Brant Bjork and the Low Desert Punk Band – Black Power Flower

Brant Bjork And The Low Desert Punk Band - Black Power Flower - 2014

Brant Bjork and the Low Desert Punk Band – Black Power Flower

Det finns ökenrävar och så finns det Brant Bjork. Ökenrävarnas ökenräv. Ända sedan bildandet av stonerrockpionjärerna Kyuss så har den gode Brant fortsatt att leverera högklassig ökenrock oavsett vilken konstellation han än har ingått i. Denna gång har han slagit ihop sina sandsäckar med trion Low Desert Punk Band och resultatet är ännu ett ökenrockalbum av högsta rang. Tunga släpande riff med gott om dist, gungande basmelodier, medryckande refränger och ett småpsykedeliskt skimmer över alltihopa. Kort och gott ökenrock så som vi har vant oss att Brant Bjork levererar den. Framförallt har han ett omisskännligt gungande groove i det mesta han spelar in och det är det som gör nya albumet Black Power Flower så njutbart. Det spelar ingen roll om det är Black Sabbath-tyngd som i inledande Controllers Destroyed, mörker som i Boogie Woogie On Your Brain eller lite sluggande gitarrer som i That’s a Fact, Jack så får han det alltid att gunga skönt. Herr Bjork har även lyckats få till en lagom variation på låtarna och Low Desert Punk Band skänker en uppfriskande energi till musiken. Det gör att jag mer än gärna återvänder till skivan om och om igen. Jag har aldrig varit i Nevadaöknen men den varma och lite torra ljudbilden som de har rattat in på detta album tar tillsammans med musiken med mig på en resa rakt ut i det karga landskapet. Där ute så gungar jag sakta fram i takt till musiken och inser att detta inte är det bästa jag har hört inom den fuzziga ökenrocken men det är inte långt ifrån.

Brant Bjork and the Low Desert Punk Band – Black Power Flower
Napalm Records/Border Music

1. Controllers Destroyed
2. We Don’t Serve Their Kind
3. Stokely Up Now
4. Buddha Time (Everything Fine)
5. Soldier of Love
6. Boogie Woogie On Your Brain
7. Ain’t No Runnin’
8. That’s a Fact, Jack
9. Hustler’s Blues
10. Where You From, Man

www.brantbjork.com

 

Betyg: 9/10

Ulf Classon

Eric Sardinas & Big Motor – Boomerang

Eric Sardinas And Big Motor - Boomerang - 2014

Eric Sardinas & Big Motor – Boomerang

Den amerikanske gitarristen Eric Sardinas är tillbaka med ett tredje album uppbackad av kraftpaketet Big Motor och det svänger som sig bör. Bluesigt gung kombineras med klassiskt rock’n’roll-sväng och det är svårt att sitta still. Lägg där till att Sardinas blandar friskt mellan akustiskt, elektrisk och steelgitarr och när vi får in lite orgel i Bad Boy Blues så ger också det en extra dimension till musiken. Eller som när han tar klivet från den rökiga rockklubben och ut i träskbluesens förlovade land i Morning Glory och låter enbart den akustiska gitarren ljuda. Då blir i alla fall jag lite extra glad och skivan får ett mer dynamiskt uttryck. En annan höjdare är det tunga bluessvänget i den gamla Elvis-hiten Trouble som avslutas med ett rock’n’roll-inferno. Annars är det nog helheten som är skivans styrka. Det finns egentligen inga direkta dalar även om topparna är lätträknade. Det är istället en oerhört trevlig stunds musiklyssnade som med fördel går att applicera i stereon för att sätta lite extra fart på festen. Mycket av det kan tillskrivas den energi som ljudbilden utstrålar. Bandet har verkligen lyckats att kapsla in en känsla av att de spelar live och det är alltid något att eftersträva enligt mig. Det finns egentligen inte så mycket mer att tillägga än att Eric Sardinas och den stora motorn har släppt ytterligare ett utmärkt album fyllt med blues’n’roll.

