Tagg: transubstans records

Burning Saviours – Death

Femton år in i karriären så verkar det som att Burning Saviours har hittat sin musikaliska kostym med nya albumet Death. Det betyder att de nu löper linan ut med sin traditionella doom där Pentagram och Cathedral är de tydligaste influenserna medan Black Sabbath och Candlemass står för den extra kryddan. De tunga riffen växlar mellan släpande och aningen upptempo och ljudbilden är både mörk och melankolisk. De lyckas få det att gunga bra och såväl småproggiga och halvt galopperande som snyggt atmosfäriska partier går att hitta. Jag tror att ljudbilden är rätt inrattad för att ge musiken ett episkt omfång men vet inte då jag misstänker att ljudfilerna jag har fått ta del av inte låter musiken komma till sin fulla rätt. Något som jag hoppas åtgärdas när jag väl får ta del av vinylutgåvan för bandets femte giv är en riktig godbit för oss som uppskattar klassisk doom. De bryter knappast ny mark men de har skapat ett tillräckligt starkt material för att stå väldigt stadigt på egna ben. Burning Saviours är redo att utmana de största i genren!

Burning Saviours – Death
Transubstans Records/Record Heaven

  1. Draug
  2. Crusade of Evil
  3. Nothing After
  4. Lamentations
  5. Death
  6. Häxnatten
  7. Silence
  8. Finally Free

https://www.facebook.com/burningsaviours/

Betyg: 8/10

Ulf Classon

Three Seasons – Things Change

Med sitt tredje album Grow (2014) så slog svenska Three Seasons till med en riktig smällkaramell till musikalisk gottepåse. Deras psykedeliska bluesrock som de spände ut i lite längre spår och som de kryddade med både folkmusikmelodier och en rullande hammondorgel var som gjord för fredagsmys hemma hos mig. När de nu kommer med uppföljaren så är det ett ombyggt band vi möts av vilket bitvis också har gett bandet ett nytt musikaliskt uttryck. Sångaren och gitarristen Sartez Faraj (ex-Siena Root) och basisten Olle Risberg har fått sällskap av rutinerade Thomas Broman (ex-Glenn Hughes, Michael Schenker) på trummorna och en tajtare laguppställning har gett ett tajtare sound. De progressiva elementen finns så klart kvar men powertrio-formatet gör att det nu är hårdare, rakare och mer fart än tidigare. Jag kan ibland sakna orgeln som ackompanjerar de rullande riffen och de lite utsvävande jampartierna är inte alls lika sinnesöppnande som förut. Men det är å andra sidan medryckande och ett högre tempo vilket bjuder in till fredagsfest istället för fredagsmys. De påminner mer om Graveyard nu än tidigare men speciellt gillar jag när de vågar vara lite funkiga eller släpper loss i lite utsvävande The Allman Brothers-partier. Dock får de ändå en viss särprägel på grund av Sartez Faraj sång vilket är ett stort plus. Det varma jordnära soundet har de redan och förhoppningsvis har den ”nya” inriktningen på musiken samma lysande formkurva som mynnade ut i Grow. Things Change är alltså en passande albumtitel och början på något nytt och spännande.

Three Seasons – Things Change
Transubstans Records/Record Heaven

1. Been Gone
2. Something You Can’t Have
3. Things Change
4. Trust Me
5. Set Me Free Again
6. Break Down, Start Over
7. I Don’t Need Nothing More
8. Are You Surprised
9. So Far Away

http://www.threeseasonsmusic.com/
https://www.facebook.com/threeseasonsmusic/

Betyg: 7/10

Ulf Classon

Ironbird – Ironbird

Att Black Sabbath och Led Zeppelin har jammat ihop i en eller flera konstellationer vet vi då de inblandade har berättat om det. Legenden (eller skrönan kanske är ett bättre ord) säger att det dessutom finns inspelat! Det där sista tror jag föga på men om det skulle finnas så skulle jag inte bli förvånad om det låter lite som svenska Ironbird. Speciellt när de ger sig i kast med akustiska gitarrer eller de längre jamliknande partier. Men allra mest låter det Black Sabbath om Ironbirds andra album och jag kommer mer än en gång att tänka på just Black Sabbaths album Sabotage. Mycket tack vare sångarens Ozzy-lika stämma och de tungt rullande riffen. Men det är inte hela sanningen. Grabbarna har tillräckligt med ökensand i ådrorna för att inte fastna i ett coverbandsfack. De blir istället ett lysande bevis på att släktskapet mellan Black Sabbath och stonerrocken är lika klar som en stjärnfylld natthimmel över öknen i södra Kalifornien. I jämförelse med debuten Black Mountain (2014) så känns Ironbird som en naturlig fortsättning i ett ljudlandskap som både värmer och får mig att stampa takten. Jag har lite svårt att få grepp om helheten av någon anledning men det löser sig säker när jag väl får njuta av skivan uppspelad från varm vinyl. Då kan kanske slutbetyget till och med klättra upp en pinne?

