TNNE – The Clock That Went Backwards

TNNE -The Clock That Went Backwards
TNNE – The Clock That Went Backwards

 

Från Luxemburg kommer neoproggarna No Name, eller som de numera heter TNNE (The No Name Experience) – ett namn de tog efter att de faktiskt lagt ner sitt ursprungliga band 2011. Det är sångaren Patrick Kiefer och keyboardisten Alex Rukavina i No Name som tyckte att det fanns mer att bygga vidare på samtidigt som man tog in ett gäng nya musiker. Kan inte låta bli att associera till plattan ”The RWPL Experience” från tyska RPWL, inte enbart för bandnamnet utan även för en väldig massa likheter i övrigt (mer om detta senare).

Nio spår rymmer plattan och en del av dem påminner inte så lite om andra kända band i neoprog-genren (förutom nyss nämnda RPWL framförallt IQ och Riverside). Låtarna känns väl genomarbetade och det är svårt att hitta något att anmärka på mer än att en del av dem har lite svaga teman som gör att det ibland känns lite tunt. Ibland klickar också sången lite (t ex i  ”About Angels And Devils” och ”Welcome to my New World”).

Jag gillar verkligen titellåten ”The Clock that Went Backwards” som är en verkligt fin instrumental sak. Men det finns en fenomenalt bra låt på plattan som verkligen sticker ut bland mängden och det är ”Circles of Life”, en låt som också återges på slutet i en förmodad radio-anpassad och nedkortad version. Sex minuter toppklass neoprog i en låt som har klara inspirationer från RPWL och Pink Floyd. Det här är riktigt, riktigt bra och det är en låt som förtjänar mer uppmärksamhet än själva plattan. Själva avslutningen (med sångfrasen ”Turn over a new leaf”) är riktigt magiskt med stämningar, främst framkallade av en härlig keyboard-slinga, som åtminstone ger mig ståpäls. Jag kommer på mig själv att tänka på Yogi Lang när jag hör sången vilket ju enbart är positivt.

En bra platta som bör kollas upp av neoprog-fansen.

TNNE – The Clock That Went Backwards
Progressive Promotion Records

1. My inner clock
2. Clairvoyance
3. About Angels and Devils
4. Looking Back and Forward
5. The Clock That Went Backwards
6. Circles of Life
7. Welcome To My New World
8. The Snow
9. Circles of Life (edit)

www.noname.lu

Betyg: 7 av 10

Karl-Göran Karlsson

 

Moon Safari släpper livealbum.

Jonas Reingold (Flower Kings) mixar just nu Moon Safari’s album Live in Mexico som spelades in under festivalen  Baja Prog 2014. Skivsläpp är satt till den 4 november.

moon safari live 2014

CD1:
1.Too Young To Say Goodbye
2.Heartland
3.Barfly
4.Mega Moon
5.A Kid Called Panic

CD2:
1.Crossed the Rubicon
2.Lover’s End Pt.III: Skelleftea Serenade

Major Kong – Doom for the Black Sun

Major Kong - Doom For The Black Sun - 2014
Major Kong – Doom for the Black Sun

Tidigare i år så plockade jag upp Major Kongs andra album Doom Machine på ren vinst eller förlust. Det blev kanske ingen jackpott men väl en liten vinst för min del då jag fick en skiva fylld med tung och skön musik. Så av en händelse släpper nu Transubstans Records bandets debut från 2012 på nytt i vinylformat och jag är inte sen att ta åt mig ännu mer av polackernas riffande. Doom for the Black Sun som skivan heter är ett dryga fyrtio minuter långt doom-tungt stonerrockepos i ett småpsykedeliskt ökenlandskap. Denna trio av musiker levererar långa instrumentala stycken fyllda med blytunga fuzzriff, ylande gitarrsolon och ett drivande svängigt groove. Det är en snygg vibrerande ljudbild som vi bjuds på i ett distat fuzzinferno och uppskattar du tunga malande domedagsriff som lyfts upp av melodier som draperats i ökensand så är Major Kong något att kolla upp. Här finns inga radiohits eller dansanta låtar och för mig som gillar doomtung stonerrock/metal så är detta, kanske ingen fullpoängare, men väl ett stycke välkomponerat ökensväng. Bandet rör sig i gränslandet mellan doom metal och stonerrock och polackerna tar sig fram utan några hinder och tankarna förs till så väl Sleep som Black Sabbath samt Electric Wizard och Bongzilla. Doom for the Black Sun är som sagt kanske inte det vassaste i genren men tillräckligt för att jag skall slanta upp mina surt intjänade pengar och införskaffa mig vinylversionen. Ni andra bör lyssna innan ni spenderar era pengar.

Major Kong – Doom for the Black Sun
Transubstans Records/Record Heaven

1. Witches On My Land
2. The Swamp Altar
3. Acid Transmission
4. IDDQD
5. Primordial Gas Clouds

http://majorkong.bandcamp.com

Betyg: 6/10

Ulf Classon

 

Accept – Blind Rage

accept
Accept – Blind Rage

Accept för mig är framförallt skivan Breaker (1981) som jag som 14-15-åring spelade sönder och samman till min kära mammas förtvivlan. Älskade de gudasända gitarriffen och UDO’s överjordiska stämma och skrik. De var tillsammans med Judas Priest heavy metal personifierade. Men någonstans runt 1986 tog det slut och Accept var inte längre vad de hade varit. De kändes trötta och jag hittade andra favoriter att följa.

