Carpet Nights ”Beyond The Fairytate”

En 4 spårs demo med bra produktion och rötter i det progressiva svenska 70-talet med spår från folkrock och en del psykedeliska toner.

Med flöjt och folkrock på spåret ”all be the same” är det svårt att inte tänka på en viss herr Jethro Tull. Den mera bluesbaserade låten ”Ageless” visar en helt annan sida från gruppen och ändå så mycket 70-tal. Personligen gillar bäst jag ”Zonked”, lite rakare blandat med en del spacerock.

Alla spår kan avlyssnas på hemsidan  www.thecarpetknights.nu  

Broken www.broken.se

Bandet startade 1998 och består av tre killar från västra Sverige. Dom spelar en rak rock med lite stuk a´la Black Sabbath. Med klara influenser från Ozzy där sångaren, som visar sig ha ett ganska så brett register röstmässigt, faktiskt stundtals låter som Mr Osbourne himself.

En rätt balanserad demo med akustiska inslag där alla instrument får lika mycket utrymme. Men för att innehålla sju spår kunde man kanske önska sig något mer av variation på låtarna, som i stort sätt håller samma stil plattan igenom. Nu tappar man lätt fokus efter 3-4 spår.

Låtar som klart sticker ut är ”Are you laughing now”, ett spår som fastnar snabbt med sina akustiska inslag, en melodisk rocklåt man gärna återkommer till. Även ”Wasted” sitter direkt där gitarrsoundet verkligen sätter prägel på låten.”100 year´s & more” är också en riktigt bra låt. Röst-och spelmässigt är den helt klart plattans starkaste spår, enligt underteckad.

Med en del finslip på sound och sång har Broken en potential att utvecklas till något riktigt bra.

Som sagt..inte illa alls.

10/7-04 Catarina S

This Haven "Disexist" www.thishaven.com

Lyssnat en kväll nu och det börjar fastna i rockådrorna, hårt härligt men ändå med melodi och känsla. Första låten ”Lupine” kändes först som det vokala inte riktigt hörde ihop med de övrigt instrumentala, ändras dock ganska omgående vid några genomlyssningar. Tyngden kanske saknas men känslan som är den avgörande faktorn återfinns ändå.

”Disexist” nästa spår, nu pratar vi mörk metal och de vokala insatserna känns rätt inom denna genre. Lite hjälp via mixerbordet, men vem bryr sig. Ett growl i bakgrunden skulle sätta pricken över i`et här.

Tredje och sista spåret på demo skivan ”The Fallen”, och nu händer det något som känns rätt för This Haven. Lite vemodigt med massivt gitarriff och sång som passar riktigt bra. Lät en något yngre gentleman lyssna på spåren och de fick tummen upp med motiveringen att det har klara inslag av Göteborgska ”In Flames”.

Blir inte förvånad om ett skivkontrakt snart är på G.

Illusion of Clarity  "The Three Fiends" www.illusionofclarity.com

Rock 'n' Roll Soldier: (5.38) Inte dåligt men för mycket standard powermetal. Passar bäst för dom som vill headbanga framför scenkanten.   

The Three Fiends: (8.30) Här börjar det hända saker. Taktbyten, varierande vokala insatser och stämsång med inslag av spökröster, även bra gitarrslingor som imponerar. Kort sagt progressive metal som passar gruppen som handsken.  

The World is in your Hands: (6.24) En hel del 70-tals influenser med bl.a. tidig Black Sabbath, riktigt kul att få höra. Det hela omges av en ljudmatta av dagens metal.

Här finns en hel del som skulle kunna utvecklas till något riktigt bra, de progressiva takterna verkar passa sången bättre än de mer raka. Titelspåret ger mersmak, mer åt det hållet och "Illusion of Clarity" skulle sticka ut ur mängden i den stora metaldjungeln.

På god väg.....

Lelio Padovani ”Unknown Evolution” 2002  (www.leliopadovani.com)

Gitarrbaserad instrumentalt album med flertalet stilriktningar, med andra ord så blir det inte enformigt utan man kan med fördel spela den många gångar. Dessutom är skiva lättlyssnad vilket inte tillhör vanligheterna när det gäller instrumentala alster.

