Norska Emmerhoff and The Melancholy Babies med influenser från 70-talet släpper sitt sjätte studioalbum Circle Six den 11:e maj via Apollon Records. Med samma banduppställning sedan 1998 firas även tjugoårsjubileum. Smakprov i form av låten Desert Ritual ligger nu på gruppens bandcamp.
Tagg: Apollon Records
Projektet The Opium Cartel släpper covervideon What’s It Gonna Be?
White Willow gitarristen Jacob Holm-Lupo`s sidoprojekt The Opium Cartel har lagt ut videon till coverspåret What’s It Gonna Be? (Ratt) från kommande ännu ej namngivna plattan. Skivsläpp senare i år via Apollon Records.
Weserbergland – Sehr Kosmisch Ganz Progisch
Bergenbaserade skivbolaget Apollon går från klarhet till klarhet. Efter guldplattor av exempelvis Trojka, Suburban Savages och Knekklectric kommer här Weserbergland, ett projekt kretsat kring Ketil Vestrum Einarsen, flöjtist, klarinettist och keyboardist från White Willow. Över fyra långa stycken låter sig kvartetten grottas ner i den tyska mylla som under 70-talet gavs namnet Krautrock. Samtliga stycken bär tyskspråkiga titlar, och visst kan man lätt höra paralleller till nyskapande band som Neu och La Düsseldorf. Men den instrumentala musiken hör minst lika mycket hemma i progrocken, fylld som den är av abrupta vändningar och förrädiska skär. Ta till exempel det härligt märkliga gitarrsolot i ”Tanzen und springen”, spelat mot en bakgrund av slagverk ur djungelns djup – klockren progrock.
Musikens krautighet accentueras emellertid av att den försätter sin lyssnare i dansant trans, snarare än stökar till i hjärnan. Ingenstans blir detta tydligare än i ”Das Trinklied vom Jammer der Erde”, ett böljande landskap som under sina dryga sexton minuter virvlar från Jean Michel Jarre via 69-Pink Floyd och Motorpsycho rätt ut i världsrymden. Majestätiskt in deed!
Det är väl just detta som gör ”Sehr Kosmisch Ganz Progisch” till en så speciell – och suverän – skiva. Att hur mycket man än pekar på überläckra musikerinsatser, så är musiken i förstone helt enkelt så jäkla skön. En resa in i djupet av din själ.
Weserbergland – Sehr Kosmisch Ganz Progisch
Apollon Records
1. Tansen Und Springen
2. Das Trinklied Vom Jammer Der Erde
3. Kunst Der Fuge
4. Tristrant
https://www.facebook.com/weserberglandband/
Betyg: 8/10
Daniel Reichberg
Knekklectric – For mange melodia
Efter tio år som akustisk countrytrio har McKneck nu blivit elektrisk skriver norska Knekklectric på sin Facebook-sida. Detta tycks inte vara den enda förändring som gruppen gått igenom. Dels har de blivit fem (sex om man räknar med katten på gruppbilderna). Dels ska det mycket till för att klassa musiken som country. Snarare är det någon sorts svängig pop-prog som spelas. Redan syntsolot i inledande ”Vi e mindre” talar sitt tydligt progressiva språk, och så fortsätter det, albumet igenom. Påföljande ”Hanska på” presenterar närmast punkbetonade verser, kontrasterande mot ett pådrivande instrumentalparti värdigt The Flower Kings. ”Stolpekontroll” är å sin sida närmast att betrakta som småproggig popmusik, och liknar därigenom svenska Dungen liksom likaledes Bergenbaserade Trojka. Och mot slutet kommer ”Kino”, en sju minuter och 35 sekunder lång resa som på något märkligt sätt sammankopplar Led Zeppelin med The Cardigans och av bara farten ger Knekklectric ett helt eget sound.
Nu får Sverige skärpa sig. Norge – och i huvudsak Bergen – tycks ha tagit över Nordens progkrona.
Knekklectric – For mange melodia
Apollon Records
1 Vi e mindre
2 Hanska på
3 Prokrastinera igjen
4 Stolpekontroll
5 Vestkyst
6 Ski no
https://www.facebook.com/knekklectric/
Betyg: 8/10
Daniel Reichberg
Trojka – I speilvendthet
Prog + pop = sant! Sålunda skaldar norska Trojka på sin Facebooksida. Och nog ligger det en hel del i vad de säger. Musiken ligger nämligen i den exakta skärningspunkten mellan det lättlyssnat tralliga och det symfoniskt komplicerade. Tankarna går omedelbart till svenska Dungen; bruket av saxofon och flöjt förstärker den nordiska folktraditionen än mer. Nästa parallell blir till mitt senaste fynd, amerikanska Once and Future Band. Dessa jänkare delar med Trojka känslan för att göra progressiv musik som är klurig men samtidigt väldigt catchy.
Favoritlåtar? Egentligen hela albumet, men jag måste peka särskilt på ”Trojka”, en dansant fest i allsköns klaviaturer och vildsint bas+trummor. Även halvakustiska ”Alltid en gåte” måste hyllas, en mycket betagande låt som lyckas likna Led Zeppelin och svenska Hidden Lands på samma gång. Avslutande ”Till neste farväl” börjar som ett mjukt Trettioåriga Kriget, för att strax jazza loss med elpianon, slagverk och hela partypaketet. Här slår det mig att Rikard Sjöblom och Beardfish också är en lämplig referens. Klart är hur som helst att Trojka står fast rotade i 70-talets melodiösa progscen (kolla bara omslagsbilden!), men samtidigt lyckas göra något som känns nytt och fräscht.
