*** ENGLISH VERSION BELOW ***
Roine Stolt, vad pysslar du med denna fredagkväll?
– Just för tillfället håller jag på med skiva nummer två av Anderson/Stolt. Den har ju varit på gång i flera år, men det kommer ständigt saker emellan.
Du har ägnat de senaste åren åt att remastra och i viss utsträckning mixa om hela Flower Kings-katalogen. Hur har det varit?
– Det har varit roligt, arbetsamt och intressant. Skivorna är gjorda under en väldigt lång tidsrymd (1996-2013), vilket innebär en enorm utveckling av tekniken. När vi spelade in första albumet ”Back in the world of adventures” hade vi tillgång till 16 kanaler och rullbandspelare. Till ”Retropolis” hade jag skaffat en åttakanalers digital ADAT-bandspelare som jag synkade med rullbandaren så det blev 24 kanaler. Sedan blev det en separat hårddisk och datorbaserat, så det är radikalt olika. Det har varit arbetsamt att hitta alla originalfiler, och en del av rullbanden var jag tvungen att baka i ugnen i tjugo timmar. Men jag har haft mycket roligt också.
Har många minnen dykt upp?
– Ja, massor. Jag minns alla de gånger då Tomas Bodin kom till Vimus med nya roliga synthar. Eller den första gången jag spelade med trummisen Jaime Salazar och han var så jäkla bra! Framför allt är jag imponerad av hur bra det blivit, trots våra ofta knappa resurser. De första två skivorna spelade vi in i Studio 55 i Uppsala, som hade ett väldigt fint mixerbord, men sedan hade vi inte råd med det längre, så ”Stardust We Are” och ”Flower Power” trackades med någon sorts konstig PA-mixer.
Fick du inte kompispris av Kaipa-basisten Tomas Eriksson, som drev Studio 55?
– Jovisst fick jag det, men det var under en tid då det gick åt mycket pengar på galonbyxor och hockeyutrustningar åt barnen.
Återutgåvorna befinner sig just nu mittemellan ”The sum of no evil” 2007 och ”Banks of Eden” 2012. Hur skulle du beskriva den tiden?
– Vi hade hållit på länge i cykeln skiva/turné och vissa medlemmar tycktes mer intresserade av sina soloprojekt. Flower Kings var inte längre allas prio, så jag tappade sugen om jag ska vara ärlig. När vi sedan började jobba med ”Banks of Eden” var allt bra igen, till en början, skivan är jättebra, men vid ”Desolation Rose” året därpå spred sig en märklig vibb. Jag väntade på att folk skulle skicka filer, men somliga levererade inte. Ett band får aldrig bli något man gör för att få lön. Man måste ha en vilja, en vision.
Just ”Desolation Rose” hör till mina favoritalbum.
– Jovisst finns det många bra låtar där. Något som har slagit mig när jag jobbat med katalogen är att det finns inte ett enda dåligt Flower Kings-album! Skivor som ”The Rainmaker” och ”Adam and Eve” brukar ofta räknas som sämre, men de är ju också bra. Jonas Reingold spelar skitbra bas på dem. Jaime spelar skitbra och Hasse Fröberg sjunger suveränt.
”The Rainmaker” och ”Adam and Eve” har väl hamnat i skuggan av sina mäktiga föregångare ”Space Revolver” och ”Unfold the Future”…
– ”Unfold the Future” innehåller många bra låtar, men den är för spretig och för lång. En dubbel-lp är en sak, men en dubbel-cd med 2 x 65 minuters speltid är för mycket. Men det finns fans som älskar ”The Rainmaker” och ”Adam and Eve” också. Det beror kanske på när man hittade bandet. Så var det för mig och U2. Jag upptäckte dem sent, och tycker att ”How to dismantle an atomic bomb” är en otroligt bra platta.
På ”The sum of no evil”-turnén spelade Pat Mastelotto (King Crimson, Mr Mister) trummor. Var det på tal att göra ett studioalbum med Pat?