Eric Sardinas & Big Motor – Boomerang
Jazzhaus Records/Border Music

1. Run Devil Run
2. Boomerang
3. Tell Me You’re Mine
4. Morning Glory
5. Bad Boy Blues
6. If You Don’t Love Me
7. Trouble
8. Long Gone
9. How Many More Years
10. Heavy Loaded

http://www.ericsardinas.co.uk

 

Betyg: 7/10

Ulf Classon

 

Jess and the Ancient Ones – Castaneda 10″

Jess And The Ancient Ones - Castaneda (Singel) - 2014

Jess and the Ancient Ones – Castaneda 10″

Finlands just nu bästa band är tillbaka med en tiotummare på två låtar och längtan efter en ny fullängdare växer sig allt starkare. Jess and the Ancient Ones nya bidrag till den ockulta musiken är måhända inte lika stark som tidigare släpp men är ändå bra nog att njuta av. Rent musikaliskt viker de inte av från den redan inslagna vägen med psykedelisk och progressiv sextio- och sjuttiotalsrock med ockulta förtecken. Om det är något så är det lite mer lättillgängligt. Det säger i och för sig inte så mycket för det är som sagt bara två låtar. Om de sina vana trogen levererar låtar med lite längre speltid på nästa album som de gjort tidigare så kommer spår som dessa passa in perfekt. A-sidan, tillika titelspåret, är baserat på peruansk-amerikanske författaren Carlos Castaneda böcker om shamanismen vilket passar bandets ockulta framtoning utmärkt. Musikaliskt bjuder de på drivande bas och trumspel, effektfullt riffande, en läskig orgel och Jess förföriska men samtidigt hemsökta sångstämma. Tankarna förs till en ogästvänligt karneval där paranormala aktiviteter, övernaturliga fenomen och läskiga clowner står för ”underhållningen”. Samtidigt som man får en krypande känsla innanför skinnet så skänker låten ändå ett värmande lugn och man rycks lätt med i svänget. B-sidan As to Be With Him skiljer sig dock en aning. Med ett lite långsammare tempo, en rakare bluesig känsla och en nästan sextiotalspoppigt framförande så levererar bandet en klart lättsammare historia att ta till sig. Dock finns mörkret kvar då detta i princip är ett kärleksbrev till en demon. Ytterligare ett ämne som passar bandets ockulta inriktning perfekt. Det är dock B-sidan som drar ner betyget en aning för låten bjuder inte på några större känslokval som titelspåret gör. Det är bra men bandet kan så mycket bättre anser jag. Förhoppningsvis kommer den stundande fullängdaren visa prov på att Jess and the Ancient Ones enbart förstärker sin position som Finlands just nu bästa band.

Jess and the Ancient Ones – Castaneda 10″ (Singel)
Svart Records

1. Castaneda
2. As to Be With Him

https://www.facebook.com/jessandtheancientones

https://soundcloud.com/svart-records/jess-and-the-ancient-ones-Castaneda

 

