Abramis Brama – Enkel Biljett

Abramis Brama - Enkel Biljett
Abramis Brama – Enkel Biljett

Fem år har hunnit gå sedan vi senast fick något nytt från Abramis Brama och mycket har hänt sedan dess. Största förändringen är väl att basisten Dennis Berg lämnat bandet men någonstans på vägen har de även plockat upp ett rejält lass med nyfunnen energi. Förra skivan Smakar Söndag var ett väldigt bra och stabilt Abramis-album där de närmade sig, kanske inte metalliska, men ändå aningen hårdare tongångar. När nu deras sjätte studiogiv Enkel Biljett är här så känns hela bandet mer fokuserat och plattan summerar upp allt det som bandet står för musikaliskt. Det är ett blytungt och bluesigt riffande, snygga psykedeliska tongångar, folkmusikelement, ett härligt gung och en lysande förmåga att variera sina uttryck så det aldrig blir långtråkigt. Deras rötter är fortfarande djupt förankrade i sjuttiotalet och deras blandning av Black Sabbath, Led Zeppelin och November står fortfarande starkt på egna ben. Rent musikaliskt är det ingen nytt under solen utan det är istället som sagt mer fokuserat, mer energirikt och helt enkelt lite vassare än vad vi är vana vid med bandet. För det är så att albumet Enkel Biljett kan vara bandets starkaste stund så här långt i deras femtonåriga karriär. Inledande titellåten är en frisk fläkt som sätter tonen direkt medan trion Blåa Toner, Vaggar Mig Till Ro och Ett Steg Från Graven bjuder på ett härligt tungt riffande. Efterföljande S.M.E.L. (Sanning, Myter eller Lögn) är en riktig rockstänkare och skivans kanske bästa låt medan Ber Om Nåd är albumets kanske bluesigaste dito. Avslutningen med småflummiga Lång Tripp, omvälvande In Aeternum (Et Semper) och snyggt instrumentala Jonzos Bolero cementerar ett av årets bästa album så här långt. Abramis Brama var ett förbannat bra band även innan detta album såg dagens ljus och med lite tur kan de nu ta nästa steg på karriärstegen.

Abramis Brama – Enkel Biljett

Transubstans Records / Record Heaven

  1. Enkel Biljett
  2. Blåa Toner
  3. Vaggar Mig Till Ro
  4. Ett Steg Från Graven
  5. S.M.E.L. (Sanning, Myter eller Lögn)
  6. Ber Om Nåd
  7. Lång Tripp
  8. In Aeternum (Et Semper)
  9. Jonzos Bolero

www.abramisbrama.com

Betyg: 8,5 / 10

Ulf Classon

Valley of the Sun – Electric Talons of the Thunderhawk

Valley of the Sun - Electric Talons of the Thunderhawk
Valley of the Sun – Electric Talons of the Thunderhawk

Från Cincinnati, Ohio kommer albumdebuterande powertrion Valley of the Sun och det borde vara enbart versaler på power för detta är kraftfullt! Kraftfullt fuzzriffande, superstabilt gungande tempo och en mer upphottad ljudbild än gemene stonerband gör dessa amerikanska gossar till ett sluggande stonerrockband som inte backar för något. Det svänger och det kränger så som bara ökenrock kan göra och eftersom de valt att hålla ett lite högre tempo så blir det heller aldrig segt eller långtråkigt. Jag som älskar ett tungt svängande riff mer än ekvilibristiskt finlir njuter i fulla drag och trots att amerikanerna inte kommer med något nytt till bordet så njuter jag i fulla drag ändå. Ljudmattan är så där härligt mättad, svänget är konstant och ökensanden yr ur högtalarna. Jag skiter i om det som bandet presenterar på Electric Talons of the Thunderhawk har gjorts förut. Jag bryr mig föga att bandet inte skapar något nytt överhuvudtaget. Det enda jag bryr mig om är att detta är ett galet starkt stoneralbum som är förbannat roligt att lyssna till när jag sitter och svingar några kalla en sommarkväll. Det behövs såklart lite mer som sticker ut och några fler ”hits” för att ett högre betyg skall kunna sättas men det behöver inte var så jävla avancerat och nyskapande hela tiden så kör bara kör! Valley of the Sun är här för att stanna!

