Då var det dags för Reese Wynans att släppa sitt första album under eget namn och det är väl få som det är så väl förunnat att få göra detta. Wynans är nämligen igen vanlig debutant och skulle vi sammanfatta hans femtio år långa karriär så hade detta blivit ett smärre uppslagsverk. Det är nog få studiomusiker som är anlitad fler gånger i hemstaden Nashville och över 500 konserter med Willie Nelson imponerar. Hans piano- och orgelspel hörs på inspelningar med allt från Boz Scaggs och Carole King till Hank Williams Jr. och Buddy Guy. På de här sidorna är det kanske några som känner igenom honom från hans tid med Captain Beyond men de allra flesta lär ha hört honom som medlem i Stevie Ray Vaughans Double Trouble. För egen del är det först på senare år som jag har fått upp ögonen för denna fingerfärdiga herre och då genom flertalet av supergitarristen Joe Bonamassas otaliga konsertdokument. Så till den grad att jag numera mest ser fram emot gitarristens skivor enbart för att få höra just Wynans lira klaviatur.
Det känns lite som att Wynans sammanfattar sin karriär på detta album. Låtarna är utvalda med omsorg för att hylla de artister han har spelat med samt har betytt mycket för honom genom åren. Detta bjuder in till en sjudande kompott av blues, soul och rock. Till sin hjälp har han ett pärlband med vänner som turas om att leverera den ena glödande insatsen efter den andra men det är huvudpersonen själv som det slår mest gnistor om. Från inledningen med virvlande och festliga versioner av Stevie Ray Vaughans Crossfire och Say What! till den avskalade och snygga avslutningen med The Beatles Blackbird så är han alltid den självklara mittpunkten oavsett om det gäller maffigt hammondlir eller snyggt pianospel. Här skall tidigare nämnda Joe Bonamassa ha beröm då han som producent (första officiella uppdraget) har rattat in ett härligt jordnära sound där han har hittat plats åt samtliga medverkande. Det spelar ingen roll om det är ljuvliga körtjejer, en blöt saxofonen, riviga gitarrer eller stora sångröster så hörs de men tar inte överhand. Huvudpersonen själv är lite som spindeln i nätet och antingen kompar sina vänner eller sticker iväg i härliga soloutflykter men håller hela tiden ihop alla.
Sweet Release innehåller det mesta jag älskar med musiken från de sydligare delarna av USA och skivan är en rejäl historielektion för den som gräver vidare lite. Men trots att de flesta låtarna har sina år på nacken så låter det aldrig daterat. Wynans och hans vänner blåser nytt liv i låtarna de valt ut och skulle utan problem kunna tas för nykomponerade om man inte visste bättre. Det finns så mycket musikaliskt godis på detta album så jag har svårt att sätta ord på mina känslor. Klart att skivan har sina skavanker men varför ta upp dessa när intrycken sköljer över mig och jag hittar nya saker för var ny lyssning? Nej då är det bättre att hålla tyst och njuta istället och har du något som helst förhållande till alla tidigare nämnda namn så rekommenderar jag att du gör detsamma.
Reese Wynans and Friends – Sweet Release
Mascot Label Group/Provogue Records
- Crossfire
- Say What!
- That Driving Beat
- You’re Killing My Love
- Sweet Release
- Shape I’m In
- Hard To Be
- Riviera Paradise
- Take The Time
- So Much Trouble
- I’ve Got A Right To Be Blue
- Soul Island
- Blackbird
www.mascotlabelgroup.com/reese-wynans/biography/
Betyg: 8/10
Ulf Classon