Betyg: 7/10

Ulf Classon

Siena Root – Pioneers

Siena Root - Pioneers - 2014

Siena Root – Pioneers

Seina Root har under snart femton år alltid varit sin småpsykedeliska sjuttiotalsrock trogen. Den bluesbaserade hårda rocken har blandats upp med allsköns olika instrument och gäster vilket har gett en frihetskänsla och upptäckarglädje i musiken. När de nu har återvänt till studion för att släppa sin första skiva på nästan sex år så är det i stort sett en sak som gäller – tungt svängande classic rock! Närmare bestämt första vändan med Deep Purple Mark 2 då britterna levererade några av sina, och tidernas, allra bästa rockalbum. Att enbart säga att det låter som Deep Purple är inte rättvist för stockholmarna har under årens lopp odlat sin egen identitet samt sätt att ta sig an musiken men det är ofrånkomligt att göra jämförelsen ändå. Inte nog med att bandet har spelat in med enbart gammal analog utrustning för att få till det där rätta soundet de har även kvalitén att skriva riktigt bra låtar. Många band idag i den så kallade retrorocken kan få till både sväng och rätt ljudbild men få har kunskapen att få till så vassa kompositioner som Siena Root. När de dessutom har den goda smaken att låta orgeln få lika stort utrymme som gitarren då har de i alla fall vunnit min uppskattning. Lyssna bara på Root Rock Pioneers där orgel och gitarr duellerar i bästa Deep Purple-stil så förstår ni vad jag menar. Den låten har snabbt blivit en favorit hos mig men på skivan finns det mycket godis att lyssna på. Väldigt mycket för att ha en speltid på enbart fyrtiotvå minuter men så är skiftningarna i musiken också väl tilltagna utan att det det blir för sönderryckt eller rörigt. Det enda som bryter av markant är avslutande In My Kitchen. En lugn och jazzig historia vilket jag verkligen uppskattar men som bryter av lite väl bryskt mot det rockkalas jag just blivit serverad. Men det är också därför jag älskar Seina Root. De går alltid sina egen väg trots att de verkar i en genre som skapades för flera årtionden sedan. Siena Root kan med Pioneers ha slagit till med karriärens vassaste album och det skulle inte förvåna mig om de ligger överst på min lista när musikåret skall summeras.

Siena Root – Pioneers
Gaphals

1. Between the Lines
2. 7 Years
3. Spiral Trip
4. Root Rock Pioneers
5. The Way You Turn
6. Keep on Climbing
7. Going Down
8. In My Kitchen

http://sienaroot.com

https://www.facebook.com/sienaroot

 

Betyg: 9/10

Ulf Classon

Skånska Mord – Skånska Mord EP

Skånska Mord - Skånska Mord - 2014

Skånska Mord – Skånska Mord

Har du en gång fastnat för Örkelljungas stoltheter Skånska Mords tunga, småproggiga och lätt psykedeliska sjuttiotalsrock så kan du andas ut. Den nya självbetitlade EPn avviker nämligen inte från deras redan inslagna och framgångsrika musikaliska spår. Detta smakprov på vad som komma skall i form av en fullängdare är inget mindre än ytterligare en superstabil utgåva i bandets diskografi. Inledande Illusion är en tungt gungande och svängig sak med bärande melodier medan uppföljaren Leaving visar upp den mer jammiga och progressiva sidan av bandet. Mer sansade och psykedeliska A Room Without a View är ett lite mörkare spår och avslutande Black Salad är en riktig gitarrfest med medryckande riff och melodier i överflöd. Den senare är dessutom en cover på en låt av Janne Schaffer och den berömda gitarristen gör till och med ett gästframträdande på sin egna låt. Bandet bjuder som ni märker på godis från hela sin repertoar vilket inte bara gör denna EP till en skönt varierande historia utan även borgar för att det kommande albumet kan bli en härligt dynamisk upplevelse. En upplevelse jag verkligen ser fram emot. Har du aldrig hört Skånska Mord tidigare men uppskattar deras genrekollegor i bland annat Graveyard så bör du omgående kolla upp dessa tungt rockande grabbar.

Skånska Mord – Skånska Mord EP
Transubstans Records/Record Heaven

1. Illusion
2. Leaving
3. A Room Without a View
4. Black Salad

www.facebook.com/skanskamord

 