Valley of the Sun – Electric Talons of the Thunderhawk

Fuzzorama / Pirate Smile GbR

  1. Worn Teeth
  2. As Earth and Moon
  3. Maya
  4. Nomads
  5. Lazer Vision Intermission
  6. Within the Glare
  7. The Message is Get Down
  8. The Sleeping Sand
  9. Gunslinger
  10. Centuar Rodeo

http://www.electrictalonsofthethunderhawk.com

Betyg: 7 / 10

Ulf Classon

Gamma Ray – Empire of the Undead

Gamma Ray - Empire of the Undead
Gamma Ray – Empire of the Undead

Jag trodde aldrig jag skulle skriva dessa ord men det är roligt att lyssna på en ny platta med Gamma Ray igen. Sedan Majestic (2005) har tyskarna mer eller mindre varit helt ointressant. Har det inte handlat om att spela så fort det bara går så har det handlat om att stjäla så mycket från Iron Maiden man kan utan att bli stämd. Inget fel med de två ingredienserna i och för sig men när låtarna har varit så galet tråkigt standardiserad power metal så har det inte hjälpt. Det Gamma Ray jag lärt mig att älska har sakta tynat bort. Men ack den som sörjer för länge! Nu verkar Kai Hansen och grabbarna ha hittat tillbaka till fornstora dar. Nåja, de har sett en skymt av den i alla fall. Inledande Avalon på nya album Empire of the Undead är nämligen ett nästan tio minuter långt mästerverk i klass med Heading for Tomorrow och Rebellion in Dreamland och hintar om en ny storhetstid. Med mörker och dramatik så visar de än en gång vilka som är mästare på episk power metal. Efterföljande låtar är jag tyvärr inte lika extatiskt laddad över. Men med det sagt så betyder det inte att de är dåliga, snarare tvärtom, det är riktigt roligt att lyssna på Gamma Ray igen som sagt. Visst, den power metal som de var med och lade grunden för, är inte tillbaka fullt ut. De riffar på som Accept i Pale Rider, marscherar som Judas Priset i Demonseed och galopperar som Iron Maiden i Seven. Däremellan visar de upp sin thrashiga sida i Empire of the Undead, kopierar sig själva i Master of Confusion och levererar en onödigt pompös ballad i Time for Deliverance. Men trots allt, det är kul att lyssna på Gamma Ray igen. De har tagit sig tid att skapa ett varierat material, snickrat ihop en hel del snygga refränger och framförallt så låter det som de har kul igen. Det är inget nytt under solen direkt men om du som jag gillade Gamma Ray på nittiotalet när de var som bäst så tycker jag du skall ge Empire of the Undead en chans. Här finns nämligen massa godis som är roligt att lyssna på trots att du förmodligen redan har hört det förut.

Gamma Ray – Empire of the Undead

Ear Music / Playground

  1. Avalon
  2. Hellbent
  3. Pale Rider
  4. Born to Fly
  5. Master of Confusion
  6. Empire of the Undead
  7. Time for Deliverance
  8. Demonseed
  9. Seven
  10. I Will Return

