Den svenska sidan för artrock
Ett par månader efter släppet av den fruktlöst svängiga Boogie from hell återkommer Göteborgsbandet Transport League med en EP kallad A diezel smelling aftershock. Plattan innehåller tre spår, och är liksom förstnämnda platta inspelade vid samma tillfälle i IF-studios med ljudekvilibristen…
Synaesthesia är ett nytt brittiskt band som beskriver sig själva som ett band som blandar traditionell prog med mer moderna syntbaserade tongångar. Drivande i bandet är 20-årige(!) multi-instrumentalisten Adam Warne som har sina främsta inspirationskällor i band som Frost, Porcupine Tree…
Mike Portnoy karaktäriserar i senaste numret av Classic Rock Transantlantic som ”proggens AC/DC” – man levererar vad som förväntas, och söker ständigt förfina sitt koncept så den senaste plattan är den bästa man gjort hittills. Med 10 inspelningsdagar och en…
Steve Overland har rösten i behåll och det finns alltid några låtar på varje album som motsvarar förväntningarna. I mitt fall är de som minner om de fantastiska två skivor FM släppte på 1980-talet som är min mall. Melodisk rock…
Neoklassisk progmetal är fanan som detta band går under. Visst låter det mycket som en soloplatta av Yngwie Malmsteen. Inte riktigt samma gitarrexcesser kanske men annars så. Detta är en platta som behöver några lyssningar för att ta fäste. Dels…
Frequency Drift känns igen framförallt på den fantastiskt fina rösten hos Isa Fallenbacher men även för det flitiga bruket av klassiska instrument som harpa (Nerissa Schwarz), stråkinstrument (Sibylle Friz, Ulrike Reichel) och diverse blåsinstrument (Jasper Jöris) som extra krydda till…
Varför inte inleda det nya året med en debut? Det verkar i alla fall Jönköpingsgänget i Moon Coven tycka som inleder det nya tidevarvet med att släppa EP:n Amanita Kingdom. Ett trevligt stycke musik som trots att det är en…
Judas Priest-hubotarna Primal Fear är tillbaka med ännu en ny platta och de bär med sig Heavy Metal-fanan mer än någonsin. Lyssna bara på titellåten ”..we run with the devil…we delivering the black” och inledande King for a day.
Amerikanske gitarristen Bruce Bouillets tredje soloalbum The Order of Control påminner en del om de Sharpnel Records-utgåvor som gjorde Vinnie Moore, Tony MacAlpine och Paul Gilbert till idoler för unga gitarrister på åttiotalet. Bouillets solon är inte lika narcissistiska som…
Jag gillar namnet Red Dragon Cartel för att det rider lite på Jake E. Lees asiatiska påbrå. Jag hade kanske gillat skivan också om han fortsatt på det asiatiska konceptet och skrivit låtar utifrån det. Nu fick vi istället gamla…