– Pat åkte hem till USA. Vad hände sedan? Jag måste tänka efter… Vi tog ett break och åkte sedan på turné med Erik Hammarström (Änglagård, Brighteye Brison) på trummor. Vi tog även in extrakeyboardisten Ola Hedén och åkte runt i USA. Men som svar på din fråga hade vi inga planer på att skaffa en permanent trummis från USA. Fast Pat spelade ju på min första Agents of Mercy-platta (”The fading ghosts of twilight” 2009).
En del menar att skivan ”The Flower King” (1994) borde ingått i återutgivningsplanerna. Varför gör den inte det?
– Det undrade jag också, men jag fick faktiskt ett kryptiskt mail från Thomas Waber på skivbolaget Inside Out, som frågade om jag hade kvar originaltejperna. Så jag fixade till dem och nu ska den väl också ges ut, antar jag. Jo, det måste vara så.
Kommer även sidoalbum som ”Circus Brimstone” och ”Alive on Planet Earth” att återutges?
– ”Circus Brimstone” har jag rättigheterna till, så den kanske kommer. Inte heller ”Alive on Planet Earth” ingår i Inside Out-kontraktet, så dem skulle jag kunna ge ut. En tysk label har visat intresse för Flower Kings livealbum.
Ifall jag säger att nya Flower Kings-skivan ”Look at you now” är det bästa sedan ”Desolation Rose”, vad säger du då?
– Mja, det håller jag nog med om. Det är ju alltid svårt att bedöma något som ligger så nära inpå, men jag gillar låtarna, soundet och produktionen. Vi flirtar inte med hårdrock och det är inte överlastat. Mycket progrock påminner om målningar med miljoner detaljer, men det här albumet är mycket tydligare. Mer organiskt. .
Har du skrivit alla låtar?
– Jag har skrivit allt utom ”Dr. Ribedeaux” som är skriven av mig och trummisen Mirko DeMaio och ”Mother Earth” och ”Father Sky” som basisten Michael Stolt har skrivit.
Det förklarar varför Michael sjunger de två sistnämnda.
– Jag hade nog bett honom sjunga någon av låtarna även om han inte hade skrivit något.
Vad handlar texterna om?
– De är väl betraktelser av världen, som den ser ut. Jag är inte så bra på att beskriva mina texter; andra gör det nog bättre. Och det är inte så att jag sätter på mig tänkarmössan när jag ska skriva en text, utan jag jobbar mer på intuition. Det kan vara något som jag hört på morgonnyheterna. Kanske kriget i Ukraina eller politisk oro i Sydamerika…
Två låtar har släppts i förväg. ”Beginner’s Eyes” och ”The dream”. Varför just dessa?
– I fallet ”The dream” ligger Michael och Hasse bakom. Jag skulle ha valt ”Day for peace” som förstasingel, men så fort Hasse hörde ”The dream” utropade han att där har vi singeln!
Flower Kings har haft massvis med olika medlemmar, men du och Hasse Fröberg har hållit ihop i vått och torrt. Hur kommer det sig?
– Det är en fråga om ömsesidig respekt. Jag tycker mycket om Hasse som person. Han är pålitlig, solidarisk och alltid korrekt och modest. Sedan är han ju en stor estradör. Jag behöver väl knappast berätta för dig om poserna han gör på scen! Han tillför massor med energi och jag tror inte alla riktigt har förstås Hasses kvaliteter som musiker.
Kan du sakna vissa ex-medlemmar?
– Många har tillfört saker till Flower Kings. Tomas Bodin tillförde exempelvis massor till de skivor han var med på.
I september spelar ni två kvällar på Reginateatern i Uppsala. Vad kan publiken förvänta sig?
– Det blir två heldagar, då det kommer att spelas på teaterns båda våningar. Dragspelaren Aliaksander Yasinski kommer att vara med, slagverkaren Hasse Bruniusson likaså. Det blir fan-träff med frågepanel, och på kvällarna spelningar med olika setlistor.
Är supergruppen Transatlantic finito?