www.gammaray.org

Betyg: 7 / 10

Ulf Classon

Pontus Snibb – Wreck of Blues

Pontus Snibb - Wreck of Blues
Pontus Snibb – Wreck of Blues

Det spelar ingen roll om det är hårt riffande med Bonafide, rockigt under eget namn med tillägget 3 eller som trummis i Jason & The Scorchers så svänger det alltid om gitarristen och sångaren Pontus Snibb. När han nu ger sig på att släppa ett bluesalbum så är det ingen överraskning att det svänger det också. Skivan spelades in under tre dagar med tre musiker i ett och samma rum så känslan av närvaro, spontanitet och spelglädje är påtaglig även om jag misstänker att en del putsats till vid senare tillfälle. Trots att skivan bjuder på tre covers så är ändå helheten genuin och låtarna krokar i varandra på ett bra sätt så det blir varken enformigt eller för spretigt. Musiken spänner från tungt elektriskt till snyggt akustiskt men är hela tiden fast rotad i bluesen även om Snibbs rockigare ådra mer än väl gör sig påmind. Mina tankar förs till Walter Trout och Kenny Wayne Shepherd och även om just de två namnen kanske kan kännas lite missvisande så är det ändå rotblues med rockinslag som gäller. Sen har vi ju Snibbs karaktäristiska stämma som färgsätter musiken på ett snyggt och eget sätt och man hör direkt att det är just han. Dock kan jag tycka att hans röst passar bättre till rivig rock men han har ändå ett sådant register och omfång att han även omfamnar bluesen med bravur.

Det enda problemet jag ser, eller hör rättare sagt, med Wreck of Blues är att skivan saknar de där riktiga topparna för att betyget skall krypa upp ytterligare ett snäpp. Stänkaren Same Same, gungande Boogie Man och snygga I’m Walking är alla tre starka kort men helhetskänslan blir aldrig mer än bara trevlig. Men även om det ”bara” är trevligt så är det ett ytterst trevligt album, så trevligt så att det lär förgylla många kvällar vid grillen i sommar framöver.

Pontus Snibb – Wreck of Blues

Off Yer Rocka / Border Music

  1. More Blues and Blue Sounds
  2. Same Same
  3. No Peace of Mind
  4. Boogie Man
  5. Longing For You
  6. As I Please
  7. Lightnin’ Change
  8. I’m Walking
  9. Turning Back the Clock
  10. One’s Too Many
  11. Keep on Loving Me

Betyg: 7 / 10

Ulf Classon

Holy Moses – Redefined Mayhem

Holy Moses - Redefined Mayhem
Holy Moses – Redefined Mayhem

I snart trettio år har Sabina Classen styrt sitt Holy Moses med järnhand och trots att deras thrash fått lite mer svärta på senare år så har de aldrig vikit av från den inslagna vägen. Personligen har jag alltid tyckt att bandet har varit bättre live än på skiva och efter att ha tagit del av ytterligare ett stycke köttig tysk thrash från Aachen-gänget så är mitt intryck fortsatt intakt. På skiva är Holy Moses bra men inte tillräckligt bra för att mina öron skall slå frivolter av glädje. Det är ettrig och intensiv eurothrash för hela slanten vilket jag gillar men precis som på föregångaren Agony of Death (2008) så är det på tok för enformigt i längden. Problemet är att det inte finns några uppkäftiga krokar eller rejäla melodier som bryter av medan refrängerna är småcoola men inte tillräckligt häftiga. Det är dock rejält elakt mest hela tiden men det är ganska talande att mellantempolåten Into the Dark är skivas mest välljudande spår. Allt behöver inte gå i högsta hastighet hela tiden för att det skall vara brutalt. Men för att vara rå, okonstlad och stenhård tysk thrash så är Holy Moses helt rätt men för den som söker lite mer variation så blir Redefined Mayhem ganska enformig ganska snabbt. Dock är det alltid en fröjd att höra Sabina Classen morra, väsa, growla och gasta så att självaste Hin håle ryggar tillbaka förskräckt.