Nu hoppar vi raskt till 2010 då Accept i och med nytändningen Blood of the nations hittade tillbaka till sin publik med nye sångaren Mark Tornillo. Hans röst är dock tillräckligt lik UDO’s för att tillfredställa även de mest kritiska fans. En stor del av framgången får även tillskrivas producenten Andy Sneap som även producerat nya alstret Blind rage.

Gitarristen Wolf Hoffman har tydligen spelat alla gitarrer på skiva ända sedan Restless and wild (1982) och gör så även på detta album. Han säger att nya skivan är en blandning av den och Balls to the wall.

Skivan öppnas med hårda Stampede som också är första singeln. Först efter några lyssningar gillar jag den. Ett spår som jag dock omedelbart gillar och som känns som en given låt i live-setet är den tyngre och mer episka Fall of the empire. Den har dramatiken, den har körerna samt den omedelbara melodin. Likaså den liknande From ashes we rise uppskattas ögonblickligen. The curse kändes bra till en början men har en melodi man tröttnar på ganska snabbt.

Sammanfattningsvis ingen ögonbrynshöjare men innehåller den blivande klassikern Fall of the empire. Jag skulle bli mycket förvånad om den låten fick sämre status än så. Eftersom det är Accept vi pratar om så är lägstanivån ändå ganska hög. Därför blir betyget genomgående bra med några toppar.

Accept – Blind Rage
Nuclear Blast

1 Stampede
2 Dying Breed
3 Dark Side Of My Heart
4 Fall Of The Empire
5 Trail Of Tears
6 Wanna Be Free
7 200 Years
8 Bloodbath Mastermind
9 From The Ashes We Rise
10 The Curse
11 Final Journey

www.acceptworldwide.com

Betyg: 7 / 10

Peter Dahlberg

 

 

Unisonic – Light Of Dawn

Unisonic - Light Of Dawn
Unisonic – Light Of Dawn

Jag är nog en av få som tycker att återföreningen av de två forna Helloween-bröderna Kai Hansen (Gamma Ray) och Michael Kiske (Place Vendome) är onödig. Dels har jag inte funnit någon poäng med deras nya gemensamma band Unisonic och dels så tycker jag Kiske klarade sig perfekt med Place Vendome. Anledningen till att jag överhuvudtaget ger mig på att tycka till om Unisonics nya alster Light of Dawn är Kiske. Jag är och har alltid varit oerhört svag för hans sångröst och det var i just Place Vendome som han hittade en bra plattform för sin röst. Den mer melodiska AOR-hårdrocken passade hans sånginsatser ypperligt och äntligen fick han nyttja hela sitt vokala register. Nu med Unisonic så har hårdheten i musiken skruvats upp en aning och Kiske får inte alls samma bredd i sin sång även om han fortfarande sjunger fantastiskt bra. Om jag fattar det rätt så är det låtsnickargeniet Dennis Ward (Pink Cream 69) som har stått för merparten av musiken på nya Light of Dawn vilket inte förvånar mig. För tillsammans med Hansen, Kiske, trummisen Kosta Zafiriou (Pink Cream 69) och gitarristen Mandy Meyer (Gotthard, Krokus, Asia) så suddar de ut gränserna mellan power metal och melodisk hårdrock. Kvalitén på musiken ligger i topp, produktionen är sylvass och musikerna insatser är oklanderliga. Allt är egentligen perfekt. För perfekt. Trots sina episka refränger, storslagna arrangemang och superklistriga melodier så lyfter det aldrig. Inledande Your Time Has Come påminner om klassiska Helloween, Exceptional bjuder på dramatik och Throne of the Dawn är svulstigt episk. Men det är också de enda låtarna som fastnar någorlunda. Precis som den självbetitlade debuten (2012) så försvinner Light of Dawn snabbt in i ingenmansland och det enda som fastnar i minnet är Kiskes sång. Tyvärr kan inte ens hans fantastiska stämma rädda Unisonic från att kantra för de tar inte vara på hans kvalitéer. Han tvingas allt som oftast att sjunga i de högre tonarterna och även om han gör det utan problem så blir det enformigt. Detta borde dock göra att de som drömmer om en återförening av den klassiska Helloween-sättnigen kan uppskatta Light of Dawn även om det inte är übersnabb tysk power metal de spelar. Min summering av Unisonics andra album blir alltså att hög kvalité inte alltid är lika med underhållande, tyvärr.

Unisonic – Light of Dawn

Ear Music/Playground

  1. Venite 2.0
  2. Your Time Has Come
  3. Exceptional
  4. For the Kingdom
  5. Not Gonna Take Anymore
  6. Night of the Long Knives
  7. Find Shelter
  8. Blood
  9. When the Deed is Done
  10. Throne of the Dawn
  11. Manhunter
  12. You and I

unisonic.org

Betyg: 5 / 10

Ulf Classon