Ironbird – Ironbird
Transubstans Records/Record Heaven

1. River
2. Friends
3. Mist
4. Equation
5. Lady
6. Chains
7. Avia
8. Sleep

https://www.facebook.com/ironbirdsweden/www.transubstans.com

 

 

Betyg: 7/10

Ulf Classon

Gudars Skymning – V

På fjolårsalbumet Till Detta Var Jag Nödd Och Tvungen lade grabbarna i Gudars Skymning sig till med lite mer tyngd i gitarriffen. Detta uppmärksammade jag i min recension och uppmanade dem att utforska detta mer till nästa album. Nu är uppföljaren här och min önskan har till min glädje slagit in. Inte för att deras tunga bluesbaserade och jordnära sjuttiotalshårdrock var/är speciellt dålig. Nej utan för att de Iommi-osande riffen som kryddades med en smula svenska folkmusikmelodier visade sig passa bandet väldigt bra och ge dem en någorlunda särprägel i en annars välbefolkad genre. Mina tankar förs fortfarande osökt mot Abramis Brama och mest kommer jag att tänka på Karlshamnstrion Faith men Gudars Skymning låter trots allt som sig själva. På nya albumet V så bjuder de på långa böljande låtar där just tyngden tar dem mot ett mer doomorienterat sound medan deras progressiva sida gör att låtarna inte går i stå. Dessutom bjuder de på lite enklare svängigare stunder vilket också förhöjer underhållningen. Jag trivs som fisken i vattnet med Gudars Skymning nya inriktning och fortsätter utvecklingen som åt detta håll så har vi inte hört det bästa från bandet ännu.

Gudars Skymning – V
Transubstans Records/Record Heaven

  1. Orloks Boning
  2. Mars Makalös
  3. Rakt Ut I Mörkret (Olycksfågel Del II)
  4. Egyptologens Gåta
  5. Allman
  6. Hjärtats Ödemark
  7. Vid Vansinnets Berg
  8. Soppan
  9. Angbands Hålor

http://www.gudarsskymning.se/
https://www.facebook.com/gudarsskymning/
https://soundcloud.com/transubstans-records/gudars-skymning-mars-makalos

Betyg: 7/10

Ulf Classon

Nekromant – Snakes & Liars

För två år sedan släppte Värnersborgstrion Serpent sin debut Nekromant och imponerade rejält. När uppföljaren Snakes & Liars nu är här så heter bandet istället just Nekromant och de fortsätter att imponera. Namnbytet har som tur var alltså ingen större inverkan på musiken även om det hörs att grabbarna har utvecklas både som låtskrivare och musiker. Debuten vävde samman klassisk brittisk heavy metal med amerikanska fuzziga stonertoner och bildade ett svängigt och yvigt album i doomgenren. Uppföljaren tar några rejäla kliv i rikting mot de brittiska öarna och resultatet blir i stället ett doominfluerat och lite fuzzigt heavy metal-album av klassiskt brittiskt snitt. Black Sabbath-riffen ackompanjeras av tidiga Iron Maiden-melodier men jag hör också fortfarande influenser från såväl Skraeckoedlan som Asteroid om än i mindre doser denna gång. Framförallt har de spetsat till låtskrivandet. Istället för att ta de tunga riffen ett varv extra så letar sig istället musiken iväg i en snygg vändning och allt material känns helt klart mer levande. Sedan har de hittat en bra balans mellan tempostarka spår som Stoned to Death, Doomed to Die samt Snakes & Liars och de lite långsammare och mer psykedeliska låtarna som till exempel Never Saved och Funeral Worship. Extra glad blir jag av deras tolkning av Dan Anderssons Spelmannen som avslutar albumet. Det svenska språket passar finfint in i bandets varma ljudbild och mina tankar förs en aning till de svenska folkdoomveteranerna i Faith. Så namnbytet till trots så känner vi igen dessa grabbar och deras kärlek till gammal hederlig heavy metal samt viljan att sträva efter ett eget uttryck. Fortsätter deras utvecklingen på detta sätt så får de gärna byta namn inför varje nytt album i framtiden!