– Jag aviserade redan under sista turnén att jag kände mig färdig med bandet. Det blev fem skivor med mycket bök och stora egon. Sista skivan (”The Absolute Universe” 2021) tog himla lång tid att spela in. Vi hade gjort klart grunderna och jag höll precis på med gitarrpålägg, när det höjdes röster om att göra om låtarna. Då kom trummisen Mike Portnoy på idén med att ge ut två versioner av plattan, så det blev ”The Breath of Life” och ”Forevermore” där den ena var Neal Morse version och den andra har kallats Roine Stolts version, men i praktiken var albumet i dess ursprungliga skick. Skivbolaget tyckte väl det var en bra idé, så de kunde sälja fler skivor… Men nog kan jag tänka mig att jobba ihop med dem i framtiden. Jag och Neal har ju spelat på varandras skivor, och jag och basisten Pete Trewavas (Marillion) står på god fot med varandra.
”The invention of Knowledge”, albumet som du gav ut ihop med Jon Anderson 2016, släpps i dagarna på nytt. Vad skiljer den nya versionen från den gamla?
– Bland annat har jag lagt till ett keyboardsolo av Tom Brislin, som av någon anledning togs bort på originalskivan. Jag tror Jon tyckte det blev ett sämre flow med solot där. Sedan har jag rensat bort en massa percussion och körer och annat.
Slutligen, vilka är de bästa Flower Kings-låtarna?
– Det går inte att svara på! Bland annat finns det låtar som man spelat så mycket att finishen mattats av. Ta en sådan låt som ”Stardust We Are”, som jag väl inte direkt har ledsnat på, men den känns inte längre lika speciell. Man kan lyssna sönder sig på vad som helst, till och med Beatles! Vad tycker du själv?
Ja, det går ju att räkna upp många. Spontant kommer jag att tänka på ”Silent Inferno” med sitt spökdisco…
– Bra låt!
Sedan har vi ”What if God is alone”, ”End on a high note”, ”In the eyes of the world”, Tomas Bodin-låtar som ”Rollin’ the dice” eller magiska ”Fast Lane”…
– Fina låtar, allihop. Jag har märkt på mig själv att jag blir alltmer förtjust i de låtar där det räcker att sätta sig vid pianot och sjunga. Det är kanske en åldersgrej. Låtar som ”Day for Peace” på nya albumet. Okonstlade låtar med ärligt uppsåt. Men talar vi om progressiv rock är onekligen en låt som ”In the Eyes of the World” en käftsmäll i alla dess olika delar! Och ”What if God is Alone” är lysande. Särskilt Hasse Fröberg skiner i den.
Jag minns när jag såg er i Nitra, Slovakien och ni spelade ”Silent Inferno”. Hasse Fröberg och Daniel Gildenlöw möttes i värsta hårdrockriffandet med sceniskt utspel och allt….
– Ja, då var ju Daniel med! Det var en kul sättning, om än kaotisk. Daniel spelade ju slagverk, och plötsligt var vi tre gitarrister. Daniel Gildenlöw är en urkraft som inte går att tämja. Får han fria händer är han som bäst. Som extramusiker i Transatlantic var han oslagbar. Men somliga andra tyckte att vi skulle ha med Ted Leonard istället. Ted Leonard är Ted Leonard och allt är väl, men Daniel Gildenlöw är ett fenomen.
Daniel Reichberg
Biljetter till Uppsala-eventen finns här:
Roine Stolt, what are you up to this Friday evening?
– Right now I’m working on album number two by Anderson/Stolt. It has been going on for several years, but new things always come up.
You’ve spent the last few years remastering and to some extent remixing the entire Flower Kings catalog. What has it been like?
– It has been fun, hard work and interesting. The discs were made over a very long period of time (1996-2013), which means a huge development of technology. When we recorded the first album ”Back in the world of adventures” we had access to 16 channels and a tape recorder. For ”Retropolis” I had acquired an eight-channel digital ADAT tape recorder which I synched with the reel-to-reel so there were 24 channels. Latwr we had a separate hard drive and computer, so it’s bern radically different. It has been laborious to find all the original files, and some of the tapes I had to bake in the oven for twenty hours. But I’ve had a lot of fun too.