Trojka – I speilvendthet
Apollon Records
A1 Tsarens Tårer 2:56
A2 I Speilvendthet 4:28
A3 Et Spill 4:03
A4 Drømmeløs 4:32
A5 Mat For Tanke 5:32
B1 Trojka 3:49
B2 Litt Glede 3:18
B3 Alltid En Gåte 4:12
B4 Til Neste Farvel 8:43
https://www.facebook.com/TrojkaBergen/
Betyg: 8/10
Daniel Reichberg
Suburban Savages – Kore Wa!
Trond Gjellum är trummis i det tämligen välbekanta norska progrockbandet Panzerpappa. Vid sidan om har han nu bildat Suburban Savages, där han spelar fler instrument och även sjunger. Lineupen presenterar dels vanliga rockinstrument, men även samplingar, Theremin och såg. När albumet inleds med ”Fade into obscurity” är det ett förrädiskt skär. Detta låter ju som pop! Men redan låt nummer två, ”Pronk”, är något helt annat. Som ett Lars Hollmer med metalgitarrer och en David Bowie på sitt allra mest spöklika humör. Även ”As I’m dying” är på det dramatiskt experimentella spåret, och låten bjuder på underfundig galghumor: när jag dör undrar jag vad mitt kreditkort har för pinkod!
Sedan kommer instrumentala stycken. Först halvmajestätiska ”Guzarondan” (om, jag förstått saken rätt, ett ord på tajikiska), vilken för mina tankar till Bigelf, då den delar det bandets molltyngda jordighet. Sedan kommer ”Von two-step”, som är misstänkt lik Von Zamla till titel såväl som till stil. I skivans titelspår ”Kore Wa!” är sången tillbaka, nu på japanska. Här är det åter spöklikt och dramatiskt, bara för att halvvägs hoppa in i rena kosackdansen. Sedan avslutas allt med åtta minuter och fyrtiotre sekunder ”Docteur Mago”, en sorts bestämd, pådrivande krautrock med halvt dissonanta gitarrsolon och inslag av synttrummor som närapå ger discofeeling.
Ja, som ni ser är ”Kore Wa!” en blandad kompott. Ständigt dramatisk; väldigt övertygande, hela vägen. Det smärtar mig att skivans releaseparty på MIR i Oslo 10 juni krockar med Sweden Rock Festival. Jag hade mer än gärna varit med!
Suburban Savages – Kore Wa!
Apollon Records
Fade into obscurity
Pronk
As I am dying
Guzarondan
Von two-step
Kore wa!
Docteur Mago
https://www.facebook.com/SuburbanSavages/
Betyg: 8/10
Daniel Reichberg
Pymlico – Meeting Point
Slottsskogen Goes Progressive aktuella Pymlico från Norge har släppt fjärde fullängdaren. Musiken är instrumentalt och kretsar kring landskapet jazz/fusion med progressiva takter. Tankarna går även till filmmusikens vardagsrum där flertalet alster känns passa mörkret i biosalonger. De flesta spåren är rätt så ”lay back” men ändå fullt med musikaliska klurigheter för den som önskar intensivlyssning. Här finns alster både för den inbitne fusion-diggaren och hon/han som ”bara” gillar kvalitativ musik, ja bandet har lagt sig i ett musiklandskap som passar många och dessutom ett album som är relativt kort i denna massproduktions tid med extra allt i skivsläppen. Och som brukligt, starkt låtsnickeri vinner i längden som här.
Såg bandet i Artrock i Stadsträdgården för några år sedan och skall bli kul att återse dem på Slottsskogen i augusti.
Pymlico – Meeting Point
Apollon Records
1. Crab Key
2. Second Rate Punk
3. Broken Glass
4. Iris
5. First Light
6. NOL861613060
7. Lucy Does Not Approve
8. Erised
Betyg: 7/10
Conny Myrberg
House By The Lake – Woodlands
- House By The Lake – Woodlands
De fem man starka norska bandet från Bergen släpper här sitt debutalbum med inspirerad musik från den amerikanska och brittiska folkmusiken. I spetsen hänförs bandet av Sondre Strandskog Arnesen, en ”singer-songwriter” som 2009 startade House By The Lake då som ett projekt vilket 2013 blev ett fullfjädrat band. Albumet ger är ett rätt så lågmält intryck med sång, akustiska gitarrer och harmoniska körer som fokus. Andra tillika titelspåret Woodlands hör man klart nostalgiska influenser från det goda 70-talet och band som America ni vet dom som gjorde A Horse with No Name mm. Annars är det låten Redwood som sticker ut och Dark Horse med tidiga ”Bee Gees” liknande körer. Infobladet förtäljer att musiken bör tilltala fans av Nick drake, Fleet Foxes och Kings Of Convenience. Själv vet jag tyvärr inget av dessa band och skulle önska lite mer upplivande inslag, fungerar dock som bakgrunds och ”lay back” musik.
House By The Lake – Woodlands
Apollon Records
Springtime
Woodlands
Wedding Song
Redwood
Dark Horse
Straight From The Top
If You’re Gonna Let Me Down
Lady Nightingale
That Great Ocean Sound
https://www.facebook.com/housebythelake
Betyg: 5/10
Conny Myrberg