Nekromant – Snakes & Liars
Transubstans Records/Record Heaven

1. Stoned to Death, Doomed to Die
2. Funeral Worship
3. Black Velvet
4. Ashes & Rain
5. Inside Yourself
6. Mardröm
7. Never Saved
8. Snakes & Liars
9. Spelmannen

 

https://sv-se.facebook.com/Nekromantband/

 

Betyg: 8/10

Ulf Classon

 

Magnolia – På Djupt Vatten

Magnolia - På Djupt Vatten - 2016
Magnolia – På Djupt Vatten

 

Den kraftfulla powertrion Magnolia rullar vidare på redan utstakad väg och vässar till låtskrivandet på nya given På Djupt Vatten ytterligare ett snäpp. Sedan starten har de gungat, krängt och rullat fram med svängig organisk sjuttiotalsrock ibland inlindat i ett psykedeliskt skimmer. För var giv har de blivit rakare, starkare och mer genomarbetade. Med andra ord bättre. På denna den sjätte given så är både riff och refränger mer minnesvärda än tidigare och tankarna förs som vanligt till band som November, Abramis Brama och Cream. Magnolia har dock mejslat fram en egen identitet och står stabilt på egna ben vilket hörs i musiken som framförs med pondus och självsäkerhet. Energiknippet Astronaut inleder på ett väldigt bra sätt, den ibland smått intrikata Lev Varje Stund gör mig fokuserad och Ensamvarg får en att tänka till. I Kan Du Förlåta Mig bjuder de både på muller och psykedeliska tongångar som snyggt bryggar samman med varandra. Den efterföljande akustiska snutten Brev Till Horisonten är ett perfekt intro till rockiga Jag Ska Dra Iväg som i sin tur är en snygg kontrast till det efterföljande tunggunget i De Stora Leker Krig. Hela kalaset avslutas med de fartfyllda Molnen Skingras och Lilla Vännen innan instrumentala Lugnet Efter Stormen får agera outro. I det stora hela är Magnolia mindre flummiga och progressiva än tidigare. De rullande riffen, framåtandan och en mer träffsäker attityd har istället tagit mer plats vilket jag tackar för. Detta ger oss bandets starkaste album i karriären och förhoppningsvis får nu fler upp ögon och öron för detta härliga band.

Magnolia – På Djupt Vatten
Transubstans Records/Record Heaven

1. Astronaut
2. Lev Varje Stund
3. Ensamvarg
4. Kan Du Förlåta Mig
5. Brev Till Horisonten
6. Jag Ska Dra Iväg
7. De Stora Leker Krig
8. Molnen Skingras
9. Lilla Vännen
10. Lugnet Efter Stormen

http://magnoliarock.se/

https://www.facebook.com/Magnolia

 

Betyg: 8/10

Ulf Classon

Mangrove – Days of the Wicked

Mangrove - Days Of The Wicked
Mangrove – Days of the Wicked

 

Det har tagit svenska Mangrove nästan sex år att följa upp den utmärkta A Distant Dream of Tomorrow (2010) men väntan var väl värd att uthärda. Tiden har gjort att deras jordiga och tunga sjuttiotalsrock har mognat och utvecklats till något personligt. Återigen är det Black Sabbaths fyra första album som utgör grundbultarna i bandets musikaliska plattform men ett tränat öra kan finna både det ena och det andra från det gyllene sjuttiotalet. Det jag uppskattar mest förutom de fuzziga och feta riffen är det smålätta progressiva anslaget de lagt sig till med. Detta gör att låtarna får lite längre speltid men de lyckas samtidigt fylla ut med intressanta passager och snygga melodier. Musiken är snyggt upplagd på hela skivan och variationen skapar en fin dynamik men jag skulle uppskattat en eller två lite starkare refränger till. Med det sagt så är jag mycket glad över att denna tunga powertrio är tillbaka och det med besked. Skivan växer för var lyssning så bli inte förvånade om betyget har stigit någon poäng i slutet på året.

Mangrove – Days of the Wicked
Transubstans Records/Record Heaven

1. Gambler
2. Different Pages (Of Life)
3. Into the Light
4. Days of the Wicked
5. Mangronaut
6. Demonspirit
7. Drift Away
8. In the Shade

https://www.facebook.com/Mangrove

https://soundcloud.com/mangrove_swe

 

Betyg: 7/10

Ulf Classon

Gudars Skymning – Till Detta Var Jag Nödd Och Tvungen

Gudars Skymning - Till Detta Var Jag Nödd Och Tvungen
Gudars Skymning – Till Detta Var Jag Nödd Och Tvungen

Norrländska Gudars Skymning fortsätter sin vandring längs med den jordiga sjuttiotalsstig som de redan stakat ut riktningen för på sina tre föregående album. Tungt rullande sjuttiotalsrock göds med bluesgung, progressiva partier och svenska folkmusikmelodier. Tack vare de svenska texterna så kommer man osökt att tänka på band som Abramis Brama och Magnolia men Gudars Skymning står stabilt på egna ben. Att de har spelat in hela skivan live i studion under fem dagar gör också sitt till att få till den där goa känslan av att befinna sig mitt i musiken när man lyssnar. Detta är ett mastigare stycke musik att ta in än den närmaste föregångaren Höj era Glas (2013) men är samtidigt både djupare och bredare musikaliskt. De vågar ta ut svängarna mer än tidigare och som bäst är de när de låter de tunga Iommi-riffen sammanflätas med svenska folkmusikmelodier. Det är inte unikt men ger ändå bandet en liten särprägel som jag tycker de kan utforska mer till nästa gång. Till Detta Var Jag Nödd Och Tvungen är ytterligare ett starkt album från Gudars Skymning som imponerar mer och mer på mig.

