Tim Bowness & Giancarlo Erra – Memories of Machines

Tim Bowness och Giancarlo Erra är två herrar somgjort sig kända inom progrocken som frontfigurer i två band med ”icke-namn” (om uttrycket tillåts). Tim har ju släppt plattor tillsammans med Steven Wilson under bandnamnet No-man men han har på sistone kanske främst odlat sin solokarriär med flera mycket njutbara album. När det gäller multi-instrumentalisten Giancarlo har han lett det italienska bandet Nosound i många år. I båda fallen är musiken väldigt avskalad och långt från den lite hårdare rockmusiken. Snarare rör det sig om atmosfärisk och filosoferande musik med mycket ljudmattor från diverse keyboards och känslosam njutbar sång.

Emellertid, de två herrarna strålade 2011 samman i ett samarbete som mynnade ut i albumet ”Warm Winter”, ett album som närmast har lite kultstämpel på sig. Dock, arbetsnamnet var redan då ”Memories of Machines” vilket förklarar titeln på nyutgåvan. Den nya releasen är en nyutgåva för att fira albumets 10-årsjubileum. Albumet är, förutom remixen och vissa omarbetningar (mer representativa för de första versionerna av låtarna), även förlängt med en ny version av en Nosound-låt från 2006 med titeln ”Someone starts to Fade Away”. Albumet innehåller 10 svepande och majestätiska låtar, kulminerande i det nära 10 minuter långa eposet ”At The Centre Of It All”.

Trots de ganska sparsmakade och enkla arrangemangen finns bidrag från flera kända prog-musiker, eller vad sägs om Robert FrippPeter HammillJulianne ReganJim MatheosColin EdwinHuxflux NettermalmPeter ChilversAleksei Saks och diverse medlemmar från Nosound and Tim Bowness’ live band.

Musiken är, som sagt, drömsk och atmosfärisk och lämpar sig utmärkt för tillfällen då man vill dra sig tillbaka i ensamhet och bara njuta av harmonierna. Sången är lågmäld och det är enbart Tim som sjunger med sin karakteristiska varma sångstämma. Därför är det lätt att få för sig att det enbart är en i raden av Tims plattor. Men Giancarlo har bidragit med de atmosfäriska bakgrunderna och även arrangemang med mer klassiska instrument, som till exempel Cello. Den låt från albumet som kanske är mest känd är ”Change Me Once Again” vilken spelas flitigt i progrockens internetradiostationer. En väldigt skön låt med komp av akustisk gitarr i en släpande takt och i bakgrunden de där atmosfäriska sounden och lite kvinnlig körsång. Man kan inte låta bli att dra paralleller här med Steven Wilsons lite mjukare och avspända alster i Porcupine Tree, Blackfield och senare låtar i den egna solokarriären.

Albumet innehåller verkligen en lång rad bedövande vackra låtar, läckert arrangerade med akustisk gitarr och diverse keyboard-sound. Ett bra exempel är ”Lucky you, lucky me”. Tims varma stämma tillsammans med mellotronstråkar och akustisk gitarr ger verkligen gåshud. En annan underskön låt är ”Something in Our Lives” som inleds med semi-falska toner och en nästan lite kuslig stämning men som övergår i en otrolig fin refräng kompad med akustisk gitarr och sköna keyboards. Låten ”Lost and Found in the Digital World” är en enda långa meditativ utsvävning bland musikaliska moln eller vågor som rullar in och flyter iväg. Den lär tydligen vara baserad på en skön soundscape som Robert Fripp en gång skickade till Tim. Låten är perfekt kompad med en avslappnad trumpet av den estniske jazzmusikern Aleksei Saks.

Albumets episka topp kommer i den nära 10 minuter långa ”At The Centre Of It All” som domineras av svävande förföriska ljudmattor. Då och då bryter Tim in med sin sångröst, mer eller mindre reciterande en ganska sorglig text om förlorade drömmar och ambitioner. Till det hör vi också komp från cello och piano. En ganska speciell låt.

Kultstämpeln på detta album är verkligen välförtjänt för det var ganska vågat att släppa ett sådant här verk mitt i den annars rätt bombastiska rockdominansen hos progressiv rock vid den tiden. Och jubileumsvarianten tycker jag är ännu bättre med de tillägg och nya arrangemang som följer med. För er som behöver lite avbrott från en hetsig tillvaro och lite väl mycket upptempo-rock så är detta det perfekta albumet.    

Tim Bowness & Giancarlo Erra – Memories of Machines
KSCOPE Music

  1. New Memories Of Machines [01:25]
  2. Before We Fall [05:10]
  3. Beautiful Songs You Should Know [05:37]
  4. Warm Winter [06:00]
  5. Lucky You Lucky Me [04:26]
  6. Change Me Once Again [05:46]
  7. Something In Our Lives [04:08]
  8. Lost And Found In The Digital World [05:25]
  9. Schoolyard Ghosts [04:53]
  10. At The Centre Of It All [09:49]
  11. Dreamless Days (outtake) [04:31]
  12. Someone Starts To Fade Away (2020 TBGE) (04:51)

https://facebook.com/giancarloerramusic

https://www.facebook.com/timbowness

http://www.timbowness.co.uk/

Betyg: 8.5/10 

Karl-Göran Karslson

2 svar på ”Tim Bowness & Giancarlo Erra – Memories of Machines”

  1. Lågmælt och vackert.
    Tim B var inbjuden till IBEXPO i Halmstad før ett antal år sedan och framførde några av sina låtar.
    Jag gillade det och køpte några av hans plattor som helt enkelt ær vacker musik.

    1. Jovisst, han har gjort ett flertal mycket njutbara plattor. Jag gillar speciellt ”Stupid Things That Mean The World” och kanske allra bäst ”Lost In The Ghost Light”. Sen är jag också väldigt förtjust i flera av Giancarlo Erras album med Nosound. Så jag är inte förvånad över detta samarbete. De båda herrarna har många likheter i sina musikpreferenser och det blev ju också väldigt gott resultat av detta samarbete. Jag hade en intervju med Giancarlo här för några år sedan efter att ha sett Nosound i en konsert i Rom (2017). Väldigt sympatisk kille.

Lämna ett svar till Karl-Göran Karlsson Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.