Haken – Vector

Två år sedan förra albumet ”Affinity” släpps nu fullängdare nummer 5 från Haken. Jag upplevde föregångaren som ett rejält steg tillbaka efter de tidigare utmärkta albumen ”Aquarius” (2010), ”Visions” (2010) och ”The Mountain” (2013). Förra plattan var en flört med 80-talsmusiken och då jag själv inte är överdrivet förtjust i vad som erbjöds då kändes detta faktiskt tämligen ointressant. Frågan är då ifall kräftgången fortsatt ytterligare med nya plattan? Nej, det kan man nog inte säga. Man hör faktiskt en rejäl återgång till Metal-genren som alltid funnits med på olika sätt i tidigare plattor. Det som dock var så fantastiskt med en platta som ”The Mountain” var de väldigt starka influenserna från den progressiva rocken från 70-talet samt den fantastiska experimentlustan och spelglädjen. Mitt intryck av nya plattan är att man offrat lite av detta (även om det finns kvar till en del) för viljan att gå tillbaka till det rena Metal-soundet. I mina öron blir Metal-dominansen för stor på denna platta och gör att jag tidvis tappar intresset. Visst kan man bli imponerad av hårt- och snabbslående Raymond Hearne bakom trummorna men särskilt mycket finess och dynamik är det faktiskt inte i spelet. Samma gäller de envisa och tidvis alltför monotona riffen från Charlie Griffits gitarr och Conner Greens bas.

Det som ändå räddar plattan är den felfria och tonsäkra sången från Ross Jennings samt den alldeles lysande långa låten ”Puzzle Box”. Här finns allt det jag gillade på ”The Mountain”. Fart och fläkt men även lugna partier och sanslös lek med ljud och takt. Det som verkligen sticker ut är partiet som börjar efter 3:30 där elektroniska (för att inte säga elektriska) ljud improviserar takten för en stund för att så småningom även kompletteras med skön och stämningsfull sång från Ross. Det är märkliga ljud vi får höra i detta parti. Svåra att beskriva. Vågar jag skriva att det är ungefär som om någon släppt lös Hasse Bruniusson inne i en transformatorstation? Ni förstår nog. Fascinerande är det i alla fall. Albumets höjdpunkt, helt klart.

En annan fin låt är den lugna ”Host” som överraskar med trumpetkomp i början och även senare under låten (fast då märkligt modifierat – onödigt klåfingrigt, kan jag tycka). Det är inte utan att man får lite Opeth-känsla här och där på denna låt i partierna med akustisk gitarr och skönsång.

Som avslutningslåt kommer sen ”A Cell Divides” som återigen dånar på med metalgenren men som räddas av den fina sången av Ross Jennings.

Som sagt, ett steg framåt igen för Haken men även ett steg åt sidan mot ren Metal som inte riktigt är min grej. Därför har jag lite blandade känslor över detta skivsläpp. Men ProgMetal-fansen lär förstås jubla.

Haken – Vector
InsideOut Music

1.Clear (01:57)
2.The Good Doctor (03:58)
3.Puzzle Box (07:45)
4.Veil (12:41)
5.Nil By Mouth (07:11)
6.Host (06:47)
7.A Cell Divides (05:00)

www.hakenmusic.com
www.twitter.com/Haken_Official 
http://www.facebook.com/HakenOfficial 

Betyg: 7/10 

Karl-Göran Karlsson

Kommentera