Jaha, då har skrivkrampen även drabbat en så pålitlig grupp som Asia. Bara för två år sedan när de släppte XXX var kvaliteten skyhög. Sedan dess har Steve Howe hunnit sluta och en ny gitarrist, Sam Coulson, har anställts i…
Kategori: Recensioner
No Sinner – Boo Hoo Hoo
No Sinner från Vancouver är tveklöst ett av de coolaste banden jag hört på länge. Colleen Rennison sjunger som om Beth Hart vore hennes mamma och Janis Joplin hennes mormor. Musiken är som om Black Keys hade varit med och…
Osta – Nova Good morning Dystopia
Ett angenämt symfoniskt eller om man så vill progressivt verk från polska Osta, ja genrebenämning är ett återkommande samtalsämne och ”progressive” ett som många slänger sig med idag är ju nytänkande vilket den sk. ”progressiva rocken” en gång var på…
Dynazty – Renatus
Dynazty visar här upp att de har en del talang samtidigt som de är lite begränsade i sitt uttryck. Influenserna är många men det nya jag kan höra är sneglingen åt framförallt Dead By April och Pain. Kanhända var det…
Superdrama – The Promise
Superdrama är ett nytt tyskt band som här släpper sitt första verk som sannerligen låter som att man har förflyttats direkt tillbaka till 60- och 70-talet igen. Det var faktiskt länge sen jag hörde ett band som låter så genuint…
Vandenberg’s Moonkings – Vandenberg’s Moonkings
När Adrian Vandenberg klev av rock’n’roll-tåget efter Whitesnaketurnén The Last Hurrah 1998 kunde han blicka tillbaka på en 20 år lång karriär som en av Hollands internationellt sett mest kända rockgitarrister: Debuten med Teaser 1978, de tre Vandenbergalbumen under första…
A.C.T – Circus Pandemonium
Ibland kan det faktiskt löna sig att få vänta riktigt länge på något som man verkligen gillar. Det har hunnit gå fem år sedan de sköna skåningarna i A.C.T stod på en svensk scen, och det har hunnit gå ytterligare…
Structural Disorder – The edge of Sanity
Structural Disorder består av en samling unga musiker som träffades när de alla studerade vid kungliga musikhögskolan i Stockholm. Varefter man bestämde sig för börja lira ihop och att bilda ett progressivt metalband. Alltså ett gäng med höga ambitioner som…
House of Lords – Precious Metal
Oj, nu jäklar! James Christian och hans grabbar i House of Lords vägrar att åldras och bara rammar studion i ren spelglädje. Detta speglas förstås på låtarna som låter yngre och vitalare än någonsin. Lägg till en riktigt snygg produktion…
Don Airey – Keyed Up
Don Airey radar för tredje gången upp tangenterna för ett soloalbum parallellt med huvudsysslan som Deep Purples keyboardist. Och för tredje gången är det ett album som inte bara bevisar att han speltekniskt är rätt man för jobbet som Jon…