Jackson Firebird – Shake the Breakdown

Jackson Firebird - Shake The Breakdown
Jackson Firebird – Shake the Breakdown

Australiens fetast ljudande duo? Om den titeln utmanar definitivt Brendan Harvey och Dale Hudak i tvåmannaorkestern Jackson Firebird men frågan är om de inte vinner utan problem? Vem trodde att en duo kan låta så mycket? Med ett fett och rullande sound tar sig grabbarna an rock’n’roll utan en tanke på normer eller rådande regler. Grunden är svängig rock men ingredienserna de injicerar i den matiga och rullande grundstommen får det att låta så mycket mer. Med stoner, punk, classic rock, grunge och blues som tillsatser så får dom det att svänga och kränga något hejdlöst. Nästan som om de försökte sig på att mixa ihop Queens of the Stone Age och White Stripes med en gnutta Nirvana och en nypa Beastie Boys. Albumet, deras andra, Shake the Breakdown är medryckande, melodiskt, aggressivt, uppkäftigt, skränigt och välljudande. Allt i ett och rakt på sak. Inga onödiga krusiduller här inte. Det spretar en aning men inte värre än att det hänger samman. Det gör att spår som benhårda Mohawk Bang! och Turbonegro-influerade New Wave passar in fint med superbluesiga Sin For Your Lovin’ och omvälvande Voodoo. Det känns även helt naturligt att Queens Fat Bottomed Girls i australiensarnas händer får en stonerfuzzig sydstatsskurd att klä sig i. Tyvärr blir väl den maffiga och feta ljudbilden lite för mycket ibland och en del spår känns inte helt genomarbetade. Men jag gillar ändå detta. Jag kanske inte slår frivolter men jag har i alla fall väldigt kul ihop med Shake the Breakdown och i framtiden hoppas jag även få uppleva detta live. För frågan är; hur kan en duo låta så här mycket?

Jackson Firebird – Shake the Breakdown
Napalm Records/Border Music

1.  Mohawk Bang!
2.  Get Away
3.  New Wave
4.  High love
5.  Sin For Your Lovin’
6.  Fat Bottomed Girls (Queen Cover)
7.  Devil’s Door
8.  Voodoo
9.  Headache Mantra
10. Sick N Tired
11. The Clapping Song (Shirley Ellis Cover)
12. Shake the Breakdown

www.facebook.com/jacksonfirebird

 

Betyg: 7/10

Ulf Classon

Diemonds – Never Wanna Die

Diemonds
Diemonds – Never Wanna Die

Detta kvinnofrontade band har sina poänger. Det är ofta lika hårda och småpunkiga som Halestorm. Faktum är att de drar det ännu längre vilket gör att man tänker på klassiska The Runaways och Girlschool. Lyssna bara på kaxiga Over it. Där får de till det riktigt bra plus att det låter samtida. Meet your maker känns också fräsch. Låtarna är oftast runt tre minuter långa. Inga långa soloimprovisationer a ´la progrock här inte. Här är det raka rör och ös till bäng som gäller. Hela skivan klockar in på 34 minuter!

Kanske är detta ett band på uppgång? Jag gillar i alla fall sångerskan Priya Pandas röst. Hon har den rätta blandningen av ilska, arrogans och kaxighet som behövs för att fronta ett band som detta. Bandet i sig är också bra och kommer med roliga gitarrinlägg lite här och där samt schyssta riff. Gillar ni The Runaways, Halestorm och Girlschool så går ni inte helt fel här. Ni hittar säkert 2-3 bra låtar och resten är okej men mer standard. Godkänt!

