220 Volt – Walking In Starlight Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om denna skiva. Otaliga gånger har jag lyssnat på den och tyckt att det jag hör låter ganska okej. Sångaren är okej, musiken (hårdrock inte…
Kategori: Recensioner
Houston – Relaunch II
Houston – Relaunch II En ny platta av det softa AOR-bandet Houston är i faggorna. Denna gång släpper de ett gäng covers och några nya spår. Bäst lyckas de i de två första låtarna som passar dem som handen i…
Grand Design – Thrill of the night
Grand Design – Thrill of the night Det är sleazigt och det är feta körer och grandiosa refränger. Mixa Mötley Crue med Kix och Def Leppard så hamnar ni ganska nära hur svenska Grand Design låter idag. Tidigare har soundet…
John Garcia – John Garcia
John Garcia – John Garcia Så har då äntligen John Garcias efterlängtade solodebut anlänt och väntan var väl värd. Han är sällan ledig från musiken den gode Garcia. Genom åren har han inte bara varit med och lagt grunden till…
Neal Morse – Songs from November
Neal Morse – Songs from November Neal Morse är supertalangen eller superproffset (om man så vill) som man egentligen aldrig vet vad han går för. Under tiden med Spock’s Beard blev han efterhand en riktig superstar i Prog-världen och chocken…
Alestorm – Sunset On The Golden Age
Arrr! Göm romen, lås in kvinnorna och gräv ner skattkistan för de skotska piraterna i Alestorm är tillbaka med en ny attack! De kommer i ett piratskepp fyllt till relingen med skäggiga pirater som skrålar med i låtar om dryckesjom,…
TNNE – The Clock That Went Backwards
TNNE – The Clock That Went Backwards Från Luxemburg kommer neoproggarna No Name, eller som de numera heter TNNE (The No Name Experience) – ett namn de tog efter att de faktiskt lagt ner sitt ursprungliga band 2011. Det…
Major Kong – Doom for the Black Sun
Major Kong – Doom for the Black Sun Tidigare i år så plockade jag upp Major Kongs andra album Doom Machine på ren vinst eller förlust. Det blev kanske ingen jackpott men väl en liten vinst för min del då…
Accept – Blind Rage
Accept – Blind Rage Accept för mig är framförallt skivan Breaker (1981) som jag som 14-15-åring spelade sönder och samman till min kära mammas förtvivlan. Älskade de gudasända gitarriffen och UDO’s överjordiska stämma och skrik. De var tillsammans med Judas…
Unisonic – Light Of Dawn
Jag är nog en av få som tycker att återföreningen av de två forna Helloween-bröderna Kai Hansen (Gamma Ray) och Michael Kiske (Place Vendome) är onödig. Dels har jag inte funnit någon poäng med deras nya gemensamma band Unisonic och…