Bob Hund – Nybörjartur livet ut
Bokfabriken
Istället för musik – förvirring. Så heter en av Bob Hunds mest älskade låtar. Som den här boken illustrerar, har bandet under sina mer än trettio år levererat båda delarna, i rikliga doser. Musik på sexton album och oräkneliga singlar; förvirring på åtskilliga plan. Till exempel – vad är det egentligen för musik vi hör? I ena sekunden är det med självklarhet musiken betecknas som punk; i nästa är det rejäl prog av tidigt 70-talsmärke. Kabaretmusik? Njaaaa, kanske. Pop? Begreppet är på tok för snävt. Disco? Jodå, åtminstone låten ”Harduingetmankandansatill?”Mera förvirring uppstår då de plötsligt är två band istället för ett: Den misslyckade utlandssatsningen Bergman Rock drivs en period parallellt med svenskspråkiga Bob Hund. Förvirring råder inte minst när den tämligen dysfunktionella gruppen bestämmer sig för att sälja alla sina instrument för att hädanefter spela på lånta pinaler. Okej, får detta originella grepp orkestern att skärpa till sig och skapa ivrigare, så inte ska jag klaga. För jag har genom hela läsningen parallell-lyssnat på samtliga ensemblens album och gång på gång slagits av vilket originellt band Bob Hund är. Rättare sagt helt unikt. Inga andra låter som de, tror jag mig med säkerhet kunna säga. Men boken är ingen obruten framgångssaga. Här trängs succéer på Roskildefestivalens största scen med vardagsbekymmer om uteblivna pengar, fysiska skador och brustna relationer. Inte minst får vi bekanta oss med alkoholens för- och nackdelar. Som den karismatiske sångaren Thomas Öberg säger mot bokens slut: ”vi har en mer diskbänksrealistisk syn på rock n roll-myten”, För att i nästa andetag likna bandets senaste skivinspelning vid utgrävningarna av Tutankhamons grav. För varje fan av Bob Hund är ”Nybörjartur livet ut” en självklar läsning, men även den mer allmänt musikintresserade läsaren (som undertecknad) får gott utbyte av berättelserna. Till bokens nackdelar hör bristande bildtexter. Bildmaterialet är föredömligt rikligt, men det hade varit intressant att mer specifikt få veta vilka personer som avbildas. Eller går detta emot den evige designern Martin Kanns vision? Och vem är egentligen bokens redaktör? Eller har Bob Hund de facto samlat och redigerat det digra intervjumaterialet – samtliga bandmedlemmar, managers, bolagsfolk, medspelare och -aktörer på egen hand?*
Förresten – vad är ens Bob Hund? En rockgrupp? En teaterpjäs? En konstinstallation? Världens längsta minigolfbana?! Istället för musik – förvirring!
Betyg: 8/10
Daniel Reichberg
*Till sist hittar jag ett minimalt, närmast självutplånande ”författare och redaktör: Jakob Nilsson”