Panzerballett – Breaking Brain

panzerballet - Breaking Brain
Panzerballett – Breaking Brain

Saxofonen ljuder genomgående på plattan ja på något sätt skall väl den ersätta det vokala, här som man kanske kan beskriva det som jazz i sin extremaste form. Även gitarrspelet håller sig kring det lite galna men verkar ändå sammanflätat med sax-tonerna.

För den icke inbitne jazzvännen kan albumet te sig svårsmält, ja helt osammanhängande och ostrukturerat. Man kan lugnt säga den kräver sina lyssningar och måste erkänna jag fick ta mig an den i små sektioner av lyssningar.

Efter ett antal genomgångar fanns det ändå något som tilltalade mitt tyckande, en underhållande Mahna Mahna med igenkännande toner eller en melodi som jag förstod. Även faktum att Panzerballett har en taktsektion som lika gärna kunde tillhöra ett tyngre metalband. Smoochy Borg Funk blandas fusion /jazz och med stycken av mer renodlad rockkomp. Pink Panther är nog ändå låten som jag mest kan förknippa min egen musiksmak, man kan kanske kalla det för metaljazz?!

Ja detta är sannerligen inte ett lätt album att ta till sig, fullt med galna inslag och som sagt man måste nog vara en inbiten jazzälskare för att få full valuta.

Panzerballett – Breaking Brain

Gentle Art Of Music

1. Euroblast (7:10)
2. Typewriter II (6:11)
3. Der Saxdiktator (8:41)
4. Mahna Mahna (2:37)
5. Smoochy Borg Funk (6:12)
6. FrantiK Nervesaw Massacre (7:42)
7. Shunyai/Intro (2:05)
8. Shunyai (8:26)
9. Pink Panther (6:20)

www.panzerballett.de

Conny Myrberg

PHI – Waves Over Vienna -Live at dasBach

phi_wov
PHI – Waves Over Vienna -Live at dasBach

Progressive/post/artrockband från Österrike tillhör inte direkt vanligheterna. Tremanna konstellationen startades 2006 och med fyra album inklusive senaste släppet Now the Waves of Sound Remain i bagaget kommer nu första livealbumet inspelad på klubben dasBach i Wien.

Spelningen är fokuserad på senaste studioplattan men även en och annan av de äldre låtarna som spåret Manager of The Year vilket väl passar livescenen med sin rakare klappa takten rock, en tyngre sida där tempoväxlingarna avlöser varandra och långsam sektion med inlevelse som slutar i 70-talets instrumentorgie. Ja hela kittet om man nu vill utrycka sig så. Exile tillhör ändå en av favoriterna, vackert atmosfäriskt stycke som allteftersom byggs upp till en alltmer komplex musikaliskt alster. Långa låten Now The Waves Of Sound Remain är också en som liksom smygande biter sig fast och med fördel kunde varit dubbelt så lång. Avslutande The Beginning Of The End är en värdig sista låt och man hör/ser ”ja med finns även en tillhörande dvd från kvällen” att alla hämningar upphört och allt bara släpps ut.

Sammantaget utan att fått bevittna händelsen live känns spelningen lite ojämn i början, visst det är skickligt framfört men den där riktiga känslan kommer som oftast när det gäller liveinspelningar mot slutet, och där höjs sannerligen ribban avsevärt. Bedömning/betyg är alltid svårt i synnerhet när det gäller liveplattor, med den grymma avslutningen ger vi här ändå mer än godkänt.

PHI – Waves Over Vienna (Live at dasBach)
Gentle Art Of Music/Soulfood Music

1. Intro (1:20)
2. Cashflow Prayer Answering Machine (4:33)
3. Welcome Tomorrow (8:22)
4. Tune In, Zone Out (4:30)
5. Revolution By Design (5:52)
6. Behind A Veil Of Snow (5:01)
7. Manager of The Year (7:30)
8. Wintersong (6:43)
9. A Clear View (6:55)
10. Exile (5:33)
11. Clouds (3:02)
12. Now The Waves Of Sound Remain (13:12)
13. The Beginning Of The End (7:22)

www.phi-band.com

 

Betyg: 7/10

Conny Myrberg

 

Sylvan – Home

SYLVAN_-_Home_2015
Sylvan – Home

Sylvan från Hamburg har hunnit fram till sin nionde fullängdare. Tyskarnas ljudbild är välförsedd med referenser till melodiös progmetal i stil med Threshold, tungsint prog som i Riverside och lättlyssnad neoprog såsom Marillion gjorde den under första halvan av 90-talet. Här är musiken dessutom kryddad med symfoniorkester.

