Den svenska sidan för artrock
Robert Fripp! Rick Wakeman! Medlemmar från Van der Graaf Generator, Elton John, Brinsley Schwarz. Jon Anderson, Peter Hammill, Peter Gabriel och Phil Collins i kören…. Det är ett stjärnspäckat gäng som backar upp välsjungande Colin Scot på dennes enda, med…
Innerst inne är alla progrockare. Iallafall nästan. Här kommer ett småproggigt och ljuvligt klingande album från folk som producerat och komponerat åt alltifrån Grymlings till Scorpions. ”A thousand years from now” låter exempelvis som en blandning mellan Moon Safari och…
”All things must pass”. Ofta beskrivs George Harrisons 1970-släpp som det allra bästa album någon av medlemmarna i The Beatles fick ur sig efter att gruppen splittrats. Harrison hade under en längre period samlat på sig ratat material (”Isn’t it…
När nya Big Big Train-plattan rullar igång blir jag överrumplad. Det låter ju som Styx! Eller kanske Abba? Nu låter visserligen inte sången som Agnetha eller Frida, men ”The strangest times” besitter den där sprittande frihetskänslan – paradoxalt nog i…
Vem hade trott, i mitten av 1980-talet, att den dåvarande tunge missbrukaren David Crosby skulle går en ny vår till mötes 30 år in i framtiden? Att han skulle vara astronomiskt mycket mer kreativ än bandbröderna Stephen Stills och Graham Nash,…
Eftersom jag gillade Eyesbergs förra platta ”Masquerade” (2016) är det märkligt att denna uppföljare gick under radarn för dryga halvåret sedan. Men bättre sent än aldrig. ”Claustrophobia” är i sanning sin föregångares uppföljare, men kanske mera av allt denna gång….
Rockhistorien är inte enbart historien om alla succéer, utan även berättelsen om alla de band som INTE nådde ut till en större publik. Till dessa akter hör brittiska Patto, som visserligen är något av kultklassiker bland 60- och 70-talsfans, men…
Jag har alltid haft en romantisk syn på det svenska 1970-talets musikrörelse. Jo, jag vet genom att läsa på att där fanns politiskt dogmatiska småpåvar, oändliga stormöten och en viss inkonsekvens i jämställdheten. Men från min barndoms Uppsala minns jag folkfester…
Crossover prog. Så genrebestäms It Bites musik av webbsidan Progarchives. Detta känns vettigt, då här även finns tydliga inslag av pop och genomtraditionell fyrtaktsrock. Tydligt blir detta i den härliga låten ”Clocks”, vilken har en söt ballad som ledsagning hela…
Är det osakligt att räkna in omslagets framsida i en skivrecension? Nu gör jag det iallafall, för först nu i LP-formatet slår detta konstverks skönhet ut i full blom, och blir en del av albumets helhetsupplevelse. Det är alltså första…