The Mute Gods – Do Nothing Till You Hear From Me

The Mute Gods
The Mute Gods – Do Nothing Till You Hear From Me

Den progressiva rockgenren har ett antal multitalanger och arbetsnarkomaner. Vi känner väl till Steven Wilson som medlem i denna klubb. En annan är basisten, sångaren och låtskrivaren Nick Beggs. Märkligt nog står de dessutom ofta på scen tillsammans då Nick har varit en av Stevens kompetenta medmusiker på de senaste turnéerna med spelningar bland annat i Stockholm nyligen. Nick skiljer sig ändå rätt märkbart från Steven i att han verkar arbeta inom ett mycket brett fält av musik, d v s han är inte lika hårt knuten till det som vi brukar kalla Progressive Rock. Precis detta slås man av på den nya plattan som Nick gjort med kollegorna Roger King (keyboards) och trummisen Marco Minneman under bandnamnet The Mute Gods. Den innehåller 11 låtar av mycket skiftande karaktär där den typiska progressiva rocken faktiskt kommer lite på undantag. Snarare dominerar den lite mer allmängiltiga rocken och popen (ja, ett par av låtarna är riktiga poplåtar, faktiskt).

För att börja med det som jag tycker bäst om och som ändå ligger hyfsat nära progressive och experimentell rock vill jag nämna de tre låtarna ”Feed the troll”, ”Your dark ideas” och ”Swimming horses”. Den förstnämnda låten finns släppt som en video där Nick agerar coolt som progrockens Pippi Långstrump (Feed The Troll OFFICIAL VIDEO). Det är en lite skräckblandad låt med ganska läskiga sounds (även videon ger lite kalla kårar). Jag kan dessutom nästan ta gift på att det också är Steve Hackett som i den andra halvan kryddar verket med diverse gitarrsolon. Trots det finns han inte nämnd i förhandsinformationen för albumet. Mycket märkligt. Eller har Nick själv eller någon av gästmusikerna gått på kurs hos Steve för att få till det där typiska soundet? Strunt samma, i vilket fall finns här några läckra Hackettska (!) gitarrsekvenser. Låten ”Your dark ideas” har starka influenser av King Crimson eller möjligen Stick Men vad gäller soundet och arrangemanget. Jag kan inte låta bli att få associationer till King Crimson-låten ”Happy with what you have to be happy with”. Det är samma lite halvgalna stämning igenom låten. I den senare delen får vi höra ett riktig härligt keyboardsolo (dock misstänkt likt gitarr – jag kan ha tagit miste här) som svänger till något alldeles speciellt på slutet. Det är en låt med ett riktigt skönt gung i. Sen på den tredje sistnämnda låten är det Roger King som står för sköna sound med diverse keyboards-, orgel- och pianokomp. Nick själv kryddar med diverse krumsprång på basen.

Jag nämnde att plattan innehåller lite hit- och pop-låtar också. Då tänker jag speciellt på låten ”Night School for Idiots”. Det är faktiskt en riktigt skön låt med en ganska rolig text där Nick på olika sätt talar om vilket jubelidiot han är (!) för att han sumpat en tjej. Nick sjunger riktigt soft och avspänt här. Annars får jag väl säga att allmänt sett är sångrösten helt OK men inte på något sätt unik. En annan låt med hit-karaktär är låten varifrån bandet tagit sitt namn ”Praying to a mute god”. Även på denna gillar jag Nicks sång men kanske framförallt Roger Kings keyboard- och orgelkomp. Låten har tyvärr ett kaotiskt slutparti som nog gör att tankarna på en hit får slås undan. Utan att ha tillgång till hela texten så inbillar jag mig att det finns en hel del funderingar bakom. Det kan vara funderingar kring att vi tillber en gud (eller gudar) som inte riktigt kommer till tals på grund av alltför högljudda mänskliga företrädare som förvanskar det egentliga budskapet.

De flesta övriga låtar lämnar mig tyvärr ganska ointresserad och jag tycker speciellt att det var onödigt att lägga till de två bonuslåtarna ”Last man on Earth” och ”Mavro Capelo”. De tillför ingenting. Man kan dock notera att sista låten på albumet sjunger Nick tillsammans med sin talangfulla dotter Lula Beggs som uppenbarligen är på väg att göra sångkarriär (hon sjunger riktigt bra). Låten handlar om problemet att kombinera musikeryrket med föräldraskapet, något som det förmodligen ligger en hel del personliga erfarenheter bakom. En lite väl sötsliskig låt men förmodligen skriven med ärliga syften.

Det här är en intressant platta med mycket innehåll för den med bred musiksmak. Men här finns också partier där det går lite mer på tomgång utan den där riktiga inspirationen. Men i vilket fall – multitalangen Nick Beggs imponerar tillsammans med sina två kollegor på denna release.

The Mute Gods – Do Nothing Till You Hear From Me
InsideOut Music

 

1. Do nothing till you hear from me 00:07:45
2. Praying to a mute god 00:05:06
3. Nightschool for idiots 00:06:00
4. Feed the troll 00:04:55
5. Your dark ideas 00:04:41
6. Last man on earth (bonus track) 00:05:30
7. In the crosshairs  00:03:18
8. Strange relationship  00:06:10
9. Swimming horses 00:07:05
10. Mavro capelo (bonus track) 00:05:10
11. Father daughter 00:04:09

www.TheMuteGods.com

 

Betyg: 7/10

Karl-Göran Karlsson

 

Kommentera