Brant Bjork and the Low Desert Punk Band – Black Power Flower

Brant Bjork And The Low Desert Punk Band - Black Power Flower - 2014

Brant Bjork and the Low Desert Punk Band – Black Power Flower

Det finns ökenrävar och så finns det Brant Bjork. Ökenrävarnas ökenräv. Ända sedan bildandet av stonerrockpionjärerna Kyuss så har den gode Brant fortsatt att leverera högklassig ökenrock oavsett vilken konstellation han än har ingått i. Denna gång har han slagit ihop sina sandsäckar med trion Low Desert Punk Band och resultatet är ännu ett ökenrockalbum av högsta rang. Tunga släpande riff med gott om dist, gungande basmelodier, medryckande refränger och ett småpsykedeliskt skimmer över alltihopa. Kort och gott ökenrock så som vi har vant oss att Brant Bjork levererar den. Framförallt har han ett omisskännligt gungande groove i det mesta han spelar in och det är det som gör nya albumet Black Power Flower så njutbart. Det spelar ingen roll om det är Black Sabbath-tyngd som i inledande Controllers Destroyed, mörker som i Boogie Woogie On Your Brain eller lite sluggande gitarrer som i That’s a Fact, Jack så får han det alltid att gunga skönt. Herr Bjork har även lyckats få till en lagom variation på låtarna och Low Desert Punk Band skänker en uppfriskande energi till musiken. Det gör att jag mer än gärna återvänder till skivan om och om igen. Jag har aldrig varit i Nevadaöknen men den varma och lite torra ljudbilden som de har rattat in på detta album tar tillsammans med musiken med mig på en resa rakt ut i det karga landskapet. Där ute så gungar jag sakta fram i takt till musiken och inser att detta inte är det bästa jag har hört inom den fuzziga ökenrocken men det är inte långt ifrån.

Brant Bjork and the Low Desert Punk Band – Black Power Flower
Napalm Records/Border Music

1. Controllers Destroyed
2. We Don’t Serve Their Kind
3. Stokely Up Now
4. Buddha Time (Everything Fine)
5. Soldier of Love
6. Boogie Woogie On Your Brain
7. Ain’t No Runnin’
8. That’s a Fact, Jack
9. Hustler’s Blues
10. Where You From, Man

www.brantbjork.com

 

Betyg: 9/10

Ulf Classon

Audrey Horne – Pure heavy

Audrey Horne - Pure heavy

Audrey Horne – Pure heavy

Ett av de intressantaste banden på den nordiska musikscenen är utan tvivel Norska bandet Audrey Horne. Bandet har sedan man startade 2002 byggt sitt sound på framförallt 70/80-talets classic rock / heavy metal, men med ganska många progressiva inslag. Man har under åren spelat in fyra riktigt välljudande plattor där höjdpunkten var den ruggigt bra självbetitlade tredje plattan. Senaste alstret Youngblood var en ganska stor besvikelse när den kom då den kändes betydligt ”blodfattigare” än sina föregångare. Detta upplevde jag nog mest på grund av att de progressiva inslagen var betydligt färre, och att den nya stilen byggde på en betydligt enklare och mer rak musik. Plattan som helhet var ändå ganska så ok men den kändes som sagt lite blek i jämförelse med föregångarna.

Nya plattan Pure Heavy fortsätter där Youngblood avslutades och erbjuder lyssnaren en bred palett av ösiga och kraftfulla låtar där de båda gitarristerna Thomas Tofthagen (Sahg) och Arve ”Ice Dale” Isdals (Enslaved) riffande hela tiden står i centrum. 70/80-talets ljudideal står i första rummet där sound och tonspråk från band som framför allt Thin Lizzy känns mycket närbesläktat. De båda gitarristerna levererar allt som oftast mycket läckra gitarrslingor/solon som för tankarna till det sköna lir som herrar Gorham/Robertson bjöd på under nämnda bands storhetstid. Det känns som om det finns ett stort mått av ärlighet i det betydligt rakare sound och tonspråk som Audrey Horne numera bjuder på. Det som framförs på plattan kommer även att kunna framföras live på ett grymt bra sätt. Rytmsektionen lirar tight och svängigt och lägger en massiv grund för gitarristerna att riffa över.