Holy Moses – Redefined Mayhem

Steamhammer / SPV

  1. Hellhound
  2. Triggered
  3. Undead Dogs
  4. Into the Dark
  5. Sacred Sorrows
  6. Process of Projection
  7. Fading Realities
  8. Liars
  9. Redemption of the Shattered
  10. Whet the Knife
  11. Delusion
  12. One Step Ahead of Death
  13. This Dirt

www.holymoses.net

Betyg: 5 / 10

Ulf Classon

Mekong Delta – In a Mirror Darkly

Mekong Delta - In a Mirror Darkly
Mekong Delta – In a Mirror Darkly

Man har aldrig tråkigt ihop med Mekong Delta. Ja bandet alltså, inte området i Vietnam, där har jag aldrig varit. Hur som helst så har jag alltid funnit dessa tyskar ganska underhållande vilket gör att jag alltid tar mig tid att lyssna när de varit aktuella med ny musik. Men efter att ha lyssnat på nya given In a Mirror Darkly och gjort ett återbesök i backkatalogen så inser jag att jag aldrig har så där exceptionellt roligt när jag lyssnar på deras skivor. Det är underhållande progressiv thrash i den mest tekniska skolan men det är aldrig så pass bra så att jag löper amok i mina vänners stereoapparater och tvingar dem att lyssna så fort jag får chansen. Med det sagt så kan jag konstatera att In a Mirror Darkly är ytterligare ett kapitel i bandet karriär de kan vara ganska stolta över för det är en oerhört solid produkt de levererar. Musicerandet är av ypperlig klass, Martin LeMars sånginsats är riktigt stark och aggressiviteten i thrashen finns kvar trots det intrikata anslaget. Antalet taktbyten och udda rytmer finns det i överflöd och det blir på det sättet aldrig riktigt tråkigt att lyssna på skivan. Men det blir som sagt aldrig riktigt roligt heller. Låtarna tenderar att bli något långrandiga, variationen mellan de olika styckena är för små och ibland kan det vara svårt och veta när skivan byter spår. Men det finns ljuspunkter. I Janus så hittar bandet ett skönt medryckande läge och ett mer dramatiskt anslag lyfter musiken över mängden. Även i den instrumentala Inside the Outside of the Inside med sitt Rush-iga intro så hittar de det där lilla extra som gör att man hajar till och koncentrerar sig lite mer. Men det är också allt. Albumet In a Mirror Darkly är som helhet trevlig men inget ut över det vanliga. Redan frälsta fans lär inte bli besvikna men så värst många nya fans tror jag knappast tyskarna fiskar upp denna gång tyvärr.

Mekong Delta – In a Mirror Darkly

Steamhammer / SPV

  1. Introduction
  2. Ouverture
  3. The Armageddon Machine
  4. The Sliver in Gods Eye
  5. Janus
  6. Inside the Outside of the Inside
  7. Hindsight Bias
  8. Mutant Messiah

www.mekongdelta.eu

Betyg: 6 / 10

Ulf Classon

Prong – Ruining Lives

Prong - Ruining Lives
Prong – Ruining Lives

För två år sedan släppte amerikanska Prong sitt åttonde album Carved in Stone. En av det årets bästa album och ett bevis på att Tommy Victor och hans mannar hittat tillbaka till storformen. Nu släpper de nästa album och formen håller i sig. Ruining Lives, som härligheten heter, är den skiva som gått snabbats för bandet att spela in och det är påtagligt. De dryga fyrtio minuter som skivan snurrar på så sprudlar musiken av energi och bandet stampar på i ett härligt tempo mest hela tiden. Deras tekniska men groovebaserade och industriosande metal står stadigt i sina punk- och hardcore-rötter men nu är det mer thrash än tidigare. Ja det är faktiskt rena rama thrashriff-orgien emellanåt! Victors gitarrspel är glödande och tillsammans med trummisen Art Cruz taktfasta stampande och småintrikata rytmer, bassisten Jason Christopher pulserande bas samt deras gemensamma förkärlek till udda taktbyten så har Prong en brett register att plocka ur. Lägg där till Victors melodiösa men ändå kraftfulla sång som han utnyttjar till fullo i de medryckande och melodistarka refrängerna så har du allt vad Prong handlar om.