Diemonds – Never Wanna Die
Napalm Records

01. Never Wanna Die
02. Hell Is Full
03. Over It
04. Ain’t That Kinda Girl
05. Secret
06. Better Off Dead
07. Forever Untamed
08. Wild At Heart
09. Meet Your Maker
10. Save Your Life

http://diemonds.net

www.facebook.com/Diemonds

 

Betyg: 6 / 10

Peter Dahlberg

Year of the Goat – Unspeakable

Year Of The Goat - Unspeakable - 2015
Year of the Goat – Unspeakable

Jag skall vara helt ärlig och medge att jag inte gav Year of the Goats debut Angels Necropolis (2012) någon större uppmärksamhet. Jag lyssnade, gillade vad jag hörde men var inte speciellt imponerad och skivan föll i glömska. När nu uppföljaren Unspeakable är här så kan jag med glädje meddela att den kommer inte gå samma öde till mötes. De har lyckas vässa till sin ockulta sjuttiotalsrock så den numera talar direkt till mig istället för att försöka fånga min uppmärksamhet från bakgrunden. Dock förstår jag inte tanken med att lägga det massiva trettonminuterseposet All He Has Read som inledningsspår. Denna snyggt omvälvande progressiva låt påminner mig i vissa stunder om Coheed & Cambria och visar upp en helt annan sida av bandet än vad som komma skall. Efter denna episka inledning så får vi nämligen ta del av svängig retorrock, progressiva tongångar, mer ödesmättade melankoliska stunder och lite gothromantik i snärtigare och mer greppbara låtar. Allt tonsatt med Year of the Goats luftiga sound som draperats i en ockult skrud. Allt är oerhört snyggt, det är väldigt mörkt men ändå med en strimma hopp i kanten och de tillåter sig själva att svänga men tänker också på att utmana lyssnaren. Hade de placerat öppningsspåret som avslutare så hade skivan känns mer solid för den låten summerar perfekt vad hela albumet precis har bjudit på. Dock påverkar det inte betyget. Det hade dock påverkat upplevelsen att lyssna på skivan för nu slutar det lite snöpligt trots att avslutande Riders of Vultures är både mullrande och pampig. Oavsett så har Year of the Goat lyckas snickra ihop ett fantastiskt snyggt album fyllt till bredden med symbolik, ockulta förtecken och skönt svängig småprogressiv sjuttiotalsrock. Kanske dags för mig att ge debuten en ny chans?

Year of the Goat – Unspeakable
Napalm Records/Border Music

1. All He Has Read
2. Pillars of the South
3. The Emma
4. Vermin
5. World of Wonders
6. The Wind
7. Black Sunlight
8. The Sermon
9. Riders of Vultures

www.facebook.com/yearofthegoat

 

Betyg: 8/10

Ulf Classon

Glowsun – Beyond the Wall of Time

Glowsun-Beyond-The-Wall-Of-Time
Glowsun – Beyond the Wall of Time

Om jag hade nyttjat rökbart narkotikum (föga troligt) samtidigt som jag befann mig irrandes runt i den kaliforniska öknen (mer troligt) så hade förmodligen Glowsuns tredje album varit ett perfekt soundtrack. Fast man behöver nog inte använda sig av olagliga rökverk för att musiken på Beyond the Wall of Time skall skänka den rätta effekten i en sådan situation. Denna franska powertrios musik är nämligen så omvälvande, atmosfärisk och målande så vem som helst som gått vilse bland kaktusar och sanddyner hade gjort i byxan vid flertalet tillfällen om man haft detta album på i hörlurarna. Den torra och fuzziga ljudbilden passar perfekt till bandets psykedeliska och instrumentala stonerrock som kapslar in en känsla av att bakom varje hörn så står det något otäckt och väntar på dig. Det är nästan en filmisk känsla som kryper över en när man lyssnar igenom skivan. Man tas med på en resa beståendes av oroväckande psykedeliska passager, små utsvävande spacerockpartier, galet medryckande och tunga rifforgier, melodier som både skänker hopp och kalla kårar längs med ryggraden. Det är en omvälvande resa för alla sinnen och musiken inger trygghet och värme för att i nästa stund rycka undan mattan för att kasta dig rätt ut i ett hotfullt mörker. Albumets sju spår är snarare till för att dela upp skivan i stycken än att hålla de olika låtarna separerade från varandra. Det är inte varje låt var för sig gör detta till ett av de bättre albumen jag har hört i genren utan det är helheten som är grejen här. Allt hänger ihop på ett så galet snyggt sätt så orden tycks inte räcka till när jag skriver dessa rader. För fans av till exempel My Sleeping Karma eller stonerrock i största allmänhet så är Glowsun ytterligare ett band som måste finnas i skivsamlingen. Detta kan vara årets bästa album!