Just gitarrspelet är nog det som för min del gör Audrey Horne till ett så intressant band, men där även sångaren Torkjell ”Toschie” Röds mycket personliga stämma klart bidrar till helhetsintrycket. Han har en röstlikhet och en frasering som ofta ger mig känslan av att Ozzy Osbourne måste ha varit en stor förebild i unga år, och det är ju definitivt inget han behöver skämmas för. Låtmaterialet på Pure Heavy är överlag ganska bra men tappar något i kvalitet i slutet på plattan. Det finns ett par riktiga höjdarspår där första spåret Wolf in my heart men framför allt den grymt svängiga Into the wild sätter standarden. Tyvärr finns också ett par spår som känns alldeles för enkelriktade och simpla i sin karaktär vilket drar ner slutintrycket rejält. Som helhet höjer dock Audrey Horne ribban ett pinnhål jämfört med föregångaren, men det är ändå en bra bit upp till bandets största musikaliska stunder.

Audrey Horne – Pure heavy

Napalm Records

1.   Wolf in my heart
2.   Holy roller
3.   Out of the city
4.   Volcano girl
5.   Tales from the crypt
6.   Diamond
7.   Into the wild
8.   Gravity
9.   High and dry
10. Waiting for the night
11. Boy wonder
www.audreyhornemusic.com

 

Betyg 6 / 10

Staffan Vässmar

John Garcia – John Garcia

john-garcia-solo
John Garcia – John Garcia

Så har då äntligen John Garcias efterlängtade solodebut anlänt och väntan var väl värd. Han är sällan ledig från musiken den gode Garcia. Genom åren har han inte bara varit med och lagt grunden till stonerrocken med Kyuss han har även levererat album med bland annat Slo Burn, Unida, Hermano och nu senast Vista Chino. Alla med ett härligt fuzzigt riffande, en ständig närhet till den kaliforniska öknen och Garcias lite säregna sångstämma. Då han inte bidragit i någon större utsträckning med musik i sina band så har han samlat på sig en del egna idéer genom åren som vi nu får ta del av och det gör jag med glädje. När detta album började snurra igång så spreds sig ett fånigt leende över mitt ansikte. Detta är helt suveränt. Garcia har lyckas behålla stoner-känslan från sina tidigare åtaganden intakt med tunga fuzziga riff, målande melodier, varma toner och den där torra sköna ökenkänslan. Men han har skalat bort de för genren utdragna och långsamt malande riffen samt det värsta flummet och ersatt det med ett rockigare och rakare anslag. Man skulle kunna säga att John Garcia en gång för alla har satt ordet rock på plats i namnet stonerrock. Svängiga låtar som My Mind och 5000 Miles är bra exempel på catchy spår med stark refränger, ödesmättade Confusion visar upp Garcias bluesiga sida och den svärtade balladen Her Bullets Energy är så där smärtsamt vacker som man vill ha en ballad. Han har förmodligen grävt djup i sin demolåda för att hitta den Slo Burn-minnande Saddleback och Black Mastiffs låt Rolling Stoned gör han med hjälp av ett Visa Chino-filter till sin egen. Till sin hjälp på skivan har han vänner som bland annat Robbie Kreiger (The Doors), Danko Jones och Nick Oliveri (Kyuss) men vem som spelar vad på skivan framkommer inte. Men det spelar mindre roll. Garcias gitarrspel har det aldrig varit något fel på och hans lite säregna stämma är omisskännlig och en stor del i varför jag alltid har älskat de skivor han medverkat på. Denna självbetitlade debut är helt lysande i mitt tycke och för ett fan av svängig stonerrock så är det här en så nära fullträff man kan komma. John Garcia är känd för att starta och lägga band på is på löpande band. Jag hoppas att han slutar upp med det nu och istället satsar fullt ut på en solokarriär.