Have many memories resurfaced?
– Yes, lots. I remember all the times when Tomas Bodin came to Vimus with new fun synths. Or the first time I played with drummer Jaime Salazar and he was so damn good! Above all, I am impressed by how well it has turned out, despite our often limited resources. The first two records were recorded in Studio 55 in Uppsala, which had a very fine console, but then we couldn’t afford it anymore, so ”Stardust We Are” and ”Flower Power” were tracked with some kind of weird PA mixer.
Didn’t you get a friends’ discount from Kaipa bassist Tomas Eriksson, who ran Studio 55?
– Yes, but it was during a time when a lot of money was spent on trousers and hockey equipment for the children.
The reissues campaign is currently in between ”The sum of no evil” 2007 and ”Banks of Eden” 2012. How would you describe that time?
– We had been in the album/tour cycle for a long time and some members seemed more interested in their solo projects. The Flower Kings was no longer everyone’s prio, so I lost interest to be honest. Then when we started working on ”Banks of Eden” everything was fine again at first, the record is great, but on ”Desolation Rose” the following year, a strange vibe was spread. I waited for people to send files, but some did not deliver. A band must never become+ something you do to get paid. You have to have a will, a vision.
”Desolation Rose” is one of my favourite albums.
– Yes, there are many good songs there. Something that has struck me while working through the catalog is that there isn’t a single bad Flower Kings album! Records like ”The Rainmaker” and ”Adam and Eve” are often considered inferior, but they are good too. Jonas Reingold plays super bass, Jaime plays really well and Hasse Fröberg sings superbly.
I guess ”The Rainmaker” and ”Adam and Eve” have been overshadowed by their mighty predecessors ”Space Revolver” and ”Unfold the Future”…
– ”Unfold the Future” contains many good songs, but it is too spread out and too long. A double LP is one thing, but a double CD with 2 x 65 minutes of playing time is too much. But there are fans who love ”The Rainmaker” and ”Adam and Eve” too. Maybe it depends on when you discovered the band. That’s how it was for me and U2. I discovered them late, and think ”How to dismantle an atomic bomb” is an incredibly good record.
On ”The sum of no evil” tour, Pat Mastelotto (King Crimson, Mr Mister) played drums. Was there talk of making a studio album with Pat?
– Pat went back home to the USA. What happened then? I have to think… We took a break and then went on tour with Erik Hammarström (Änglagård, Brighteye Brison) on drums. We also brought in extra keyboardist Ola Hedén and toured the US. But in answer to your question, we had no plans to get a permanent drummer from the US. However, Pat played on my first Agents of Mercy record (”The fading ghosts of twilight” 2009)
Some believe that the album ”The Flower King” (1994) should have been included in the reissue plans. Why doesn’t it?
– I wondered that too, but I actually received a cryptic e-mail from Thomas Waber at the record label Inside Out, who asked if I still had the original tapes. So I fixed them and now it will also be released, I guess. Well, it must be so.
Will side albums like ”Circus Brimstone” and ”Alive on Planet Earth” also be reissued?
– ”Circus Brimstone” I have the rights to, so it might come. Also, ”Alive on Planet Earth” is not part of the Inside Out contract, so I could release those. A German label has shown interest in Flower King’s live albums.
If I say that the new Flower Kings record ”Look at you now” is the best thing since ”Desolation Rose”, what do you say?
– Well, I probably agree with that. It’s always hard to judge something so close, but I like the songs, the sound and the production. We don’t flirt with hard rock and it’s not overloaded. A lot of prog rock is reminiscent of paintings with a million details, but this album is much clearer. More organic.
Have you written all the songs?
– I wrote everything except ”Dr. Ribedeaux” which was written by me and drummer Mirko DeMaio and ”Mother Earth” and ”Father Sky” which bassist Michael Stolt wrote.
That explains why Michael sings the latter two.
– I would probably have asked him to sing one of the songs even if he hadn’t written anything.
What are the lyrics about?