Home är ett konceptalbum om trygghet. Konceptet är filosofiskt mångbottnat och sångaren Marco Glühmann berättar en historia om en flicka som söker efter en plats hon kan kalla sitt hem. Musiken är symfoniskt laddad och därmed väldigt dramatisk men har sitt ursprung i melankoliska och melodiösa pianopartier. Av albumets massiva 77 minuter utgör de 44 första den mest angelägna musik Sylvan åstadkommit sedan den monumentala Posthumous silence (2006). Och ska jag vara krass kan jag utan omsvep säga att skivan gott kunnat vara slut efter ”The sound of her world”. Därmed inte sagt att fortsättningen är dålig. Däremot är den en skugga av de imponerande tre första kvartarna som kittlar med vackra melodier, ambitiösa arrangemang och suveränt gitarrspel av Jonathan Beck. Kanske är det väntan på ett crescendo som aldrig infinner sig som gör att den sista halvtimman känns lite seg. Men icke desto mindre dyker det upp briljanta gitarrpartier och snygga melodier här och var. Och eftersom jag alltid varit svag för cirkelkompositioner tycker jag att det är snyggt när öppningsnumrets första vers repriseras i det avslutande titelspåret.

Sylvan – Home
Gentle art of music

 

1. Not far from the sky
2. Shaped out of clouds
3. In between
4. With the eyes of a child
5. Black and white
6. Sound of her world
7. Off her hands
8. Sleep tight
9. Shine
10. Point of no return
11. All these years
12. Home

www.sylvan.de/home

 

Betyg: 7/10

Jukka Paananen

 

 

 

Simeon Soul Charger – A Trick Of light

Simeon Soul Charger

Simeon Soul Charger – A Trick Of light

Retron är tillbaks, ja här kan man verkligen få sina sena 60-tal och 70-talets vibbar tillgodosedda. Psykedelisk rock där Beatles lyser igenom om än i mer flummig variant. Bigelf har fått ännu en vapendragare i den nygamla eran.

Bandets tredje fullängdare är fullmatad med musikstilar i en härlig kompott. Musiken återspeglar verkligen tiden då det begav sig med dess grove, harmonier och melodiska koncept. Simeon Soul Charger har lyckats återskapa känslan och visst får man vibbar från många band och artister fast ändå görs det här med sig egna ”touch”. Speciellt gillas det släpande gitarrspelet som i många sektioner följer de vokala insatserna med en gnutta tidsförskjutning.

Spelglädjen och humorn ”musikaliskt” är också de positiva bidrag på denna tidsresa som skivsläppet erbjuder. Albumets cover I Put a Spell on You visar ännu en gång att bluesen är själen i all rock och så som Simeon Soul Charger presenterar alstret gör en glad i hela musiksjälen.

Utvecklingen inom musiken går enormt framåt och många av dagens musiker är så otroligt skickliga på sina instrument, glöm bara inte känslan från 60-70 talet. Musik är mer än teknik.

Simeon Soul Charger – A Trick Of light
Gentle art of music

1. The Prince of Wands (A Trick of Light) (6:05)
2. Heavy (3:49)
3. Evening Drag (6:19)
4. How Do You Peel (6:17)
5. Where Do You Hide (3:19)
6. Workers Hymn (4:15)
7. The Illusionist (4:38)
8. Jane (3:21)
9. I Put a Spell on You (6:30)
10. Floating Castles (6:07)

 
http://simeonsoulcharger.bandcamp.com/album/a-trick-of-light

 

Betyg: 7/10

Conny Myrberg

PHI – Now the Waves of Sound Remain

 

PHI - Now the waves of sound remain
PHI – Now the waves of sound remain

PHI är ett band från Österrike bestående av Markus Bratusa (sång, gitarr), Arthur Darnhofer-Demár (bas, sång) och Gabe Cresnar (trummor) och de bildades 2006. Sen dess har de släppt plattan ”Years of Breathing” som rönt viss framgång liksom en konsertturné i Centraleuropa och Baltikum. Nu har bandet fått kontrakt på RPWLs skivbolag Gentle Art of Music som nu ger ut deras andra platta.

De tre i bandet deklarerar frankt och ärligt att de bygger sin musik helt på element från flera förebilder, d v s allt har i princip gjorts förut men det hindrar inte att man skapar en helt ny mix. Så är det med det mesta av dagens musik. Det är svårt att komma med något helt nytt utan all utveckling sker i små men betydelsefulla steg. Börjar man med bra ingredienser (precis som i matlagning) så kan resultatet bli hur bra som helst. En ganska härlig inställning som bandet har, tycker jag.

Det var länge sen jag hörde en så varierad platta och med de deklarerade förebilderna kunde man ju ana att det här skulle bli en njutbar lyssnarupplevelse.