John Garcia – John Garcia
Napalm Records/Border Music

1. My Mind
2. Rolling Stoned (Black Mastiff Cover)
3. Flower
4. The Blvd
5. 5000 Miles
6. Confusion
7. His Bullets Energy
8. Argleben
9. Saddleback
10. All these Walls
11. Her Bullets Energy

 

9/10

Ulf Classon

Alestorm – Sunset On The Golden Age

Alestorm - Sunset On The Golden Age
Alestorm – Sunset On The Golden Age

Arrr! Göm romen, lås in kvinnorna och gräv ner skattkistan för de skotska piraterna i Alestorm är tillbaka med en ny attack! De kommer i ett piratskepp fyllt till relingen med skäggiga pirater som skrålar med i låtar om dryckesjom, livet på havet, svärdfajter och träben. Deras fjärde plundringståg följer samma mönster som tidigare men nu har de börjat få till precisionen på sina belägringar. Tidigare album med skottarna har alla varit underhållande men haft sina klara brister. De har inte lyckas underhålla på en hel skiva åt gången vilket beror på att variationen har varit i princip obefintlig. Men inte nu. På fjärde given Sunset on the Golden Age har de skärpt till sig och inte bara skrivit starkare låtar, mer medryckande melodier och mer allsångsvänliga refränger. Det känns verkligen som att de både har roligare och är mer på hugget denna gång. De har till och med försökt sig på lite prog metal! Två lite längre spår har de lyckas knåpa ihop med bravur och de visar prov på lite upptäckarlystnad då de både drar ner på tempot samt adderar lite tyngd mellan varven. Musikaliskt är det annars ingen skillnad sedan tidigare utan det är fortfarande thrash-ig höghastighets-power metal med rejäla folk metal-influenser och det är catchy så in i den. Keyboardmelodierna står som spön i backen, gitarren tuggar på fint. Lägg där till sångaren och keyboardisten Christopher Bowes skotska uttal samt hans ständigt rullande på bokstaven R så är Alestorm komplett. Den som kan sitta still när dessa skeppsgossar drar igång är förmodligen både döv och lam.

Alestorm låter som inga andra även om de buntas ihop med band som Running Wild och  Korpiklaani. Men Alestorm är kungar av True Scottish Pirate Metal och så vitt jag vet är de ganska ensamma i sin genre. För min del så behövs det inget mer band för Alestorm räcker gott för att tillfredsställa mitt behov av denna sortens metal. För Sunset on the Golden Age är en riktig godbit att lyssna till när humöret behöver en positiv boost eller när suget efter piratmetal blir för stort. Fast jag klarar inte att lyssna på hela albumet flera gånger om för då får jag en överdos av glättigheter och det orkar jag inte. Dock lyssnar jag gärna på introt till 1741 (The Battle of Cartagena) om och om igen. De har lyckas inkorporerat Nintendos 8-bitmusik och till denna typ av musik så är det helt genialiskt. Ytterligare ett element som gör att jag drar lite extra på smilbanden när jag lyssnar på denna skiva. Och det är det som Alestorm är för mig – glad musik som jag blir glad av. Ibland behövs inte så mycket mer än så. Ship Ahoy!

Alestorm – Sunset on the Golden Age

Napalm Records/Border Music

  1. Walk the Plank
  2. Drink
  3. Magnetic North
  4. 1741 (The Battle of Cartagena)
  5. Mead from Hell
  6. Surf Squid Warfare
  7. Quest for Ships
  8. Wooden Leg
  9. Hangover (Taio Cruz Cover)
  10. Sunset on the Golden Age

www.alestorm.net

Betyg: 7 / 10

Ulf Classon