– They are views of the world, as it looks. I’m not very good at describing my lyrics; others probably do it better. And it’s not that I put on my ”thinking cap” when I write a lyric, but I work on intuition. It could be something I heard on the morning news. Maybe the war in Ukraine or political unrest in South America…
Two songs have been pre-released. ”Beginner’s Eyes” and ”The dream”. Why these?
– In the case of ”The dream”, Michael and Hasse are behind. I would have chosen ”Day for peace” as the first single, but as soon as Hasse heard ”The dream” he exclaimed that there we have the single!
The Flower Kings has had a lot of different members, but you and Hasse Fröberg have stuck together through thick and thin. How is it that?
– It is a matter of mutual respect. I really like Hasse as a person. He is reliable, supportive and always correct and modest. Also, he’s a great entertainer. I hardly need to tell you about the poses he does on stage! He adds a lot of energy and I don’t think everyone really has Hasse’s qualities as a musician
Can you miss some ex-members?
– Many have added things to Flower Kings. For example, Tomas Bodin added a lot to the records he was on.
In September you play two nights at the Regina Theater in Uppsala. What can the audience expect?
– It will be two full days, when music will be played on both floors of the theatre. Accordionist Aliaksander Yasinski will be there, as will percussionist Hasse Bruniusson. There will be a fan meeting with q & a panel, and in the evenings gigs with different setlists.
Is the supergroup Transatlantic finished?
– I already announced during the last tour that I felt done with the band. There were five discs with a lot of fuss and big egos. The last record (”The Absolute Universe” 2021) took a very long time to record. We had completed the basics and I was just doing guitar overlays, when voices were raised about redoing the songs. Then drummer Mike Portnoy came up with the idea of releasing two versions of the record, so it became ”The Breath of Life” and ”Forevermore” where one was Neal Morse’s version and the other has been called Roine Stolt’s version, but in practice the album in its original condition. The record company thought it was a good idea, so they could sell more records… But I can imagine working with the members in the future. Me and Neal have played on each other’s records, and me and bassist Pete Trewavas (Marillion) are on good terms.
”The invention of Knowledge”, the album you released together with Jon Anderson in 2016, is being re-released in the next few days. What makes the new version different from the old one?
– Among other things, I have added a keyboard solo by Tom Brislin, which for some reason was removed on the original disc. I think Jon thought there was a worse flow with the solo there. Then I cleaned out a lot of percussion and choirs and other things.
Finally, what are the best Flower Kings songs?
– That cannot be answered! Among other things, there are songs that have been played so much that the finish has dulled. Take a song like ”Stardust We Are”, which I’m not exactly sad about, but it doesn’t feel as special anymore. You can listen to anything, even the Beatles! What do you think?
Well, you can mention many. Spontaneously I think of ”Silent Inferno” with its ghost disco..
– Great song!
Then we have ”What if God is alone”, ”End on a high note”, ”In the eyes of the world”, Tomas Bodin songs like ”Rollin’ the dice” or the magical ”Fast Lane”…
– Nice songs, all of them. I have noticed that I am increasingly fond of the songs where it is enough to sit down at the piano and sing. Maybe it’s an age thing. Songs like ”Day for Peace” on the new album. Unadorned songs with honest intent. But if we talk about progressive rock, a song like ”In the Eyes of the World” is undeniably a kick-ass in all its different parts! And ”What if God is Alone” is brilliant. Hasse Fröberg in particular shines on it.
I remember when I saw you in Nitra, Slovakia and you played ”Silent Inferno”. Hasse Fröberg and Daniel Gildenlöw met in the hard rock riffing with scenic display and everything….
– Yes, Daniel was there! It was a fun lineup, albeit chaotic. Daniel played percussion too, and suddenly we were three guitarists. Daniel Gildenlöw is a primal force that cannot be tamed. If he is given free rein, he is at his best. As an extra musician in Transatlantic, he was unbeatable. But some others thought we should have Ted Leonard instead. Ted Leonard is Ted Leonard and all is well, but Daniel Gildenlöw is a phenomenon.
Daniel Reichberg