Betyg: 9/10

Ulf Classon

Vargas Blues Band – From the Dark

Vargas Blues Band - From The Dark - 2014

Vargas Blues Band – From the Dark

Gitarristen Javier Vargas har en så diger diskografi så skivbacken knapp går att lyfta men jag har då aldrig lagt märke till honom tidigare. Men vad gör det för nu har jag ju en massa ny musik att kolla upp! För även om nya albumet From the Dark med Vargas Blues Band inte kvalar in bland det vassaste jag har hört i genren så är det ändå tillräckligt bra för att det skall vara värt att forska vidare. På From the Dark presenterar spanjoren bluesbaserad tung rock där tyngdpunkten ligger på bluessidan och drivet på rocksidan vilket ger ett gott sväng utan att man blir åksjuk. Inledande Bye Bye Zombie riffar på tungt och tankarna förs mer mot classic rock medan efterföljande Let it Go vaggar in oss i ett tungt bluesgung. Sedan fortsätter skivan att skifta utseende mellan rock och blues vilket gör att det aldrig blir långtråkig men, tyvärr, heller aldrig riktigt exceptionellt. Bäst blir det i Palace of the King då han skruvar upp tempot, låter orgeln höras en aning samt sjunger duett med en för mig okänd sångerska. Det är i fall som dessa då blues och rock gifter sig på ett perfekt sätt och det är omöjligt att sitta still. Supersvängiga Steeler of Love är ett annat bra exempel. Hur som helst så är det svårt att återge musiken i ord för detta är inget nytt under solen men det är ändå bra. Jag försöker komma på något att jämföra med men hittar inget klockrent namn att dra till med. Dock finns det stunder då tankarna förs till så väl Kenny Wayne Shepherd som Joe Bonamassa och Stevie Ray Vaughan men upp på den nivån orkar han inte. I alla fall inte med detta album. Oavsett så är From the Dark ett mycket trevligt första möte med herr Vargas och det dröjer nog inte allt för länge innan jag ger mig i kast med hans tidigare alster.

Vargas Blues Band – From the Dark
Off Yer Rocka Recordings

1. Bye Bye Zombie
2. Let it Go
3. Moon Light Blues
4. Run Away
5. Palace of the King
6. Radioactivity
7. Inner Sun
8. Steeler of Love
9. Out of the Dark
10. Roy Blues
11. Esperanto

www.vargasblues.com

 

Betyg: 6/10

Ulf Classon

Sister Sin – Black Lotus

Sister Sin - Black Lotus - 2014

Sister Sin – Black Lotus

Efter tolv år i branschen så börjar nu Sister Sin etablera sig på allvar och då är det lätt att släppa lite på tyglarna och börja experimentera. Men den fällan faller inte svenskarna i även om nya given Black Lotus bjuder på några nya spännande element. De drar snarare upp tempot och skruvar till hårdheten ytterligare ett snäpp. Att de alltid har spelat stenhård rock med rötterna i så väl Mötley Crües som W.A.S.P.s musikaliska gener hör vi fortfarande men nu påminns jag istället om klassisk heavy metal som till exempel Accept. Inledande dubbelkäftsmällen med Food for Worms och Chaos Royale är så förkrossande hård och attitydstinn att man nästan kippar efter andan. Sylvassa riff, ett benhårt sväng och en pissförbannad Liv Jagrell som än en gång bevisar att hon är en av de främsta kvinnliga frontpersonerna inom metal idag pekar ut riktningen. Au Revoir bryter av en aning med en mer episk refräng men fortfarande med samma intensitet i musik. Därför kommer Desert Queen och Count Me Out som en skön andningspaus med lite mellantempo och mer melodiösa tongångar där den sistnämnda även fått sig en liten symfonisk touch. Stones Thrown känns dock aningen anonym vilket så även är fallet med Ruled by None och avslutande Sail North vilket drar ner betyget en aning. Dock sticker The Jinx ut mitt i allt med sin akustiska inledning och symfoniska crescendo. Inte skivans bästa spår men passar helt klart in i bandets lite nyare musikaliska skrud. Personligen föredrar jag nog bandets tidigare plattor som drar mer åt det rockiga hållet men jag kan heller inte värja mig för deras ettriga heavy metal som i vissa fall håller riktigt hög klass. Tyvärr känns albumet lite för jämntjockt för att det skall kunna bli ett högre betyg. Det finns en viss variation men efter ett tag känns det lite som att låtarna går in i varandra och allt flyter till slut ihop. Men det är på intet sätt dåligt. Sister Sin visar att de är en metalkraft att räkna med även i framtiden och Black Lotus är ett styrkebesked som heter duga.