Glowsun – Beyond the Wall of Time
Napalm Records/Border Music

1. Arrow of Time
2. Last Watchmaker’s Grave
3. Behind the Moon
4. Flower of Mist
5. Shadow of Dreams
6. Against the Clock
7. Endless Caravan

https://www.facebook.com/Glowsunmusic

http://glowsun.fr

 

Betyg: 9/10

Ulf Classon

 

Betyg: 9/10

Powerwolf – Blessed & Possessed

powerwolfblessed
Powerwolf – Blessed & Possessed

Vargrockarna kör på med sin patenterade allsångsmetal med lätt opera-touch. De verkar lika ihärdiga och motiverade som Sabaton att ta över efter de gamla stora banden som fortfarande dominerar marknaden. Låtarna finns där och live-dugligheten likaså. De har även en visuell framtoning som jag gillar. Jag gillar den här präst kontra varulvs-temat de kör med. Det påminner om en av mina favoritfilmer, Silverbullet från 1985, den som Stephen King skrev. Nu har jag redan avslöjat för mycket om filmen men den är spännande att se hur som helst.

Låtarna på skivan håller hög klass nästan rakt igenom men några favoriter har jag som vanligt. Army of the night är en typisk Powerwolf-låt som sitter som klister som vanligt. Fastnar också ordentligt för Armata Strigoi som med sina Accept-gitarrer imponerar. Särskilt gitarrsolot är ett fint stycke som säkert är hämtat från den klassiska musiken. Det låter så i alla fall. Jag vill inte trampa på några tår här. Sanctus Dominus är en annan cool låt där de viker av lite från sin klassiska stämpel och kör latin fullt ut. Avslutande Let there be night är en riktig rysare och går i ett lite lugnare tempo. Här kör man lite opera fullt ut blandat med vanlig sång. Det obegripliga är att låten klockar in på 4.48 minuter men fortsätter med svagt brus ända fram till 7.20 minuter. Hur som helst en av deras bästa låtar någonsin!

Kort sagt, gillar ni Powerwolf sedan tidigare finns det ingen anledning att inte fortsätta göra det. De håller sin fana högt och kommer säkert få ytterligare fans. De släpper även en specialutgåva med en bonus-skiva med coverlåtar. Där finns bland andra Gary Moores Out in the fields och Ozzys Shot in the dark för att nämna ett par. Spännande!

Powerwolf – Blessed & Possessed
Napalm Records

01. Blessed & Possessed
02. Dead Until Dark
03. Army Of The Night
04. Armata Strigoi
05. We Are The Wild
06. Higher Than Heaven
07. Christ & Combat
08. Sanctus Dominus
09. Sacramental Sister
10. All You Can Bleed
11. Let There be Night

www.powerwolf.net

 

Betyg: 8 / 10

Peter Dahlberg

Civil War – Gods and generals

CivilWar 2015
Civil War – Gods and generals

Här finns ett gäng Sabaton-klatchiga refränger för de som gillar det. Redan inledande War of the world sätter ribban och fortsätter bara med den lite mer ödesmättade Bay of the pigs. Braveheart är en liten rolig överraskning med sitt 70-talsaktiga pianoklink. Säckpipor blir det i The mad piper. Det är förstås lättare att göra marschmusik av än tvärflöjt men det hade varit lite kul med en låt om en galen flöjtist. Lyckligtvis går inte allt i högt tempo här. Tears from the north är stark och lite hymnliknande. Nils Patrik Johansson (Astral Doors, Lion´s Share, Wuthering Heights) får här visa vilken fantastisk sångare han är. Min favorit på skivan är dock Schindler´s ark. En ödesmättad, mäktig och tung historia där jag verkligen blir berörd. Fantastisk låt! Jag älskar den! Kommer med all säkerhet att hamna på min årsbästa-lista.

Jag tycker absolut att det finns plats för både Civil War och Sabaton där ute. Bägge banden har bra och personliga sångare samt skriver en del bra låtar. Jag hade gärna sett att Civil War på denna skiva gjort ännu en cover på någon hitlåt. Jag lyssnar fortfarande på den magiska versionen av Nelly Furtados Say it right. Positivt är även att Nils Patrik Johansson låter mer och mer som han själv. Sådan grym sångare! Om jag får önska något till nästa skiva så lite mer progressiva inslag i låtarna. Jag hör att musikerna skulle klara av detta. Det skulle bli mäktigt värre!