Flera akustiska spår finns vilket jag vill framhäva ”Reflections” här finns så mycket Steve Hacket känsla och man bara väntar på att en herr Gabriel skall inta mikrofonen, med andra ord massor av Genesis influenser.

En annan utstickare, ”Siren Song” med sitt gungrock och njutbara gitarrslingor (Oh I Like It). Produktionsmässigt är skivan kanske inte det tyngsta jag hört men med en välutrustad studio skulle detta kunna bli riktigt bra. Här radas många härliga gitarriff vars halvtoner gärna vandrar genom skalorna, en hel del progressiva inslag blandat med rakare twin-gitarrer.

Tror nog att jag skulle vilja sitta framför en mindre scen och insupa tonerna till en kall öl.

(Skall nog mer klassas som en färdig produktion än som demoskiva.)

Blowsight Demo 4-spår

Needle: Finns en hel del Metallica här, inte minst sångmässigt fast i en lite lättare variant. Gillar gunget och gitarrerna som genomsyrar detta spår, slutar med ett väl avvägt growl.

Friday Hole: Här fås en del vokala vibbar från den engelska synth. gentlemannen Howard Jones, låten mera melodisk rock som blandas med tyngre metal.

Bus Girl: Lite mer varierad produktionsmässigt än föregående spår, med en melodislinga som lätt sätter sig, möjligen upprepas den något för ofta.

Breather: Andra alstret från denna demo som borde ge bra utsikter för ett skivkontrakt. Här ger Blowsight både taktändringar och en bra varierad sång.

Musiken går i en vemodig anda med en hel del instrumental tyngd  som jag gillar. Våga variera lite mer och det blir riktigt bra…….  

Parallel Universe ”Five”

Ett svenskt projekt som kallar sig Parallel Universe släpper här en demo med fem spår. Musikaliskt ligger PU i gränslandet mellan melodisk rock och metal. U2 är säkert en av inspirationskällorna inte minst i gitarrspelet, även en del Manic Street Preachers där. Bra tungt gung är annars det som genomsyrar alla spåren. Sången går i lite vemodiga stil med bra tryck. Fem jämnstarka låtar där ”My Hell Into Our Neverland” nog är den som sätter sig snabbast i hjärnkontoret. Säkert får vi höra mer från denna grupp i framtiden.

Låtlista:
Tower Of Nevermore
Your World Becomes Mine
My Hell Into Our Neverland
Mercy Key
World Of Clones

 Finns att lyssna på PU`s hemsida  http://hem.passagen.se/paralleluniverse  

Roz Vitalis ”Lazarus”

Demoskiva från landet i öst. Har en line-up på tre medlemmar och endast keyboard som instrument. Stilen kan beskrivas som experimentell, progressiv och psykedelisk musik Inspiration kommer från grupper som Yes, ELP och Depeche Mode. Hur låter det nu då? Nja inte riktigt min melodi men en del fragment av de större banden finns. Saknaden av riktiga trummor och bas är ganska slående, dataspelkänslan vill inte släppa taget. Gruppen söker just en basist och trumslagare vilket säkert gör det hela mer intressant. För att bibehålla intresset av lyssnaren när man spelar instrumentalt ställs stora krav på musikerna, vilket gruppen inte riktigt når upp till än så länge.

Men skam den som ger sig.

Eilan More / From Within

En ny grupp som blandar hård melodisk metal med skönsjungande dam i Sanna Wickström. Den manliga sången eller growlet (som jag kanske inte är min favoritsång) funkar riktigt bra ihop här. Ett nytt koncept som håller Vi får även prov på akustiskt "Little Boys Lullaby"stycke Denna Ep med fyra låtar lovar gott. Min favorit är "As Morn Passes By" tom growlet :)

Vi får hoppas att det slår med detta nya growl koncept (Rått kontra vackert) eller som vi säger i Säve skönheten kontra odjuret.