Sister Sin – Black Lotus
Victory/Border Music

1. Food for Worms
2. Chaos Royale
3. Au Revoir
4. Desert Queen
5. Count Me Out
6. Stones Thrown
7. The Jinx
8. Ruled by None
9. Sail North

www.sistersin.com

 

Betyg: 7/10

Ulf Classon

 

The Quireboys – This Is Rock’N’Roll II

Quireboys, The - This Is Rock N Roll II - 2014

The Quireboys – This Is Rock’N’Roll II

Mitt uppe i förberedelserna inför sin jubileumsturné för att fira trettio år som band så släpper nu The Quireboys sitt tredje album i ny uppfräschad kostym. Bandet som splittrades 1993 gjorde storstilad comeback 2001 med This Is Rock N Roll och nu ger de fansen chansen att återknyta till albumet. Inte nog med att de förpackar om härligheten de har också sett till att putsa lite på ljudet samt bjuder på fyra bonuslåtar. Det är inte vilka bonuslåtar som helst utan fyra av bandets största hits inspelade på nytt med dagens sättning. Ett inte helt ovanligt grepp av bandet som ofta försöker peta in sina hits på nyutgåvor för att ge eventuellt nya fans chansen att stifta bekantskap med deras musik. Skivan är sedan länge slutsåld och även om den finns att införskaffa i begagnat skick så är det inte helt lätt om man inte vet vart man skall leta. Personligen har jag ägt två exemplar genom åren men blivit av med båda på något underligt sätt så för mig är det ett kärt återseende med ett av bandets bästa alster. När skivan snurrar igång så påminns jag om hur inledande titelspåret och efterföljande Show Me What You Got ger näring åt rocknerven och hur tredje spåret Searching fortfarande har ett härligt rått men ändå vackert skimmer över sig. Sen fortsätter det med ömsom rock-ös och ömsom ballader men hela tiden med bandets patenterade ”gypsy rock’n’roll” i förarsätet. Deras brittiska pubrockarv visar sig här från sin absolut bästa sida och Spikes hesa stämma är precis så speciell som den alltid har varit. Men vem skall då köpa denna nyutgåva? Framförallt är det ett gyllene tillfälle för de fans som inte lyckats få fatt i skivan att komplettera sin samling men det är även ett perfekt tillfälle för den nyfikne att stifta bekantskap med bandet.

The Quireboys – This Is Rock’N’Roll II
Off Yer Rocka Recordings

1. This is Rock N Roll
2. Show Me What You Got
3. Searching
4. Six Degrees
5. C’mon
6. Seven Days
7. Taken for a Ride
8. Coldharbour Lane
9. Turn Away
10. To Be
11. Enough for One Timetime
12. It’s Alright
13. Never Let Me Go
14. Hey You 2014
15. Misled 2014
16. 7 O’Clock 2014
17. There She Goes Again 2014

www.quireboys.com

 