OBS! De två bonuslåtarna som finns på köpeskivan fanns inte med på denna promo.

Civil War – Gods and generals
Napalm Records

1.  War Of The World
2.  Bay Of Pigs
3.  Braveheart
4.  The Mad Piper
5.  USS Monitor
6.  Tears From The North
7.  Admiral Over The Oceans
8.  Back To Iwo Jima
9.  Schindler’s Ark
10. Gods And Generals
11. Knights of Dalecarlia (Bonus Track)
12. Colours on my Shield (Bonus Track)

www.civilwar.se

Betyg: 7 / 10

Peter Dahlberg

Kamelot – Haven

Kamelot_Haven
 Kamelot – Haven

När du som värst blir överfallen av dina inre demoner så slut dina ögon och dröm dig bort till en säker plats. En plats där inget kan komma åt dig. En plats där du går säker. Ditt Haven. Inte Heaven. Haven. Det betyder tillflyktsort och är av tillfällig karaktär. Du kan inte stanna där för evigt utan bara uppsöka det då och då. Kamelot vill att du ska se nya plattan som ett sådant Haven du kan återkomma till när det känns tungt. Något tryggt. Som en gammal vän.

Det trygga är att de känns igen och lyckas låta egna. Det är stötig halvbrutal metal som luckras upp av symfoniska melodier och tonsäker sång som går både högt och lågt. Första singeln/videon Insomnia infriar nog allas förväntningar. Den lite lugnare men snarlika End of innocence har en stark melodisk refräng som också tilltalar. Jag gillar också starka inledande Fallen star som nästan ger mig lite eurovision-vibbar i refrängen. Troligen nästa singel om ni frågar mig. Jag överraskas lite av Revolution som är ganska hård i jämförelse med övrigt material. Bitvis får man nästan Dimmu Borgir-känning. Bra hur som helst!

Vidare är My therapy också en singel-kandidat i mina öron. Likaså Veil of Elysium. Som ni märker finns det en del hits på denna skiva. Beautiful apocalypse däremot bryter lite mot konventionerna och har en nedåtstigande tonart i refrängen vilket gör låten mer mörk och mystisk. Men inte sämre kanske jag ska tillägga. Den olycksbådande duetten Here´s to the fall ger lite Phantom of the opera-vibbar vilket inte är helt fel heller. Duetten Under grey skies blir däremot lite för mycket Kiske-Somerville i min smak men alltid är det någon som gillar det också. Avslutande Haven som jag trodde skulle var en lång episk låt visar sig bara vara en kort instrumental sak som i sig är ganska banal. Lite Game of thrones-feeling dock. De går däremot totalt vilse i Citizen hero med sin töntiga efterapning av Orffs Carmina Burana. Det verket är redan fulländat och bör lämnas ifred enligt min åsikt.

Sammanfattningsvis en ganska stark skiva med ett fåtal dippar. Kamelot levererar. Skivan känns med dagens mått väldigt genomarbetad vilket också uppskattas!

Kamelot – Haven
Napalm Records/Universal

1. Fallen Star
2. Insomnia
3. Citizen Zero
4. Veil of Elysium
5. Under Grey Skies
6. My Therapy
7. Ecclesia
8. End of Innocence
9. Beautiful Apocalypse
10. Liar Liar (Wasteland Monarchy)
11. Here’s To The Fall
12. Revolution
13. Haven

www.kamelot.com

 

Betyg: 7 / 10

Peter Dahlberg

 

Kamelot offentliggör skivomslag.

Nya albumet från Kamelot bär titeln Haven och släpps den 8 maj via Napalm Records/Universal. Omslaget är gjord av Stefan Heilemann.

kamelot 2015

1. Fallen Star
2. Insomnia
3. Citizen Zero
4. Veil of Elysium
5. Under Grey Skies
6. My Therapy
7. Ecclesia
8. End of Innocence
9. Beautiful Apocalypse
10. Liar Liar (Wasteland Monarchy)
11. Here’s To The Fall
12. Revolution
13. Haven