Det finns mycket godis att hämta på Ruining Lives för oss Prong-fans. Tydliga anspelningar på de tidiga årens mästerverk som Cleansing och Rude Awakening finns det gott om men även nyare influenser så som math metal har smugit sig in. Det sistnämnda gör att deras ändå rätt så rättfram metal får ett mer tekniskt invecklat anslag och ett lite småprogressivt skimmer lägger sig över alltihopa. Låtar som Turnover, Remove, Separate Self, Absence of Light och Self Will Run Riot sätter sig i skallen ganska omgående trots de lite mer invecklade tongångarna. Ett bevis på att melodistyrkan är ovanligt stabil även denna gång och placerar Ruining Lives i toppskiktet av bandets i övrigt väldigt stabila diskografi. En av årets bästa metal-plattor!

Prong – Ruining Lives

Steamhammer / SPV

  1. Turnover
  2. The Barriers
  3. Windows Shut
  4. Remove, Separate Self
  5. Ruining Lives
  6. Absence of Light
  7. The Book of Change
  8. Self Will Run Riot
  9. Come to Realize
  10. Chamber of Thought
  11. Limitations and Validations

prongmusic.com

Betyg: 8 / 10

Ulf Classon

Agusa – Högtid

Agusa - Högtid
Agusa – Högtid

I östra Skåne ligger en gammal och liten pittoresk by vid namn Agusa men huruvida det svenska bandet med samma namn har någon koppling till byn vet jag inte. Det jag dock vet är att bandet spelar en jordnära och småmysig form av proggrock med starka rötter i svensk folkmusik. När de lätt och ledigt ger sig i kast med sina, i stort sett helt instrumentala, stycken av musik så känner man doften av våren och sommaren. Samtidigt som tankarna vandrar över en vackert grön och blomstrande äng så förs man tillbaka till sjuttiotalet och band som Kebnekajse och tidiga Kaipa. Orgel, gitarr, bas och trummor förenas i ett avslappnat och småjammigt samspel där vi snyggt forslas genom musiken.Det är svensk sjuttiotalsprogg med rötter i folkmusiken som sagt men ibland framförs den på ett nästan frijazzigt sätt vilket jag gillar. Man känner en frihet och lekfullhet i musiken som många misslyckas med att få fram och över alltihopa så finns det ett litet skimmer av psykedeliska färger. Allt är väldigt njutbart även om man inte upplever de riktigt svindlande höjderna på de musikaliska upplevelserna. Jag gillar verkligen det jag hör och jag njuter i fulla drag men helt såld blir jag inte. Böljande Uti Vår Hage är skivans starkaste stund ihop med den lite rakare avslutningen med Kärlek Från Agusa. Där emellan är det högklassigt musicerande men mina tankar vandrar ibland iväg på en annan stig än den som musiken skall ta med mig på. Jag klagar dock inte utan lyssnar glatt vidare och njuter i fulla drag.

Agusa – Högtid

Transubstans Records / Record Heaven

  1. Uti Vår Hage
  2. Melodi Från St. Knut
  3. Östan Om Sol, Västan Om Måne
  4. Stigen Genom Skogen
  5. Kärlek Från Agusa

www.facebook.com/agusaband

Betyg: 7 / 10

Ulf Classon

The Chuck Norris Experiment – Right Between Your Eyes

The Chuck Norris Experiment - Right Between Your Eyes
The Chuck Norris Experiment – Right Between Your Eyes