Inte desto mindre intressant blir det av att deras huvudingredienser sägs komma från band som Tool, Rush och Porcupine Tree. Personligen tycker jag också inspiration från Pain of Salvation kan höras lite här och där. Plattan innehåller nio spår varav ett är hela 12 minuter långt (titelspåret). Det var länge sen jag hörde en så varierad platta och med de deklarerade förebilderna kunde man ju ana att det här skulle bli en njutbar lyssnarupplevelse. Produktionen är dock stundtals lite rå och kaotisk vilket gör att det inte enbart är bomullsliknande behandling av öronen. Bland annat så avslutar man flera av låtarna med några rätt så skärande distorsionsljud. Sången (väldigt behaglig röst från Markus) och gitarrspelet är dock mycket bra i övrigt och visst får man väldigt mycket känsla av Tool och Rush i musiken.

De flesta låtar är intressanta och skall jag lyfta fram några favoriter så får det bli ”Welcome tomorrow”, ”Tune in zone out” och ”Now the waves of sound remain” vilka utgör de allra längsta låtarna på plattan. Det säger något om hur lyckad variationen är på låtarna. Även det allra första spåret ”Buy your piece of love” kanske bör läggas till favorithögen.

Det här är en platta som växer och växer ju mer man lyssnar. Men det här är ju typiskt för band som vågar spela lite mer komplicerad musik så det gäller att ta sig igenom de första lyssningarna och inte ge upp. Men ni som gillar Tool och Rush kommer säkert att gilla verket från början så det är bara att hugga!

PHI – Now the waves of sound remain

Gentle Art of Music

  1. Buy Your Piece Of Love (04:41)
  2. Welcome Tomorrow (08:36)
  3. Tune In Zone Out (05:19)
  4. Maye Sometime Else Then (05:05)
  5. Revolution By Design (04:08)
  6. Behind A Veil Of Snow (05:45)
  7. The Liquid Hourglass (02:46)
  8. Now The Waves Of Sound Remain (12:10)
  9. This Last Favour (04:51)

www.phi-band.com

Betyg: 8 / 10

Karl-Göran Karlsson

RPWL – Wanted

GAOM_022_Promo RZ.indd
RPWL – Wanted

En ny platta med tyska bandet RPWL känns alltid angelägen och brukar oftast väcka stor förväntan hos mig. Sedan bandet startade har en gedigen och regelbunden utgivning resulterat i studioalstren: God has failed (2000), Trying to kiss the sun (2002), Stock (2003), World through our eyes (2005) och The RPWL Experience (2008). Senaste utgåvan var den fantastiskt bra Beyond man and time (2012). Självklart är därför intresset för nya plattan stort när den ramlar ner i brevlådan, och man frågar sig om bandet ska lyckas komma upp i samma höga nivå som på föregångaren. Beyond man and time hade ett Nietzsche-baserat tema, medan RPWL här på nya Wanted utforskar ”själens ultimata frigörelse”. Tufft tema att ge sig i kast med kan tyckas men bandet gör som vanligt bra ifrån sig, och levererar textmässigt en tämligen intressant historia som matchar det musikaliska väl.

Redan i första spåret Revelation blir jag dock lite fundersam över vad RPWL har klämt ur sig. Det instrumentala inledningsspåret låter tungt, men väldigt elektroniskt. Visst är det bra med band som utvecklar sitt sound men här låter det inte mycket RPWL överhuvudtaget. Tack och lov är denna första känsla övergående, även om bandet har utvecklat / förändrat sitt sound och tonspråk en hel del sedan senast. Nästa spår Swords and guns låter mer likt det som bandet tidigare har levererat och har ett repetitivt och suggestivt tema som återkommer genom hela låten. Mot slutet av låten kommer ett långt Moog-solo levererat av Markus Jehle som hade fått självaste Manfred Mann att sträcka på sig av stolthet, om det hade kommit från hans magiska fingrar. En klar uppryckning alltså jämfört med första spår.

RPWL har på Wanted tagit sin musik till en ny nivå, med ett bitvis mer keyboarddominerat sound. Flertalet av låtarna innehåller mycket ljudeffekter och är ofta mer tekniska och innehar en betydligt större tyngd än tidigare, vilket för tankarna till band som Porcupine Tree. Tredje spåret A clear cut line är ytterligare ett instrumentalt spår med ett suggestivt ganska lugnt grundtema som för tankarna till Pink Floyd. Titellåten Wanted är betydligt ösigare och känns som en ganska klassisk RPWL-låt. Helt ok spår, men inte direkt lysande. Hide and seek och Disbelief ångar på i samma anda och det mesta känns trots allt ganska välbekant, även om soundet bitvis har uppgraderats.