Gudars Skymning – Till Detta Var Jag Nödd Och Tvungen
Transubstans Records/Record heaven

1. Olycksfågel
2. Ur Askan
3. Djupa Revor
4. Gånge-Rolf
5. Ormens Ägg
6. Arla I Urtid
7. Till Detta Var Jag Nödd Och Tvungen
8. Kaisers Testamente
9. Vedergällningen
10. Strövtåg I Mörkveden

https://www.facebook.com/gudarsskymning

 

Betyg: 7/10

Ulf Classon

Serpent – Nekromant

Serpent - Nekromant - 2015
Serpent – Nekromant

Värnersborgstrion Serpent stämmer i bäck och visar vart skåpet skall stå på nya plattan Nekromant. Deras grundplåt beståendes av Black Sabbath och Pentagram blandas upp med tongångar som påminner om Skraeckoedlan och Asteroid och ibland förs mina tankar åt Truckfighters-hållet. Detta ger i sista ändan ett ganska så eget uttryck även om man nickar igenkännande mellan varven. Bandet har dock lyckats höja sig en bit över mängden med ett starkt låtskrivande som aldrig står still och stampar. Ibland rockas det på utan krusiduller och ibland är det så betongtungt att golvet under högtalaren bågnar. När de sedan lyckas sammanfläta dessa två element så blir det som bäst och dynamiken ger skivan både liv och nya höjder. Lägg där till en jordnära och varm ljudbild så är vi i hamn. Att kalla Serpent för doom är fel och det går heller inte att placera dem i det så kallade retrorockfacket. Jag konstaterar bara att de vet hur ett Iommi-riff skall låta och nu är det bara att vänta på att vinylen skall anlända med brevbäraren.

Serpent – Nekromant
Transubstans Records/Records Heaven

1. Hounds of Hell
2. Doom On You
3. Feverdream
4. Demon On Our Side
5. Hey You
6. Praying For a Curse
7. Leaving the World
8. This is My Time
9. Master of Ceremony

www.facebook.com/SerpentSwe

 

Betyg: 8/10

Ulf Classon

 

Ponamero Sundown – Veddesta

Ponamero Sundown - Veddesta - 2015
Ponamero Sundown – Veddesta

Jag gillade verkligen debuten Stonerized (2009) när den anlände men eftersökte då starkare refränger. På efterföljande Rodeo Eléctrica (2011) var detta åtgärdat och mitt gillande ökade betygsmässigt. Betyget går inte upp en gång till när nu Stockholmarna i Ponamero Sundown ger oss sitt tredje alster Veddesta men någon försämring är det inte heller. Bandet levererar övertygande sin musik som hamnar någonstans i gränslandet mellan blytung rock och stonerrock. Ibland blir det skönt sjuttiotalsgroove och ibland härligt fuzzigt och ökenvarmt men det blir aldrig några större kontraster som stör mellan de olika influenserna. I de rakare mer forcerande spåren så rullar riffen fram och svänget är betongstabilt. Trummisen Peter Eklund och basisten Robert Triches får verkligen jobba på i maskinrummet för att sätta Anders Martinsgårds massiva riff i rullning men när de väl fått upp ångan så går de inte att stoppa. Över detta så färglägger Martinsgård med snygga melodier och Niclas Engwall ger ytterligare en dimension med sin kraftfulla stämma. Så har det alltid varit i Ponamero Sundown-land och därför är det kul att se att de nu även bemästrar att sträcka ut speltiden. I spåret Rhinostodon visar de nämligen upp hela sin repertoar men adderar också en touch av ett psykedeliskt skimmer samt en lite progressivare ådra. Låten skiftar mellan tunga groovepartier och lugnare stunder för att i nästa stund bli Black Sabbath-doom-ig. Jag har verkligen inget emot bandets rakare tongångar men nästa gång vill jag gärna höra mer av deras progressivare sida. Då kanske till och med betyget kliver upp ytterligare en snäpp? Vem vet?

Ponamero Sundown – Veddesta
Transubstans Records

1. Bottom of the River
2. Hangman’s Trail
3. Restart My Meart
4. The Fortune Teller
5. Rhinostodon
6. Broken Trust
7. Dead and Gone

http://ponamerosundown.bandcamp.com

http://www.facebook.com/ponamerosundown

 

Betyg: 8/10

Ulf Classon