Göteborgarna i The Chuck Norris Experiment kämpar vidare med sin punkiga skandinaviska actionrock och med sjätte given Right Between Your Eyes så har de släppt ytterligare ett stabilt album som vill mycket men som inte riktigt når ända fram. Det är kraftfullt, stora riff, tydliga refrängmelodier, aningen klyschigt men även lite mörkare än gemene band i genren. Just den där svärtan som de får fram i bland annat låtarna Earth is Shaking Tonight och Under the Knife tycker jag passar bandet bättre än i de stunder då det blir lite för glättigt. Överlag har jag aldrig fallit för bandet men här finns helt klart roliga stunder i medryckande Black Leather och punkiga Gratitude samt Right Between the Eyes men som helhet tycker jag inte att det håller.Topparna är finfina medan dalarna är aningen intetsägande. Jag sitter istället och tänker på ett punkigt Backyard Babies eller ett lite tamare Psychopunch. Oavsett så är Right Between Your Eyes en trevlig bekantskap, precis som tidigare album med bandet, men det där lilla extra som får mig på fall saknas fortfarande. Men jag hoppas bandet fortsätter att leta efter det där lilla sista för attitydstarka band som The Chuck Norris Experiment behövs.

The Chuck Norris Experiment – Right Between Your Eyes

Transubstans Records / Record Heaven

  1. You’re One of Us
  2. Black Leather
  3. White Devil
  4. Earth is Shaking Tonight
  5. Under the Knife
  6. Eaten Alive
  7. Gratitude
  8. If I Could I Would
  9. The World Burns
  10. Midnight Strangler
  11. Right Between the Eyes

Betyg: 6 / 10

Ulf Classon

Moon Coven – Amanita Kingdom EP

Moon Coven - Amanita Kingdom
Moon Coven – Amanita Kingdom

Varför inte inleda det nya året med en debut? Det verkar i alla fall Jönköpingsgänget i Moon Coven tycka som inleder det nya tidevarvet med att släppa EP:n Amanita Kingdom. Ett trevligt stycke musik som trots att det är en EP sträcker sig över halvtimmen i speltid. Det är alltså ganska långa låtar vi har att göra med men det är nästan ett måste till denna sorts musik. Bandet har nämligen gett sig i kast med att spela något som lättast beskrivs som psykedelisk stonerrock med en touch av spacerock och de gör det faktiskt ganska framgångsrikt. Tungt malande gitarrer rullar i ett behagligt tempo framåt i vad som kan kännas som en evighet för den oinvigde. Det repetitiva riffandet är själva grundbulten i musiken som sakta vaggar in dig i ett meditativt tillstånd men de lyckas faktiskt få till något som kan liknas vid ett groove och på så sätt blir det aldrig långtråkigt. Ett par lite bluesigare solon hjälper också de till att lätta upp stämningen. Ljudbilden målar upp ett jordnära ökenlandskap och den bibehålls oavsett om de stämmer ner och levererar fuzziga riff eller de tar sig an mer lättsamma harmoniska tongångar. Över detta svävar sången som på något sätt blir mer som ett instrument än en sångslinga med lyrik. Texterna finns där naturligtvis men den ekoeffekt de lagt på sången gör att sångare David Lebans melodier antar ett drömskt uttryck vilket förstärker den psykedeliska sidan. Väldigt passande till musiken men ibland hade jag nog velat ha någon mer utstuderad refräng eller en lite klistrig sångmelodi.

Hur som helst så gillar jag det jag hör men helt förlorad i ett transcendentalt tillstånd hamnar jag aldrig. Lite mer variation hade inte skadat. De hade kunnat ta ut svängarna lite mer och på så sätt skapat en större dynamik som i sin tur hade gett en mer underhållande och varierad lyssning. Missförstå mig inte, detta är underhållande, men det hade kunnat vara lite vassare i utförandet och slutprodukten hade kunnat vara lite mer minnesvärd. Men jag gillar som sagt det jag hör och det är ett trevligt första möte med ett band jag kommer hålla ett extra öga på.

Moon Coven – Amanita Kingdom

Record Heaven / Transubstans

  1. Ruler of Dust
  2. Amanita Kingdom
  3. Amanita Kingdom II
  4. East
  5. We Were Conquerors

www.facebook.com/mooncoven

Betyg: 7 / 10

Ulf Classon