Själv har jag alltid varit en stor fantast av Kalle Wallners sologitarrspel, men tyvärr känns dessa insatser ibland lite väl tillbakadragna och hamnar då alltför ofta lite i skymundan. Det största undantaget från detta är plattans absoluta höjdpunkt, den mästerliga Misguided thought som ligger väl i nivå med andra fantastiska RPWL-låtar som Hole in the sky, Beyond man and time med flera. Här bevisar RPWL verkligen varför man sedan nästan femton år har varit ett av de mest intressanta banden på den progressiva scenen. De följande spåren Perfect day och The attack låter som man kan förvänta sig från RPWL, med snyggt spel från samtliga inblandade musiker. Det vill säga bra med inte oumbärligt bra. Det ganska lugna sista spåret A new dawn känns som en naturlig avslutningslåt och knyter ihop den musikaliska säcken på ett bra sätt.

Var till en början ganska besviken på nya plattan Wanted, men den tar sig så småningom. Den behöver ett antal lyssningar för att sätta sig ordentligt, men får ändå godkänt till slut. Tyvärr känns inte låtmaterialet på Wanted tillräckligt intressant för att lyfta till några svindlande höjder, bortsett från tidigare nämnda låt: Misguided thought.  RPWL har dock visat att man har kunnat modernisera / förändra sitt sound utan att tappa sin identitet, men i mina öron går det inte riktigt hem. De lät faktiskt bättre förr!

RPWL – Wanted

Gentle Art of Music

  1. Revelation
  2. Swords and guns
  3. A clear cut line
  4. Wanted
  5. Hide and seek
  6. Disbelief
  7. Misguided thought
  8. Perfect day
  9. The attack
  10. A new dawn

www.rpwl.net

6,5 / 10

Staffan Vässmar

Frequency Drift – Over

Frequency Drift – Over
Frequency Drift – Over

Frequency Drift känns igen framförallt på den fantastiskt fina rösten hos Isa Fallenbacher men även för det flitiga bruket av klassiska instrument som harpa (Nerissa Schwarz), stråkinstrument (Sibylle Friz, Ulrike Reichel) och diverse blåsinstrument (Jasper Jöris) som extra krydda till det mer traditionella kompet från trummor och elektriska gitarrer. Det här ger ofta mycket njutbara stämningar i låtarna med massor av harmonier. Gillar särskilt inslagen av harpa (lyssna exempelvis på inledningen på låten Release) som tillsammans med Isas röst ofta framkallar mycket sköna stämningar. Mindre lyckat tycker jag faktiskt det blir när man försöker rocka till det lite mer. Då låter de mer harmlösa och man känner att det kanske inte riktigt är rätt grej för dem.

Kanske borde man ha begränsat sig lite på plattan och tagit bort några spår på mitten som inte på något sätt är dåliga men som inte ger några riktigt bestående intryck (d v s för svaga melodier). En så pass lång platta riskerar annars att tappa lyssnare, särskilt som några av de riktiga godbitarna faktiskt finns i slutet.

I vilket fall, det finns tillräckligt med bra spår för att betyget skall bli mer än godkänt för mig. Det spår som jag tycker passar gruppen allra bäst är låten Once som är mycket vacker. Här ackompanjerar även en mycket njutbar gitarr som det i nuläget inte går att få kläm på om den kommer Andreas Hack eller gästspelande Kalle Wallner (RPWL). Jag är böjd att tro det sistnämnda. Samma sköna gitarrsound finns bitvis även på Them, en annan lugn skön låt., Sen kan man inte låta bli att njuta av samspelet mellan harpa och sång i första spåret Run. Ytterligare bra exempel på det sistnämnda ges i låtarna Sagittarius A (med starkt vanebildande refräng!) och den avslutande Disappeared.

Men är det här prog eller artrock egentligen? Tja, kanske är det i ett gränsland (Light Prog?). Men för att tysta eventuella tvivlare så har man lagt in en tio minuterslåt (Memory) där man i den instrumentala andra hälften av låten infriar de flesta av förväntningarna på en typisk Prog-låt. Mäktigt sound med ett utmärkt moogsolo och gitarrsolo (Kalle Wallner?) till fylligt ackompanjemang av de klassiska Mellotronstråkarna (naturligtvis!) och baspedal. Väldigt snyggt faktiskt.

Frequency Drift – Over

Gentle Art of Music

  1. Run (7:05)
  2. Once (6:06)
  3. Adrift (4:39)
  4. Them (7:52)
  5. Sagittarius A* (5:50)
  6. Suspended (8:28)
  7. Wave (5:42)
  8. Wander (5:33)
  9. Driven (4:54)
  10. Release (6:47)
  11. Memory (10:00)
  12. Disappeared (4:22)

www.frequencydrift.com

Betyg: 7 / 10

Karl-Göran Karlsson