Betyg: 8/10

Ulf Classon

Billy Idol – Kings and Queens of the Underground

Billy Idol - Kings And Queens Of The Underground - 2014

Billy Idol – Kings and Queens of the Underground

När punkaren blir gammal då blir han sentimental. Nej det är inget gammalt djungelordspråk jag bjuder på utan det är mer en observation jag nu gör när den gamla punkikonen Billy Idol bjuder på ny musik. Den nu snart sextioårige sångaren släpper nu sin sjunde studioplatta (åtta om du räknar med den hemska julskivan Happy Holidays från 2006) under eget namn och vid första anblicken är han tillbaka i god form. Green Day-rocken som genomsyrade förra skivan Devil’s Playground (2005) går inte att hitta även om jag i viss grad kunde uppskatta den. Han tar istället ett massivt steg bakåt i karriären och musiken består till stor del av det åttiotal han en gång dominerade. Rosafluffiga och syntetiskt ljudande trummor samt medryckande gitarriff och allt är förpackat i en poprockig midjelång kavaj med uppkavlade ärmar. Nja, nu kanske jag tog det ett steg för långt men det är i alla fall väldigt mycket åttiotal och elektroniskt men fortfarande med Steve Stevens utsökta gitarrspel. Har ni en gång hört Billy Idol så vet ni hur det låter men det är inte i hur det låter som det brister. Nej det är i låtmaterialet styrka det sviktar. Med några undantag så är detta mer eller mindre en sentimental resa bland halvsega ballader. Det känns avdankat och när han sjunger är det nästan självömkande emellanåt. Jag vill ju ha min Billy Idol kaxig med lite tempo i låtarna och inte denna balladsömniga historia. Men nu skall jag inte kasta honom under bussen fullständigt för här finns små godbitar att njuta av. Inledande Bitter Pill har den där snygga Billy Idol-svärtan och med en lånad gitarrslinga från ZZ Top och en Tom Petty-refräng så blir det ett riktigt bra slutresultat. Efterföljande Can’t Break Me Down kan kännas aningen banal men den putslustiga Status Quo-refrängen gör att det blir ganska underhållande trots allt. Sen får jag rätt så ordentliga Rebel Yell-vibbar av Postcards From the Past medan avslutande Whiskey and Pills är skivans klart hårdaste rocklåt men den känns dock för spretig. Vi får heller inte glömma den akustiskt drivna balladen Kings and Queens of the Underground där Billy Idol sjunger om ”golden days” samtidigt som han staplar gamla låttitlar på hög. Men, även om här finns russin att plocka ur kakan, så blir det aldrig så där extra speciellt njutbart. Det funkar men inte mer än så helt enkelt. Nej Billy Idols första album på nästan tio år var inte den fullträff jag hade hoppats på. När han 2008 släppte samlingsskivan Idolize Yourself med bland annat den mästerliga, och då nya, låten John Wayne så ökade mitt hopp om en ny och lite mörkare Billy Idol. Så blev det inte. Han verkar ha deppat ihop och sörjer tider som varit istället för att ta nya tag och ge oss en modernare version av sig själv. Trist för jag hade verkligen sett fram mot en fullträff av den gamle punkikonen.

Billy Idol – Kings and Queens of the Underground
Kobalt Label Services/Playground

1. Bitter Pill
2. Can’t Break Me Down
3. Save Me Now
4. One Breath Away
5. Postcards From the Past
6. Kings and Queens of the Underground
7. Eyes Wide Shut
8. Ghosts in My Guitar
9. Nothing to Fear
10. Love and Glory
11. Whiskey and Pills

http://billyidol.net

 

Betyg: 5/10

Ulf Classon

The Budos Band – Burnt Offering

Budos Band, The - Burnt Offering - 2014

The Budos Band – Burnt Offering

Albumet Burnt Offering är mitt första möte med The Budos Band och musiken är oerhört cool men det är minst lika svårt att beskriva den. De har tydligen en förkärlek till Black Sabbath och Pentagram, vilket kanske går att höra, men det är i ytterst små doser på detta deras fjärde studioalbum. Nej istället är det soul och funk från det gyllene sjuttiotalet som gäller med en nypa Iron Butterfly nedvevat i grytan. Men det stannar inte där. Då de istället för sång har en härlig blåssektion beståendes av trumpeter så blir det med en gång väldigt egensinnigt. Tankarna förs till någon av filmmusikgeniet Ennio Morricones västernrullar eller en supercool Quentin Tarantino-film med en lika cool handling. Detta tiomannaband bjuder alltså in till en psykedeliskt stund i ett avslappnat musikaliskt landskap där loungesväng och trumpeter dominerar. Men allt är inte frid och fröjd även om jag njuter i fulla drag. Det blir efter ett tag ganska så enahanda. Låtarna har en tendens att flyta ihop och något som hade brutit av ett par gånger hade behövts. Jag kan nästan föreställa mig hur mycket coolare det hade blivit med en soul- eller bluessångerska i ett par av låtarna. Oavsett så har dessa amerikaner levererat ett oerhört njutningsfullt album som jag mer än gärna kommer att återkomma till i framtiden. Gärna med ett glas rödvin eller två.

The Budos Band – Burnt Offering
Daptone Records/Border Music

1. Into the Fog
2. The Sticks
3. Aphasia
4. Shattered Winds
5. Black Hills
6. Burnt Offering
7. Trail of Tears
8. Magus Mountain
9. Tomahawk
10. Turn and Burn

http://thebudos.com

 

Betyg: 7/10

Ulf Classon